Tag Archives: porträtt

Företagsporträtt Stockholm – Att fotografera porträtt för företag

Företagsporträtt

Ovan ser ni en professionell studiobild som jag har tagit för en kund.

I dagens samhälle med en kamera i nästan varje mobil enhet, blir det lätt urvattnat med ett fotografi, och detta reflekteras tydligt på olika hemsidor och även professionella nätverk som LinkedIn. Profiler tagna som selfies ger endimensionella, platta bilder tagna med känslan av billiga kameror och amatörskap. Men för att inte framstå som raljerande, så förstår jag att porträttfotografering kan lätt kännas som en lyxvara, det blir bland det första man väljer bort. men vinsterna av att ha en profesionell bild kan vara väldigt stora och kostnaden för att ta sitt porträtt blir då en obetydlig investering.

Tänk dig att du lyckas sälja in en konsult delvis tack vare ett proffsigt och förtroendeingivande porträtt på CV’t eller hemsidan. En sådan affär brukar vara värd tiotusentals kronor för bolaget. Att då ha spenderat några enstaka tusenlappar på proffsiga företagsporträtt blir inte en särskilt stor sak. Undersökningar visar att proffsiga företagsporträtt ger både ett förtroendeingivande intryck och förmedlar kompetens, det är en väldigt kraftfull kombination.

En fördel jag har som porträttfotograf för företag är min flexibilitet. Med portabel studio som specialtet, kan jag ta högkvalitativa porträtt på plats hos kund. Konsultbolag inom just IT, som jag arbetar med mest, har oftast en rätt hög omsättning av anställda. Därför åker jag återkommande till bolagen – oftast i anslutning till något månadsmöte och fotograferar de nyanställda och de som vill ha en uppdaterad bild. På detta sätt kan jag också hålla ner kostnaderna till rimliga nivåer!

Det finns givetvis flera olika typer av porträtt beroende på vad kund vill ha, här kommer några fler exempel:

Företagsporträtt, vit bakgrund

Företagsporträtt vit bakgrund med gradient. Enklaste formen av företagsporträtt men ger ändå ett förtroendegivande, seriöst och kompetent intryck.

 

Företagsporträtt, skådespelare

Företagsporträtt, skådespelare. Lite mer Hollywoodkänsla och flärd i känslan av porträttet. Här är personligheten och utsrålningen också viktig att få med.

 

Företagsporträtt, exklusivt

Företagsporträtt, exklusivt. Ett bolag som arbetar med bland annat lyxresor till Dubai behöver en kombinerad känsla av exklusivitet och förtroende.

Saknar ni riktiga porträtt tagna av en fotograf? Tveka inte att kontakta mig för en offert till ert företag, det finns också mer att läsa om företagsporträtt här.

Fotosession i Stockholm: Fotografering av talanger inom acroyoga

Per och Katarina - Acroyogainstruktörer

Jag är verkligen lyckligt lottad. Jag stöter för jämnan på otroliga talanger här i Stockholm, oftast av ren slump. Denna gång provade jag på acroyoga några gånger med min fru och kom i kontakt med två härliga individer, Katarina och Per.

De var våra instruktörer och håller kurser på olika nivåer i acroyoga här i Stockholm. Jag blev väldigt imponerad av deras talang och med deras härliga utstrålning och personligheter kände jag rätt snabbt att det skulle bli riktigt bra bilder om jag fick fotografera dem nån gång.

Per och Katarina, acroyoga

Per och Katarina, acroyoga

Efter att ha gått några gånger hos dem samlade jag till slut modet att presentera mig själv och frågade om de kunde tänka sig en fotosession med mig. Till min stora glädje tackade de ja.

Foto av acroyoga
Så, en vacker sommardag träffades vi på ett fullpackat Hornsbergs strand på Kungsholmen och började sessionen med att äta lite och prata. Deras givmilda, omtänksamma och fina attityd gentemot livet och sina medmänniskor smittade snabbt av sig på mig, och vi började plötsligt prata om allt mellan himmel och jord. Det var en väldigt trevlig och givande stund och jag glömde nästan varför vi var där.

