Tag Archives: systemkamera

Hur man fotograferar UFO’n – En fotograf tipsar!

Så, det här var lite flummigt ämne va? Perfekt! Jag har inte bloggat på väldigt länge, och anledningen är att jag blev pappa under sommaren och då blev det inte mycket tid över annat än till tankar. Jag hann med ett bröllop och några porträttjobb, i övrigt har visserligen kameran varit framme konstant, men modellen har varit densamma.

Så under fler nätter än jag vågar erkänna, har jag stått som ett spöke i lägenheten och vaggat en orolig bebis till sömns (”Soooov, klockan är 3:35 – soooooov”) och låtit tankarna vandrat, framför allt samtidigt som jag har tittat på natthimlen där ute och vaggat, vaggat, vaggat.

Många vet inte om det här, men jag har en Magisterexamen i Fysik och Astronomi, det var min stora barndomsdröm att bli Astronom, som jag följde blint. TIlls jag var typ färdigutbildad att gå vidare och insåg, att det var ju inte alls det jag ville bli. Men mycket av det finns kvar; stjärnhimlen är lika bekant för mig som kungsholmens bakgator, astrofoto är något jag har ägnat mig en del åt och såklart, fashinationen för livet där ute; ”Är vi verkligen ensamma?”.

Svaret på den frågan är i min mening glasklar: Självklart inte. Det är extremt lite (alltså vi pratar så sjukt låg) sannolikhet att vi är ensamma i Universium. Det är lika tokigt som om ett sandkorn skulle säga, ”jag är det enda sandkornet på jorden”. Eller en vattendroppe skulle säga att det är den enda vattendroppen. Det finns väldigt mycket potential till liv där ute – vi har bara inte hittat varandra än.

Det hindrar dock inte UFO-rapporter (Unidentified Flying Objects – alltså oidentifierade flygande föremål, eller UAP som det heter nu) från att hagla in! Så i min 3:35-på-natten-hjärna tänkte jag; ”varför inte bygga en hemsida som samlar UFO-rapporter med bilder av hög kvalitet?”. Så jag gjorde det jag brukar göra när jag har en ”bra” idé – kollar på nätet för att se vilka som redan har hunnit före mig.

Det fanns mycket, väldigt mycket. Problemet var dock att alla sidor hade usel kvalitet på bilderna inskickade, bilder och videos tagna med mobiler och pocketkameror. Men jag ville ändå se vad som skickades in, så jag hackade snabbt ihop ett script som samlade bilder och videos från en stor ufo-databas och visar dem på snabbt och läsbart sätt på min dator. Resultatet var ganska slående, jag tror inte på UFO (UAP) rapporter längre, jag hade visserligen mina tvivel, men nu har jag inte det längre.

Missförstå mig rätt, det är folk som i all välmening skickar in rapporter med bilder och videos, men i princip alla rapporter går att förklara och de som inte gör det, faller helt enkelt på alldeles för dålig bild-/ljudkvalitét för att avgöra något. Så, här är lite tips från en fotograf till er UFO-jägare där ute baserat på de (alldeles för många) UFO-rapporter jag roat mig med.

Ser ni någon gång vad ni tror är ett UFO, gör följande:

1) Fotografera ALLTID i RAW.

Absolut inget annat, ställ in kameran i RAW och fota på! JPG eller annat komprimerat är värdelöst i jämförelse.

2) Tänk på bländare, slutartid och fokus.

Suddiga bilder, nej tack. Ljusspår, nej tack. Se till att din kamera är rätt inställd så att du får en skarp och korrekt bild.

3) Om du inte har kamera, använd då mobilen – men filma istället.

En mobilbild kommer du inte långt med tyvärr. Speciellt om det handlar om en prick som ”rör sig” i stjärnhimlen.

4) Ta bilden eller filmen i ett kontext.

En bild på svart himmel med en ljusprick säger ingenting alls, ta med lite av omgivningen så att bilden förklarar var du står i relation till ditt UFO (ett träd, en byggnad, horisonten eller månen).

