Tag Archives: modell

Fotosession i Stockholm: Fotografering av talanger inom acroyoga

Per och Katarina - Acroyogainstruktörer

Jag är verkligen lyckligt lottad. Jag stöter för jämnan på otroliga talanger här i Stockholm, oftast av ren slump. Denna gång provade jag på acroyoga några gånger med min fru och kom i kontakt med två härliga individer, Katarina och Per.

De var våra instruktörer och håller kurser på olika nivåer i acroyoga här i Stockholm. Jag blev väldigt imponerad av deras talang och med deras härliga utstrålning och personligheter kände jag rätt snabbt att det skulle bli riktigt bra bilder om jag fick fotografera dem nån gång.

Per och Katarina, acroyoga

Per och Katarina, acroyoga

Efter att ha gått några gånger hos dem samlade jag till slut modet att presentera mig själv och frågade om de kunde tänka sig en fotosession med mig. Till min stora glädje tackade de ja.

Foto av acroyoga
Så, en vacker sommardag träffades vi på ett fullpackat Hornsbergs strand på Kungsholmen och började sessionen med att äta lite och prata. Deras givmilda, omtänksamma och fina attityd gentemot livet och sina medmänniskor smittade snabbt av sig på mig, och vi började plötsligt prata om allt mellan himmel och jord. Det var en väldigt trevlig och givande stund och jag glömde nästan varför vi var där.

Jämställd acroyoga!

Jämställd acroyoga!

Men med solen som smygandes mot horisonten var det dags att sätta fart! Jag tog fram min kamerautrustning som inom väldigt kort skrämde iväg spridda soldyrkare framför kameran och attraherade en publik som höll sig på behagligt avstånd. Det blev en show för dem minsann, jag menar – hur ofta ser man det här:

Balanserad acroyoga

Balanserad acroyoga

Vi hade väldigt trevligt och tiden gick snabbt. Plötsligt var solen borta och kvar fanns bara skymningen och mina blixtar. Vid det här läget kunde jag vända på kameran då det blev folktomt och få med lite mer linjer i bakgrunden med arkitekturen. Det blev också min favoritbild från hela sessionen. Vad tycker ni?

Fotograf acroyoga

Tekniknörderi: Hela sessionen togs en sommareftermiddag och strax innan solnedgång. Jag behövde använda samtliga speedlites jag har (Fyra st Canon 600EX-RT) för att kunna matcha solens styrka vid den tidpunkten, och trots att de jobbade tillsammans var det ändå svårt för blixtarna att jobba i solljuset. Tack och lov blev det enklare med tiden då solen gick ner och blev svagare. Bilderna i början togs med HSS (High Speed Sync) och mot kvällen bytte jag till en 120cm octa som spred ljuset någolunda brett för att få både armar och ben i ljus, som man kan se på sista bilden framför allt.

Porträttfotografering i Stockholm med Elisa

Porträttfotografering

Det som slog mig när jag arbetade med Elisa var hennes tålamod och intresse för tekniken och ljussättningen samt hennes energi och repetoar. Det märktes att hon arbetade som skådespelerska, i princip varannan bild jag tog på henne var unik. Hon ändrade konstant sina uttryck känslan hon förmedlade! Jag hade nästan 500 exponeringar när jag väl kom hem och hade svårt att sortera ut de bästa. Som jämförelse, jag brukar vara nöjd efter ca 150 exponeringar under en porträttsession – det brukar räcka gott och väl!

Eftersom hon hade så mycket energi och stort repetoar provade vi lite andra bilder också, här är några av dem:

porträttfotografering

Elisa visar upp lite av sin energi!

porträttfotografering

Repetoar av en statist, hon kan sitta still också! 🙂

Vad tycker ni, lyckades jag porträttera hennes färglada personlighet?

Tekniknörderi:

Första bilden togs med klassisk ”Clam Shell”-lighting á la Dylan Patrick. En 120cm Octa till vänster om kameran som rikades en bit ovanför modellen vinklad ca 45 grader nedåt. Som upplättning användes silversidan av en reflektor direkt under oktan vinklad 45 grader uppåt (som en musselskal = Clam Shell). Till höger om kameran och bakom modellen finns ytterligare en speedlite zoomad i 120mm som ger en ljusklick på håret och lite på ansiktet. Som vanligt använder jag mig av Canons 600EX-RT blixtar med radiosändare. Objektivet är Canons 70-200mm f2.8L IS II.

De andra två bilderna togs med samma okta till höger om kameran riktad paralellt med marken och rakt på modellen. Till vänster om kameran fanns en naken speedlite zoomad i 20mm för att lätta upp skuggorna lite. Objektivet är Canons 24-70mm f2.8L II

Porträttfotografering i hagaparken, Stockholm med Nadja

nadja

Fotoåret 2016 har varit väldigt bra för mig hittills. Jag har känt att balansen mellan egna fotoprojekt och fotojobb är alldeles lagom, men allt fotande har helt klart tagit tid från bloggandet.

Men nu inför sommaren, börjar det lugna sig lite och jag har äntligen både tid och lust att skriva lite i bloggen, så denna gång tänkte jag berätta om en fotosession jag hade alldeles i början av året, i 20 graders kyla tillsammans med min modell Nadja.

Jag har (äntligen) börjat specialisera mig inom fotografering och porträttering av människor är klara favoriten även om jag ibland tar kameran och gör fotokonst det jag ser. Så denna gång var det vinterporträtt på agendan.