Jämställd acroyoga!

Jämställd acroyoga!

Men med solen som smygandes mot horisonten var det dags att sätta fart! Jag tog fram min kamerautrustning som inom väldigt kort skrämde iväg spridda soldyrkare framför kameran och attraherade en publik som höll sig på behagligt avstånd. Det blev en show för dem minsann, jag menar – hur ofta ser man det här:

Balanserad acroyoga

Balanserad acroyoga

Vi hade väldigt trevligt och tiden gick snabbt. Plötsligt var solen borta och kvar fanns bara skymningen och mina blixtar. Vid det här läget kunde jag vända på kameran då det blev folktomt och få med lite mer linjer i bakgrunden med arkitekturen. Det blev också min favoritbild från hela sessionen. Vad tycker ni?

Fotograf acroyoga

Tekniknörderi: Hela sessionen togs en sommareftermiddag och strax innan solnedgång. Jag behövde använda samtliga speedlites jag har (Fyra st Canon 600EX-RT) för att kunna matcha solens styrka vid den tidpunkten, och trots att de jobbade tillsammans var det ändå svårt för blixtarna att jobba i solljuset. Tack och lov blev det enklare med tiden då solen gick ner och blev svagare. Bilderna i början togs med HSS (High Speed Sync) och mot kvällen bytte jag till en 120cm octa som spred ljuset någolunda brett för att få både armar och ben i ljus, som man kan se på sista bilden framför allt.

Porträttfotografering i Stockholm med Elisa

Porträttfotografering

Det som slog mig när jag arbetade med Elisa var hennes tålamod och intresse för tekniken och ljussättningen samt hennes energi och repetoar. Det märktes att hon arbetade som skådespelerska, i princip varannan bild jag tog på henne var unik. Hon ändrade konstant sina uttryck känslan hon förmedlade! Jag hade nästan 500 exponeringar när jag väl kom hem och hade svårt att sortera ut de bästa. Som jämförelse, jag brukar vara nöjd efter ca 150 exponeringar under en porträttsession – det brukar räcka gott och väl!

Eftersom hon hade så mycket energi och stort repetoar provade vi lite andra bilder också, här är några av dem:

porträttfotografering

Elisa visar upp lite av sin energi!

porträttfotografering

Repetoar av en statist, hon kan sitta still också! 🙂

Vad tycker ni, lyckades jag porträttera hennes färglada personlighet?

Tekniknörderi:

Första bilden togs med klassisk ”Clam Shell”-lighting á la Dylan Patrick. En 120cm Octa till vänster om kameran som rikades en bit ovanför modellen vinklad ca 45 grader nedåt. Som upplättning användes silversidan av en reflektor direkt under oktan vinklad 45 grader uppåt (som en musselskal = Clam Shell). Till höger om kameran och bakom modellen finns ytterligare en speedlite zoomad i 120mm som ger en ljusklick på håret och lite på ansiktet. Som vanligt använder jag mig av Canons 600EX-RT blixtar med radiosändare. Objektivet är Canons 70-200mm f2.8L IS II.

De andra två bilderna togs med samma okta till höger om kameran riktad paralellt med marken och rakt på modellen. Till vänster om kameran fanns en naken speedlite zoomad i 20mm för att lätta upp skuggorna lite. Objektivet är Canons 24-70mm f2.8L II

Porträttfotografering i hagaparken, Stockholm med Nadja

nadja

Fotoåret 2016 har varit väldigt bra för mig hittills. Jag har känt att balansen mellan egna fotoprojekt och fotojobb är alldeles lagom, men allt fotande har helt klart tagit tid från bloggandet.

Men nu inför sommaren, börjar det lugna sig lite och jag har äntligen både tid och lust att skriva lite i bloggen, så denna gång tänkte jag berätta om en fotosession jag hade alldeles i början av året, i 20 graders kyla tillsammans med min modell Nadja.

Jag har (äntligen) börjat specialisera mig inom fotografering och porträttering av människor är klara favoriten även om jag ibland tar kameran och gör fotokonst det jag ser. Så denna gång var det vinterporträtt på agendan.