5) Detta är inte UFO – det är månen.

Allt för många UFO-rapporter inkluderade månen.

6. Det är inte ett UFO – det är bara väder.

Många UFO-rapporter var bilder på väder, alltså moln i olika formationer eller byggnader som lyste upp moln i olika färger.

7. Det är inte ett UFO – det är en lampa bakom dig som reflekteras i fönstret.

UFO! Nä – lampan bakom dig..

8. Det är inte ett UFO – det är linsöverstrålning

”Den fanns inte där när jag tog bilden, utan den syntes bara i kameran!” Det är för att linsen var ansvarig för detta, händer ofta när man fotar mot solen eller en stark ljuskälla.

9. Det är inte ett UFO – det är moln som lyses upp av solen. Detta gäller också fåglar och flygplan – om du skulle se skinande ”kors” någon gång. Man kan också se min vardagsrumslampa reflekteras.

”De lös och rörde på sig i en formation!” Självlysande kors eller ”fluff” som på bilden är i själva verket en fågelflock eller moln som ännu inte sett solnedgången då de är högre upp än oss på marken.

10. Ha koll på dina himlafenomen som Venus, Jupiter, Sirius och andra ljusstarka naturfenomen. (Ta hem en app som kan hjälpa dig)

11. Vet att stjärnor som rör sig sakta över himlavalvet är satelliter.

12. Vet att stjärnor som rör sig snabbt över himlavalvet är en meteor (eller meteorit om du har tur).

Sådär, nu slänger jag mitt skript för jag orkar inte se fler suddiga bilder på månen, men jag hoppas att denna text ger er lite tips på ert UFO-jagande och om ni någon gång fångar något på bild/video, har listan ovan i åtanke! Lycka till! 🙂

Naturfotografering i centrala Stockholm

naturfotografering

Som de allra flesta fotografer gjorde jag en längre resa för att upptäcka min röst inom fotograferingen. Jag provade på det mesta inom fotografering och sakta kunde jag välja bort vissa genre inom fotograferingen som inte passade mig. En av de jag rätt snabbt valde bort var t ex gatufotogrefering som inte passade mig alls.

Innan jag till slut fastnade för porträttfotografering och bröllopsfotografering (egentligen, människor), så ägnade jag mig rätt mycket åt naturfotografering. Att bara ta sin kamera och ett objektiv, gå ut i skog eller stadsmiljöer och fotografera djur och natur. Jag hade glömt bort hur terapeutiskt det faktiskt är att bara strosa runt och titta på världen ur en fotografs perspektiv.

Med det i åtanke bor jag rätt nära Karlbergskanalen och jag promenerar i området ganska ofta. Varje år ser jag samma fågelarter häcka alldeles intill en brygga och jag har varje gång tänkt att jag ska ta med min kamera och fotografera dem, speciellt när de små kommer – det är ju helt fantastiska bilder.

Och i år blev det äntligen så! Jag tog med min kamera, gick ner till kanalen och satte mig på bryggan och fotograferade lite grann.

Naturfotografering

Naturfotografering i centrala stockholm

Egentligen är det inte så mycket action just nu, det är en häckande fågel, så jag ska gå ner igen lite då och då när äggen har kläckts om jag får möjlighet, det blir nog lite mer spännande bilder. Det som däremot är lite coolt med just denna setting är att det är mycket som stämmer i naturfotograferingens regelbok, så här har ni tre tips om ni ska ut och fotografera natur som ni bör tänka på;