Solen sken den dagen, men i januari innebär detta bara mer kyla. Temperaturen låg kring -20 strecket, frost började bildas på min kameradisplay, på Najdas huvud (vilket jag såklart skrattade gott åt) och hennes ansikte var en rödare nyans än vanligt (vilket gav mig mer jobb med efterbearbetningen såklart). Men vi fortsatte att plåta och fick flera väldigt bra bilder!

Nadja porträttfotografering Nadja porträttfotografering
Nadja har en varm personlighet med mycket humor och nära till skratt. Och självklart försökte jag att få med detta i porträtteringen av henne, jag ville ville att hennes personlighet skulle lysa igenom kylan och vinterkläderna. Så vi tog några bilder till innan kylan tog överhanden och vi avslutade sessionen med en tanke om att ha en fotosession till, fast på sommaren denna gång!

Nadja porträttfotografering

Fotosession: Att hålla fotografiska normer, ett måste?

Fotografering är mångfasetterat. Det finns många kategorier inom fotografi och jag har nog provat på de flesta. Jag har däremot i flera år medvetet undvikit att placeras i ett fack, att med ett ord kunna beskriva min fotografiska stil känns lite förminskat. Men det är sant vad andra fotografer säger, att ”det kommer med tiden”.

Jag har märkt ett tydligt tema i mina foton när jag börjar rannsaka mig själv som fotograf. Ibland kan jag komma att sakna ett visst element i vissa foton som skulle ge dem mer liv. Jag tänker då främst på människor. I mitt tycke finns det inget som kan ge så mycket liv och dimensioner i ett fotografi som en människa gör, även när man fotograferar djur kan man komma på sig själv att leta efter mänskliga (t ex humoristiska) drag att fota.

Jag kan efter alla dessa år bakom kameran i dagsläget säga att jag identifierar mig själv mest inom kategorin ”porträttfotograf”, men med viss twist;

  • Jag ägnar nästan lika mycket tid att tänka på omgivningen som på huvudmotivet
  • Jag föredrar att bryta mot fotograferingsnormer och regler
  • Jag försöker verkligen ha ett genustänk i fotograferandet

Den sista punkten är lite luddig och man kan ifrågasätta vad jag menar med det rent konkret och ärligt talat har jag inget direkt svar på det. Men det jag strävar mot är att porträttera människan som den är. Du kanske väger 120 kg och styrketränar 6 gånger i veckan och älskar att baka. Ja då kommer du tyvärr(?) antagligen att hamna i köket för din fotosession med mig medan andra kanske skulle ha valt gymmet.

Ibland är det däremot trevligt (och lättare) att också ha mer traditionella fotosessioner, och i somras investerade jag i en ”fjärrkontroll” till mina blixtar och såklart ville jag ut och testa den. Som hjälp följde två modeller med mig, Sonia och Janaki och tillsammans hade vi en traditionell och trevlig fotosession.

Tekniknörderi: ”Fjärrkontrollen jag talar om är Canons ST-E3-RT som ger dig möjligheterna att med radio kontrollera Canon 600EX-RT blixtar inom en radie av upp till ca 30 meter. Tänk på att det måste vara 600EX-RT blixtar (RT står för just Radio Transmission). Kom också ihåg att det finns två saker man förlorar när man använder radio, man kan inte använda blixten på bakre ridå och inte heller kan man ändra blixtens zoom.

sonia

Foto taget i naturligt ljus med guldsidan från reflektorskärm som lättar upp skuggorna och agerar samtidigt som en ljuskälla och ger effekten av att hon tittar in i en solnedgång. I själva verket är solen bakom henne.

 

Traditionellt sett ska man helst använda väldigt mjukt ljus på kvinnor och det åstadkommer man antigen med en stor ljuskälla (blixt + t ex paraply) eller att med reflektorskärm lätta upp skuggorna från solen. Just denna dag var det redan en varm och mjuk eftermiddagssol och därför lämpligt att använda en reflektorskärm och lämna blixten i väskan.

sonia

Taget i naturligt ljus med reflektorskärm som balans och upplättning av skuggor. Man kan tydligt se solen skina bakom henne.

 

Ett tredje sätt är att fotografera i skugga. Det gäller då att vara extra vaksam på omgivningen, den får inte vara för ljus eller för mörk, för då tappar man balansen i ljuset och helst ska man också ha en intressant omgivning för att tillföra lite liv.

sonia och janaki

Foto taget i skugga. Himlen i bakgrunden blev för ljus och därför bortklippt. Texturen från vassen gör det lite intressant att titta på samt ger en bra balans i färgerna.

 

Till sist ville jag såklart testa min nya fjärrkontroll, så jag tog ett halv-transparant paraply (som ger en halvstor ljuskälla och därför ett halvmjukt ljus), la på ett CTO (Color Temperatur Orange) filter, som i princip är ett orange genomskinligt papper och gör att blixtens ljus blir just orange och därför varm. Planen var att få känslan av en soluppgång.

janaki

Taget helt i skugga med blixt på min vänstra sida. Man kan tydligt se att ljuset är lite hårdare då skuggorna är lite skarpare, detta för att paraplyet inte är så stort och också en bit bort. Men visst får man en känsla av soluppgång?

Ljuset är verkligen a och o inom fotografering. Den sätter stämningen, den framhäver drag och den leder ögat rätt i fotot. I denna session använde jag tre olika metoder för ljuset. Dels reflektorskärm som lättar upp, naturlig skugga med omgivning och slutligen en blixt. Min favorit är helt klart blixten, den ger mig full kontroll över ljuset och dess natur och det gör att fotografierna får det lilla extra.