Solen sken den dagen, men i januari innebär detta bara mer kyla. Temperaturen låg kring -20 strecket, frost började bildas på min kameradisplay, på Najdas huvud (vilket jag såklart skrattade gott åt) och hennes ansikte var en rödare nyans än vanligt (vilket gav mig mer jobb med efterbearbetningen såklart). Men vi fortsatte att plåta och fick flera väldigt bra bilder!

Nadja porträttfotografering Nadja porträttfotografering
Nadja har en varm personlighet med mycket humor och nära till skratt. Och självklart försökte jag att få med detta i porträtteringen av henne, jag ville ville att hennes personlighet skulle lysa igenom kylan och vinterkläderna. Så vi tog några bilder till innan kylan tog överhanden och vi avslutade sessionen med en tanke om att ha en fotosession till, fast på sommaren denna gång!

Nadja porträttfotografering

En fotografs tillvaro i Stockholm 2016 – Året börjar ta form

Hej kära läsare och god fortsättning!

Då sitter jag här igen, nytt år framför mig med massa spännande sessioner och så reflekterar jag såklart lite på det föregående året. Vad har jag lärt mig för läxor? Vad var bra, vad var dåligt – och framför allt, hur ska jag göra framöver?

Bruden sjunger

Bruden sjunger

De som arbetar inom IT-branchen känner nog igen dessa frågeställningar. Det kallas för ett Agilt / Lean arbetssätt och handlar mycket om att göra experiment och lyssna på kunden. Vad tycker just du om vad-det-nu-kan-vara? Med statistik/mätningar, kundformulär, användartester och annat, hittar man sakta fram till något som fungerar bra. Tillsammans bygger man alltså fram en attraktiv produkt!

Ari gör yoga

Ari gör yoga

Och tro det eller ej, jag har både hållt ett öga på er och frågat er en massa saker! Jag ser t ex att över 95% (i snitt) av er som läser ett inlägg stänger ner fönstret och går vidare någon annanstans, det är alltså väldigt lågt intresse att läsa andra inlägg som jag har gjort eller klicka runt på hemsidan och se vem jag är som fotograf och vad jag erbjuder. Jag har en massa spännande teorier och experiment i bakfickan som jag ska prova nu under årets gång. (T ex ser jag att ni som läser de inlägg som är skrivna med humor och glimten i ögat har en högre tendens att klicka runt och läsa mer!)

  • Var rolig.
  • Få inte humor-prestationsångest

Ett experiment skulle t ex kunna vara att länka något i inlägget? Läs mer om vem jag är som fotograf här, t ex? Aja, nog om detta nu.

Profilbild för anställda på företag

Profilbild för anställda på företag

För att gå vidare, 2015 har varit ett fantastiskt år för mig fotografiskt. Jag har i princip investerat klart i min utrustning, och arbetar ständigt med mitt kunnande, bildspråk och intresse för att känna mig väldigt trygg i den jag är som fotograf och vad jag erbjuder. Jag har fotograferat företagprofiler, tillställningar på bl a Grand Hotel, dokumenterat (föredrar den termen) bröllop, haft kärleksfotosessioner och fotograferat SM-medaljörer, bara för att nämna några få saker jag har gjort. Ändå är fotografering en väldigt liten del av min totala omsättning (jag är också IT-konsult och apputvecklare). Men jag hoppas kunna öka på den under året som kommer nu.

Ett vackert brudpar på ett höstbröllop

Ett vackert brudpar på ett höstbröllop

Eftersom fotografering är en sån liten del av min omsättning, har jag lyxen att frossa i det jag brinner för, så 2016 kommer att innehålla mer av sånt! Jämställdhet och ett genustänk kommer alltid att finnas där, i allt jag gör. Och så älskar jag såklart att dokumentera bröllop, att portättera människor och olika talanger för det de är (och gör) samt såklart, att fånga det där magiska ögonblicket i fotosessioner med kärlekstema.

Januari har redan börjat bokas med fotosessioner, och det kommer att bli häftiga sessioner kan jag lova er! Det kommer jag självklart att skriva om!