  • Fågeln störs inte av min närvaro. Denna fågel häckar i anknytning till promenadstråket på Karlbergskanalen. Det går alltså människor förbi där i princip varje minut, oftast är de i grupper. Med mitt teleobjektiv sitter jag på en brygga ca 5 gånger längre bort än de vandrande människorna och fågeln märker inte ens märke till mig.
  • Ljuset är i det närmaste perfekt. Jag sitter så att jag har ljuset i ryggen, alltså solen skiner rakt på fågeln jag ska fotografera, vilket är ett måste för just fågelfotografering. Förutom det hamnar också solen i rätt position just vid skymningen, jag får alltså en mjuk och varm ljuskälla i perfekt position!
  • Jag har viss möjlighet att komma så nära vattenytan som möjligt. För ta bilder på djur och just fåglar, är det viktigt att komma ner på deras nivå, det är då bilden blir intressantare, med det unika perskeptivet på fågeln.
  • Växterna har inte hunnit till sig efter vintern. Det ger mig nästan fri sikt direkt till fågelboet just nu, om en månad kommer stället vara helt igenväxt och det kommer inte att finnas möjlighet att fotografera något intressant just då.

Så, en vacker dag om några dagar eller någon vecka ska jag gå ner och fotografera igen om jag får möjlighet, hoppas på lite mer fågelungar då! Vad tror ni, kommer det bli bra?

Tekniknörderi: Utrustningen jag använde i just detta fall är min Canon 5Dm3 tillsammans med mitt Canon 70-200mm f2,8IS II objektiv och en 2x II extender. Denna kombination ger mig ett teleobjektiv på totalt 400mm vid hel inzooming med ett skärpedjup på f5.6 (som dessa bilder togs i). Nackdelarna med att använda en extender istället för ett ”färdigt” 400mm objektiv f5.6 är dels hastigheten i fokus som blir lite långsammare och att bildkvalitén försämras något. Det är också inte värt att använda en extender om man t ex har ett zoomobjektiv som har f5.6, då får du plötsligt f8 som minsta möjliga bländare, vilket kräver väldigt starkt dagsljus för att du ska ha en chans att få en skarp bild. Fördelen är såklart att en extender kostar några tusenlappar, medan ett nytt objektiv kostar över 10 000 kr!

Fotosession i Stockholm: Fotografering av talanger inom acroyoga

Per och Katarina - Acroyogainstruktörer

Jag är verkligen lyckligt lottad. Jag stöter för jämnan på otroliga talanger här i Stockholm, oftast av ren slump. Denna gång provade jag på acroyoga några gånger med min fru och kom i kontakt med två härliga individer, Katarina och Per.

De var våra instruktörer och håller kurser på olika nivåer i acroyoga här i Stockholm. Jag blev väldigt imponerad av deras talang och med deras härliga utstrålning och personligheter kände jag rätt snabbt att det skulle bli riktigt bra bilder om jag fick fotografera dem nån gång.

Per och Katarina, acroyoga

Per och Katarina, acroyoga

Efter att ha gått några gånger hos dem samlade jag till slut modet att presentera mig själv och frågade om de kunde tänka sig en fotosession med mig. Till min stora glädje tackade de ja.

Foto av acroyoga
Så, en vacker sommardag träffades vi på ett fullpackat Hornsbergs strand på Kungsholmen och började sessionen med att äta lite och prata. Deras givmilda, omtänksamma och fina attityd gentemot livet och sina medmänniskor smittade snabbt av sig på mig, och vi började plötsligt prata om allt mellan himmel och jord. Det var en väldigt trevlig och givande stund och jag glömde nästan varför vi var där.

Jämställd acroyoga!

Jämställd acroyoga!

Men med solen som smygandes mot horisonten var det dags att sätta fart! Jag tog fram min kamerautrustning som inom väldigt kort skrämde iväg spridda soldyrkare framför kameran och attraherade en publik som höll sig på behagligt avstånd. Det blev en show för dem minsann, jag menar – hur ofta ser man det här:

Balanserad acroyoga

Balanserad acroyoga

Vi hade väldigt trevligt och tiden gick snabbt. Plötsligt var solen borta och kvar fanns bara skymningen och mina blixtar. Vid det här läget kunde jag vända på kameran då det blev folktomt och få med lite mer linjer i bakgrunden med arkitekturen. Det blev också min favoritbild från hela sessionen. Vad tycker ni?

Fotograf acroyoga

Tekniknörderi: Hela sessionen togs en sommareftermiddag och strax innan solnedgång. Jag behövde använda samtliga speedlites jag har (Fyra st Canon 600EX-RT) för att kunna matcha solens styrka vid den tidpunkten, och trots att de jobbade tillsammans var det ändå svårt för blixtarna att jobba i solljuset. Tack och lov blev det enklare med tiden då solen gick ner och blev svagare. Bilderna i början togs med HSS (High Speed Sync) och mot kvällen bytte jag till en 120cm octa som spred ljuset någolunda brett för att få både armar och ben i ljus, som man kan se på sista bilden framför allt.

Porträttfotografering i Stockholm – En session med Frida

Jag älskar porträttera människor för det de är, att försöka få fram deras personlighet i fotot och få dem att känna igen sig själva i porträttet. Så lite poserande som möjligt och matcha ljuset och bakgrunden till personen och det estetiskt tilltalande (såklart).

För inte så länge sen fick jag för mig att prova på en ljussättning från en fotograf som heter Dylan Patrick. Hans sätt att fotografera är väldigt utmärkande, ljuset är väldigt ”krämig” och ger fina, mjuka nyanser på porträttet samt en stor del av uppmärksamhet läggs på bakgrunden. Den ska vara väldigt suddig (kraftig bokeh som det heter för fotografer) och gärna med mycket färger. Jag pratade med en vän Frida, som har erfarenhet av modellande och vi bokade en dag för att prova detta.

Det krävs två grundförutsättningar för att en ljussättning á la Dylan Patrick ska fungera bra, dels måste det (helst) vara strålande sol ute och dels ska det helst vara vindstilla. Annars tar vinden tag i ljusmodifierarna (som t ex paraply, reflektorskärm eller softbox), sveper med dem och presenterar dem för marken. Vilket kan bli en dyr historia då varje blixt kostar en bra bit över 6000 kr.

Jag vaknade på dagen för fotosessionen av ljudet från fönstrets klagande. ”Pwwwwheeewwwww”. Vinden blåste i västlig riktning och gatan jag bor på var nu en uppenbar vindtunnel. ”Attans, där blev man begränsad till områden i lä” hann jag tänka. ”Aja, det är åtminstone soligt ute”. Efter frukosten hade det såklart hunnit bli molnigt.

Vi bestämde oss för att köra ändå, när man fotar utomhus måste mans ständigt kompromissa. Någon Dylan Patrick liknande scenario skulle det inte gå att få till, men man kunde göra sitt bästa. Det créme-liknande ljuset går alltid att få till. Jag träffade Frida vid rålambhovsparken i centrala Stockholm och i ett litet område skyddat från vinden hade vi vår fotosession.

Frida porträttfotografering Stockholm

Porträtt av Frida med mjukt ljus

Frida porträttfotografering Stockholm

Porträtt av Frida med créme-aktig ljussättning

Här kan man se resultatet som vädret gav upphov till. Dels var bakgrunden skiftande pga växlande molnighet och jag var tvungen att snabbt anpassa mig till de nya förhållanden mer eller mindre lyckat, men också är kompositionen lite fel i mina ögon. Jag skulle nog inte valt att placera henne till höger om bild egentligen, men eftersom mina ljusmodifierare var väldigt statiska pga vinden så var jag tvungen att komponera bilden såhär för att få med bakgrunden, annars hade paraplyet kommit i bild.

När vi hade tagit lite av dessa foton ville jag dock porträttera henne för den hon är. Frida för mig, är en lite kaxig tjej med glimten i ögat. Hon är lite oförutsägbar och har nära till skratt. Hon gillar också att röka – en del. Så, jag ändrade blixtarnas position, mörkade ner omvärlden lite och fick dessa bilder som jag tycker passar hennes personlighet lite bättre. Ser ni skillnaden?