Pride 2016

Pride 2015

En stark kvinna

En modell visar musklerna

Men tills dess, jag hoppas att ni fortsätter besöka mig här och att ni gillar det jag gör. Skriv mer än gärna en kommentar när ni får feeling – jag lovar att svara på allt. Eller varför inte kika in på min Facebooksida eller Instagramkonto där jag försöker lägga upp bilder och tankar på regelbundnare basis.

Ett fint ögonblick i en kärleksfotosession.

Ett fint ögonblick i en kärleksfotosession.

Vi ses och hörs under 2016 året! 🙂

Ett event i spegelsalen på Grand Hotel

Ett event i spegelsalen på Grand Hotel

/Georgios

Porträttfotografering i Stockholm – En session med Frida

Jag älskar porträttera människor för det de är, att försöka få fram deras personlighet i fotot och få dem att känna igen sig själva i porträttet. Så lite poserande som möjligt och matcha ljuset och bakgrunden till personen och det estetiskt tilltalande (såklart).

För inte så länge sen fick jag för mig att prova på en ljussättning från en fotograf som heter Dylan Patrick. Hans sätt att fotografera är väldigt utmärkande, ljuset är väldigt ”krämig” och ger fina, mjuka nyanser på porträttet samt en stor del av uppmärksamhet läggs på bakgrunden. Den ska vara väldigt suddig (kraftig bokeh som det heter för fotografer) och gärna med mycket färger. Jag pratade med en vän Frida, som har erfarenhet av modellande och vi bokade en dag för att prova detta.

Det krävs två grundförutsättningar för att en ljussättning á la Dylan Patrick ska fungera bra, dels måste det (helst) vara strålande sol ute och dels ska det helst vara vindstilla. Annars tar vinden tag i ljusmodifierarna (som t ex paraply, reflektorskärm eller softbox), sveper med dem och presenterar dem för marken. Vilket kan bli en dyr historia då varje blixt kostar en bra bit över 6000 kr.

Jag vaknade på dagen för fotosessionen av ljudet från fönstrets klagande. ”Pwwwwheeewwwww”. Vinden blåste i västlig riktning och gatan jag bor på var nu en uppenbar vindtunnel. ”Attans, där blev man begränsad till områden i lä” hann jag tänka. ”Aja, det är åtminstone soligt ute”. Efter frukosten hade det såklart hunnit bli molnigt.

Vi bestämde oss för att köra ändå, när man fotar utomhus måste mans ständigt kompromissa. Någon Dylan Patrick liknande scenario skulle det inte gå att få till, men man kunde göra sitt bästa. Det créme-liknande ljuset går alltid att få till. Jag träffade Frida vid rålambhovsparken i centrala Stockholm och i ett litet område skyddat från vinden hade vi vår fotosession.

Frida porträttfotografering Stockholm

Porträtt av Frida med mjukt ljus

Frida porträttfotografering Stockholm

Porträtt av Frida med créme-aktig ljussättning

Här kan man se resultatet som vädret gav upphov till. Dels var bakgrunden skiftande pga växlande molnighet och jag var tvungen att snabbt anpassa mig till de nya förhållanden mer eller mindre lyckat, men också är kompositionen lite fel i mina ögon. Jag skulle nog inte valt att placera henne till höger om bild egentligen, men eftersom mina ljusmodifierare var väldigt statiska pga vinden så var jag tvungen att komponera bilden såhär för att få med bakgrunden, annars hade paraplyet kommit i bild.

När vi hade tagit lite av dessa foton ville jag dock porträttera henne för den hon är. Frida för mig, är en lite kaxig tjej med glimten i ögat. Hon är lite oförutsägbar och har nära till skratt. Hon gillar också att röka – en del. Så, jag ändrade blixtarnas position, mörkade ner omvärlden lite och fick dessa bilder som jag tycker passar hennes personlighet lite bättre. Ser ni skillnaden?