Frida, lite kaxigare

Frida, med glimten i ögat

Frida, lite kaxigare

Frida, lite kaxigare

 

Bröllopsfotografering med ny Canon 5D mIII

bröllopsfotografering

När jag började fotografera igen efter en viss tids frånvaro (räknas 10 år som ”viss tid”?), till hälften hobby och till hälften professionellt, så köpte jag såklart ett kamerahus som klassas semi-proffesionell. Med tiden utvecklas jag mer och mer som fotograf och ett strategiskt val jag har gjort är att behålla mitt kamerahus och uppdatera mina objektiv och min studioutrustning till profesionell nivå innan sista klivet, själva kamerahuset. Min Canon 60D har tjänat mig troget och jag gillar verkligen det den levererar. Alla mina fotografier hittills har varit med den kameran.

Jag har alltid sett ljuset och objektiven som de (tekniskt) viktigaste faktorerna för en bra bild, kamerahuset har mer varit som grädde på moset, och ärligt talat har jag inte känt behovet av en fullformatskamera. Förrän nu, såklart.

En sak som ett fullformats-kamerahus ger, är bl a bättre bilder i mörka omgivningar. Så, vad händer, om man har en semi-proffskamera och ska fotografera ett bröllop en (antagligen mörk och grå) eftermiddag i oktober, i en mörk kyrka? Utan blixtar?

Uh-oh.

Så om man inte är beredd att använda ISO 1000+ och få gryniga bilder behövs ett kamerahus som kan leverera bättre än den jag har. Lyckligtvis har jag som nämnt sedan länge planerat på att köpa ett fullformats-kamerahus. Så – Välkommen till Gediphoto familjen! Min sprillans, skinande, supersmutta Canon 5D mIII!

Och bröllopet? Jodå, vi har haft en pre-shoot vid kyrkan och det är en fantastisk omgivning! Jag längtar redan efter fotografierna från bröllopet, jag tror de kommer bli riktigt coola (det är väldigt coola människor som gifter sig, så..)! Eftersom jag inte har hunnit bearbeta fotografierna från pre-shooten än, har paret ännu inte har fått sina bilder, så vill jag inte lägga upp någon bild egentligen. Men jag kan göra ett undantag denna gång! 🙂

Så, ”stay tuned” för mer fotografier med en sprillans ny fullformatskamera och ett oktoberbröllop!

Fotoskolan del 1 (Nybörjare): Din kamera.

Med tidens gång tänkte jag skriva lite kring det tekniska om hur en kamera fungerar och hur man använder det för att ta ett fotografi. Jag vänder mig till dig nybörjare som precis har köpt, eller funderar på att köpa en kamera. Jag kommer under 2014 även hålla en workshop i fotografering för nybörjare, det går alldeles utmärkt att skicka en intresseanmälan via min e-postadress, info[at]hqapps.se

Introduktion

”Alla kan fota” är ett uttryck som används flitigt, och jag kan hålla med, fast med en viss modifikation. Att ta en bild, dvs att plocka fram vilken kamera man än har och ta en bild av det man siktar på är något som alla klarar av. Jag gillar dock att skilja på två saker; att ta en bild och att ta ett fotografi. Som jag ser det är ett fotografi ett konstverk. Det är något som kräver teknisk skicklighet, tanke och vill förmedla en känsla. I många fall är efterbearbetning ett vanligt element i skapandet av ett fotografi. Så visst, ”Alla kan fota” men jag skulle hellre säga att ”Alla kan ta en bild”.

När jag började fotografera så fick jag höra så otroligt mycket om ljuset. ”Det viktigaste är ljuset”, ”Titta på ljuset”, ”Vänta på skymning eller på gryning” osv. Jag blev inte klok på det, det var ärligt talat inte förrän ett bra tag som jag överhuvud taget började se och tänka på ljuset – det kräver verkligen övning och veta hur kameran fungerar. Det är därför inte läge att tala om ljuset på det sättet ännu, det kommer långt senare – antagligen nivå ”Avancerat”. Låt oss istället titta på ljuset så som vår biologiska kamera gör, nämligen ögat.