Frida, lite kaxigare

Frida, med glimten i ögat

Frida, lite kaxigare

Frida, lite kaxigare

 

Fotografering i Stockholm, dansare Lana Murphy och Hampus Norberg

Hampus Norberg och Lana Murphy

Det var ett tag sen jag skrev nu, det beror på att jag har varit på semester i Japan. Ett otroligt häftigt ställe där jag gatufotograferade en del med ett nytt objektiv (som jag inte kunde låta bli att köpa). Det kommer ett inlägg om den resan senare, men faktum är att jag har en hel hög med saker jag har gjort och inte hunnit berätta ännu! Vi börjar med en session i högsommarvärme, närmare bestämt juli, tidigare i år.

Jag fick den stora äran att få två tiodansare på elitnivå (bl a är de SM medaljörer) framför kameran. De önskade fotografier med kontraster – vackert mot förfallet. Skönheten skulle såklart dessa vackra dansare stå för, så det gällde att hitta ett område som dög till temat. Det finns några ställen i Stockholm som är förfallna, men just en plats är min favorit; Atlasmuren.

Efter att ha pratat med dem om sig själva och sitt dansande ett tag, började jag få en bild av dessa två. De är väldigt starkt knutna till varandra via dansen. De har varit ett danspar sen riktigt små, har tävlat många gånger i olika sammanhang och känner varandra väldigt väl. De kompletterade varandras meningar och betedde sig som två tvillingar som har växt upp tlilsammans hela livet. Som gammal dansare kunde jag själv relatera till detta, man får ett speciellt band till varandra när man är danspartners, det är svårt att beskriva.

”-Jag vill ha en sån här bild”. Säger Lana och vänder sin smartphone mot mig. I den ser man en bild på ett par i mörket med orange silhuettljus, den ser väldigt melankolist ut.

Vi pratar vidare och jag får en idé av vilka typer av fotografier de önskade, och vad jag själv kunde tillföra som fotograf. Vi började fotografera mot en vägg full med grafitti och de levererar danspose efter danspose, professionellt, stilrent och vackert. ”Jag kommer behöva mer minneskort” kommer jag på mig själv tänka, varje bild blev liksom perfekt, det var bara jag som behövde matcha detta med mitt ljus!

För att kunna leverera samma kvalitet på fotografierna som de med sin dans, behövde jag lite mer avancerad ljussättning kände jag. De ville ha kontraster, jag bestämde mig för ett kallt och ett varmt ljus tillsammans mot det förfallna och det vackra.

Värme och kyla, skönhet och förfall. I harmoni

Värme och kyla, skönhet och förfall.

Härnäst förflyttade vi oss till en gång med neonlampor, jag bytte till vidvinkelobjektivet, bländade bort nästan allt ljus som neonlamporna gav upphov till i gränden och utnyttjade dem mer som linjer för ett djup och ett ledande av blicken i bilden, tillsammans med två blixtar fick vi dessa fotografier:

Tango i mörker

Tango i en mörk gränd

Lana och Hampus

Lana och Hampus

Fotografering tar tid. Det finns så mycket som ska stämma, ljuset, komposition, modellerna, kamerans position, you name it. Efter att ha fotograferat i tre olika miljöer började tiden rinna ut och vi hade tid för en plats till. Jag bestämde mig för dörren som har ett riktigt häfitigt mönster. De som har sett mina tidigare fotografier kanske känner igen den.

För att dansarna skulle matcha den hårda bakgrunden med lite hårdare attityd frågade jag Hampus om han kunde tänkas fotograferas med bar överkropp. Det kunde han, förutsatt att han fick lite tid för att göra situps och lite armhävningar såklart!

Dans med kontrastfull bakgrund

Dans med lite hårdare stil

I vad som kändes som en kvart, hade ett par timmar passerat och tiden var ute. Vi började packa ihop våra saker och förberedde hemfärd. ”-Vad roligt att fotografera och få lite direktioner av en fotograf”, säger Hampus och förvånade mig lite grann. Dessa två kan väl ändå inte vara främmande för att stå framför en kamera? Det visade sig däremot att dessa två har tagit sina bilder rätt mycket på egen hand och inte lika mycket med en professionell fotograf på det här sättet.

Det kändes både roligt och hedrande att ha fått förtroendet att vara fotografen som fick fotografera dem! Lite visste jag då, att det skulle vara bland deras sista (om inte den sista) fotosessionen de hade som professionella dansare. Lana och Hampus bestämde sig senare i hösten 2015 att avsluta sina långa karriärer inom tävlingsdans och gå vidare med annat. Kanske var det därför Lana bad om den där silhuett-bilden, jag vet inte.

Lana Murphy och Hampus Norberg

Lana Murphy och Hampus Norberg

Tankar kring arbeta som fotograf på heltid och (Missa inte Mattias Klums föreläsning!)

Chimpans

Att vara fotograf på heltid kan inte vara lätt. Tittar man på annonserna är villkoren rätt tuffa. Det är varierande arbetstider med jobb på både kvällar och helger samt att vara beredd på att lämna familj under ibland långa perioder för olika resor. Utöver detta erbjuds löner som enbart är konkurrenskraftiga mot att flippa hamburgare på välkända hamburgerkedjor.

En gång när jag var ute och fotograferade ett mingelevent för Dubai och Förenade Arabemiraten stötte jag på en frilansande fotograf som arbetar för Expressen. Han hade blivit inhyrd av en shejk att följa honom och dokumentera hans tillvaro under dennes vistelse i Sverige (tänk om du skulle göra samma sak på din nästa resa, vilken grej va?). Vi hamnade ofta bredvid varandra när det inte hände så mycket att fotografera och hann prata en del. Och då efter ett tag, frågade han mig (rent teoretiskt antar jag, jag menar – kom igen).

”- Skulle du tänka dig arbeta som fotograf på heltid?”

Det var faktiskt en ganska jobbig fråga, tro det eller ej. Men efter en del ”soul searching” var svaret egentligen rätt uppenbart. Självklart inte!

[Paus för läsarens chock]

(Faktum är dock att jag var inte lika snabb med svaret som på inlägget här. Jag bad fräckt nog om hans kontaktuppgifter, så jag kunde gå hem och tänka på saken! En vecka senare mailade jag honom och berättade om min slutsats. Föga förvånande fick jag inget svar på det.)

Det hela är inte så svårt för mig faktiskt. Jag är egen företagare och arbetar som IT-konsult på heltid under dagarna samt med fotografering på kvällar och helger. Jag omsätter visserligen lite som fotograf, men ingenting som kan jämföras med mitt dagliga arbete, som jag för övrigt älskar att gå till! Varför skulle jag ge upp min härliga tillvaro mot flängande på dygnets alla timmar med osäker månadsinkomst och dåliga villkor? Jag föredrar att behålla passionen för fotograferingen genom att arbeta med det på mitt sätt: Ta betalt som en frilansande fotograf men inte vara beroende av det intäkterna för att betala räkningarna! Jag tror också kvalitéten som fotograf blir bättre då, jag behöver inte stressa vidare till nästa gig.

Passionen för det man gör är viktigt tycker jag. Och att porträttera människor och dokumentera samspel är det jag föredrar att göra. Men när jag inte har några fotosessioner bokade, så händer det att jag går ut med kameran och fotograferar djur. Ibland vilda ute i naturen, men ibland också ute på zoo. Man kan känna sig lite löjlig där när man springer bland barnen med en kamera, men det är roligt också! Jag har märkt dock att ”ögonblick” och ”porträtt” ändå är nyckelord som ändå finns med hela tiden.

Och apropå arbeta som fotograf på heltid och djur. Det finns en fotograf som är otroligt duktig på att fotografera djur och natur och som arbetar med fotografering på heltid, Mattias Klum heter han och är rolig och inspirerande! Han kommer att hålla ett (gratis tror jag) föredrag den 10:e september i Aula Magna (på Stockholms Universitet) i år. Jag tänkte gå dit och lyssna på vad han har att säga, gör detsamma vet jag, så ses vi där! Anmälan kan göras här.