För det är väl det vi vill åstadkomma, eller? Vi vill kunna dokumentera det vi ser med våra egna ögon? Allting vi ser kommer från ljus. Fast det är ljus som har studsat (reflekterats) från något som möter våra ögon och vi ser då detta ”något”. I avsaknad av ljus (beckmörker) ser vi ju ingenting. Solljuset, vår största ljuskälla, är en blandning av samtliga färger. Det är därför regnbågen kommer efter regn, det är det vita ljuset som sprids av vattendropparna i luften och splittras i regnbågens olika färger. Det är också just därför ett grönt bord är just grönt, egenskaperna på bordets yta gör att den gröna färgen reflekteras mest och möter våra ögon. Prova att se en färg i mörker, det är väldigt svårt! Det är också av samma anledning som himlen är blå.

Våra pupiller är insamlingspunkten. Det är ”hålet” som tar in ljuset lett av ögats lins och det tolkas i våra hjärnor som det vi ser. Kameran fungerar på exakt samma sätt, det finns en lins längst ut som leder in ljuset via ”hålet” till kamerans sensor och tolkar det. Lins+hål är det vi kallar för ”objektiv” och resten kallar vi för ”kamerahus”, det är där (bland mycket annat) som sensorn finns.

objektiv kamerahus

I alla fall, nog pratat om ljuset för nu, låt oss istället titta på vad vi kan göra för att undvika för ljusa eller för mörka fotografier.

Att exponera rätt

Våra ögon är fantastiska på att exponera. Vi har en otroligt omfång och vi tänker inte ens tänker på det. Har du märkt att världen ser likadan ut för oss i skymning, skugga och direkt solljus? Våra ögon fixar det, vi har aldrig för mörka eller för ljusa bilder i vår syn på omvärlden i dagsljus, den är alltid ”perfekt”. Ögonen har ett sånt enormt omfång som gör att vi kan urskilja en blå himmel i direkt solljus.

Kameran å andra sidan har inte det, i direkt solljus blir himlen helt vit (eller överexponerad i tekniska termer). Kameran har ett kraftigt begränsat omfång i jämförelse med ögonen och man måste ta hänsyn till detta när man ska göra sin exponering.

Istället finns det tre parametrar till förfogande som man kan använda för att exponera rätt, det är också exakt vad ”full automatik” läget på kameran gör åt oss. Alltså då den där gröna bubblan på ratten (eller vad man nu har på kameran), är vald. Man säger, ”jag vill inte tänka, titta själv på det jag försöker ta en bild på och välj vilka parametrar som är bäst för att exponeringen ska bli så bra som möjlig”.

mode-auto

Och kameran gör just det. Den ställer in de tre parametrarna som finns så som den tycker det ska vara och tar bilden. Bilden blir välexponerad. Förvisso också platt, grynig, blank, tråkig och odynamisk, men åtminstone välexponerad.

Det är så många som köper en kamera, sätter den i grönt läge och aldrig går ifrån det. Man använder då endast ca 5% av kamerans fulla potential. Varför köpa en kamera för 10 000 kr om den bara ska använda som något värt 500 kr? Jag utmanar läsaren att släppa gröna sargen och komma in i matchen, det är dags att utnyttja fotografins fulla potential och sluta bara ”ta bilder”.

De parametrar jag pratar om som hjälper med en korrekt exponering av ett fotografi och som vi ska lära oss mer av i framtida inlägg är;

  • Exponeringstiden
  • Bländaren
  • ISO-talet

Det finns alltså tre parametrar man behöver tänka på för att få den där perfekta exponeringen, inte för mörkt, och inte för ljust fotografi. Tills dess, lek lite med kameran, vad händer när du går ifrån den gröna bubblan och provar något nytt?