Samspel, genus, ögonblick. Nyckelord för mitt fotograferande

horsesDå var den dagen här. När man under sommaren, bestämmer sig för klädsel baserat på en snabb titt utanför fönstret. ”Det är varmt, solen skiner”. Bara för att gå ut och känna en iskall bris som hälsar dig välkommen och ger en potentiell förkylning bara du tar ett för djupt andetag.

Hösten är här och med det sätter jag punkt för min semester, går till mitt favoritfik, loggar in här och skriver en rad eller två. I en långärmad tröja.

En snabb avstickare gällande hösten förresten – somliga skulle säkert inte hålla med mig, och envisas om att det minnsan är sommar vid 15 grader också. Men sånt är relativt, för mig är sommartiden en tid då jag verkligen vill gå och bada i havet. Men då tänker man på de som slår sig själva med björkris och badar i isvak.. Vad sommar är för dig, kan bara du säga helt enkelt.

Det var länge sen jag skrev här nu, och det finns vissa anledningar till det. Inte är det för att jag har varit på semester hela tiden, snarare tvärtom – jag har fotograferat en massa. Bl.a. har det varit en fotosession med SM-tvåorna i tiodans, kärleksfotosession med ett superfint par, pride-festivalfotografering och företagsfotografering.

I samband med sommaren har jag också velat strukturera upp mig själv som fotograf. Vem är jag egentligen, vad är viktigt för mig? (Tillför jag något till världen egentligen?)

Genustänk har alltid varit viktigt för mig, och att porträttera människan – inte normen, och det kämpar jag med konstant. Men jag har också vidareutvecklat detta vidare till nyckelorden “Samspel” och “Ögonblick”. Jag kommer att förklara detta närmare på min (i nuläget milt uttryckt, röriga) hemsida när jag har lyckats formulera mig ordentligt. ”Människan i fokus”, skulle man kunna sammanfatta det i alla fall.

Så med dessa cliffhangers vill jag hälsa dig kära läsare, välkommen till hösten och en massa spännande framöver (poledance, bröllop, dans – bara för att nämna några inbokade saker). Följ mig gärna på Facebook eller Instagram där jag microbloggar ofta, och glöm inte att skriva en kommentar ibland. För ingen blir lyckligare än jag att få annat än penisförlägningserbjudanden som kommentar!

Och gällande bilden, det togs under en kvällspromenad på min weekendsemester med min fru utanför Trosa. Jag hade kameran med mig när hästarna plötsligt började gallopera åt mitt håll. Jag trodde min sista stund var kommen, de själva ansåg väl att gräset var grönare på andra sidan och hade visst bråttom dit.

Fotografering med genustänk – kan vi bryta dessa hårt satta normer kring könsroller?

Det här inlägget har legat och bubblat inom mig ett tag nu, jag har velat berätta om frustrationen i svårigheterna med ett genustänk i fotograferandet. Men efter senaste programmet av ”Alla är fotografer” så dök frågan upp igen och nu det känns som om inlägget skriver sig självt.

Programmet som Henrik Schyffert och Johan Rheborg gör har väckt en väldigt viktig fråga som borde gälla alla fotografer. “Hur tänker ni när ni fotograferar egentligen, eller tänker ni alls..?”.  Jag pratar givetvis om genustänket i allt man gör. Just dessa två gjorde egentligen inget speciellt, utan de gjorde som de alltid har gjort (och som många, många andra) och porträtterade pojkar som livfulla och busiga samt flickor som sköra och sårbara. Givetvis gjorde de samma sak med kvinnor och män, självständiga och kraftfulla samt sensuella och till betraktaren. Ni får själva klura ut vem som blev vad. Detta “outades” ut på TV under bästa sändningstid och reaktionerna lät inte vänta på sig.

Enligt dem så gick Genusfotografen hårdast på dem. Och även om jag inte håller med i allt han säger och gör (bl a är hans lite folkliga och ganska färgstarka retorik är lite för magstark för min smak), så tycker jag att han gör en väldigt viktig sak för världen. Han slår i alla fall effektivt igenom denna järnridå av ruttna och så hårt ingrodda normer i oss som vi inte ens tänker på att ifrågasätta.

Så, all ära till Henrik och Johan. De tog åt sig av kritiken på ett konstruktiv och vuxet sätt och ägnade ett helt program åt att försöka göra något åt sina invanda beteenden som fotografer. Självklart blir man inte en expert på genustänk i fotografering av att göra ett program, jag hoppas verkligen att jag får se mer av detta i deras kommande program och framtida jobb. Som en fotnot, jag börjar nu störa mig på att min textredigerare ständigt ändrar ordet “genustänk” till “genomtänk”.

Allt jag skriver i kommande stycke togs upp i programmet men jag tycker det är så viktigt att det förtjänar att repeteras. Varför kan vi inte bryta dessa normer som uppkom under “Mad men”-eran? Varför envisas vi med att fortfarande visa upp kvinnor som sköra och tillgängliga för betraktaren medan män ska vara så starka och oberoende? Vi fotografer arbetar inte med porträttering av människan när vi gör så här, vi förstärker bara järnridån.

För att ytterligare visa hur illa det är, här är ett exempel. SIten 500px är ett community av fotografer för fotografer i alla nivåer. Dagligen läggs hundratals (tusentals?) fotografier av varierande kvalitet upp på siten och dessa röstas sedan upp genom att ”lajkas” och kommenteras för att slutligen hamna på topplistor i olika kategorier. Jag använder själv detta community för få en indikation om mina fotografier håller en viss kvalitet. Det finns fantastiska fotografier där och jag rekommenderar varmt att besöka sidan (det är gratis att registrera sig). Jag som gillar porträttering av människor rätt mycket tittar titt som tätt lite extra på “People” kategorin och har reagerat på att det är något lustigt med just den listan. Ca varannan dag nollställs listan och nya fotografier tar plats på topplistan så det ni ser nedan är en screenshot på dagens topplista, dock inte alls olik andra dagar. Observera än en gång; denna lista är alltså framröstad av andra fotografer.

Screen-Shot-2015-03-10-at-17.44.30

Dagens topplista framröstad av fotografer i kategorin ”porträtt”

Jag hoppas 500px har överseende med att jag publicerar en screenshot från deras hemsida, fotografernas namn är med och detta är bara lågupplösta förhandsvisningar på de riktiga fotografierna. Men gör jag ett övertramp här, skriv gärna till mig så åtgärdar jag det genast. Men för att göra min poäng behövs också nästa kategori, nämligen “Sports”;

Topplistan framröstad av fotografer i kategorin "Sport"

Dagens topplista framröstad av fotografer i kategorin ”Sport”

Förstår ni nu? Och det fantastiska i detta är att ingen ens tänker på att reagera på det, vi är ju så vana vid detta! Lustigt nog verkar en av de få kvinnorna som finns med inte ens sporta.. eller..? (Föreställ er hur kategorin ”Nude” ser ut…)

Men jag vill poängtera en viktig sak här. Jag går inte omkring som en självutnämnd expert inom genustänket, jag är långt ifrån idealet. Men jag försöker verkligen bryta mina egna invanda beteenden, normer och fördomar. Jag har, och kommer att göra “fel” fotografiska val i mitt arbete. Men jag har och kommer också alltid att utmana, utvärdera och omvärdera allt jag gör. Du som läsare, försök göra samma sak, i det du gör – året är 2015 nu, när vi har kommit förbi denna “Mad men”-värld väntar självknytande skor och svävande skateboards härnäst, jag lovar!

Men framför allt vänder jag mig till alla fotografer där ute. Vi ska ju vara experter på bildspråket, vi kan kommunicera, inspirera och väcka känslor med våra fotografier. Låt oss visa världen hur människan verkligen är!

Jag avslutar inlägget med en av mina bilder som jag tog på Isabella som behövde fotografier till sitt CV. Hon som alltid får kommentarer av typen “ååååh, vad söt du ääär”. Här är min favorit från leken “tre fula miner” som jag har börjat göra med alla mina modeller. Jag gillar leken mer och mer, den drar snabbt fram människans underbara personlighet och visar sig på ett ohämmat och vackert sätt.

Bella är sig själv

Bella är sig själv