Tag Archives: ljus

Fotosession i Stockholm: Fotografering av talanger inom acroyoga

Per och Katarina - Acroyogainstruktörer

Jag är verkligen lyckligt lottad. Jag stöter för jämnan på otroliga talanger här i Stockholm, oftast av ren slump. Denna gång provade jag på acroyoga några gånger med min fru och kom i kontakt med två härliga individer, Katarina och Per.

De var våra instruktörer och håller kurser på olika nivåer i acroyoga här i Stockholm. Jag blev väldigt imponerad av deras talang och med deras härliga utstrålning och personligheter kände jag rätt snabbt att det skulle bli riktigt bra bilder om jag fick fotografera dem nån gång.

Per och Katarina, acroyoga

Per och Katarina, acroyoga

Efter att ha gått några gånger hos dem samlade jag till slut modet att presentera mig själv och frågade om de kunde tänka sig en fotosession med mig. Till min stora glädje tackade de ja.

Foto av acroyoga
Så, en vacker sommardag träffades vi på ett fullpackat Hornsbergs strand på Kungsholmen och började sessionen med att äta lite och prata. Deras givmilda, omtänksamma och fina attityd gentemot livet och sina medmänniskor smittade snabbt av sig på mig, och vi började plötsligt prata om allt mellan himmel och jord. Det var en väldigt trevlig och givande stund och jag glömde nästan varför vi var där.

Jämställd acroyoga!

Jämställd acroyoga!

Men med solen som smygandes mot horisonten var det dags att sätta fart! Jag tog fram min kamerautrustning som inom väldigt kort skrämde iväg spridda soldyrkare framför kameran och attraherade en publik som höll sig på behagligt avstånd. Det blev en show för dem minsann, jag menar – hur ofta ser man det här:

Balanserad acroyoga

Balanserad acroyoga

Vi hade väldigt trevligt och tiden gick snabbt. Plötsligt var solen borta och kvar fanns bara skymningen och mina blixtar. Vid det här läget kunde jag vända på kameran då det blev folktomt och få med lite mer linjer i bakgrunden med arkitekturen. Det blev också min favoritbild från hela sessionen. Vad tycker ni?

Fotograf acroyoga

Tekniknörderi: Hela sessionen togs en sommareftermiddag och strax innan solnedgång. Jag behövde använda samtliga speedlites jag har (Fyra st Canon 600EX-RT) för att kunna matcha solens styrka vid den tidpunkten, och trots att de jobbade tillsammans var det ändå svårt för blixtarna att jobba i solljuset. Tack och lov blev det enklare med tiden då solen gick ner och blev svagare. Bilderna i början togs med HSS (High Speed Sync) och mot kvällen bytte jag till en 120cm octa som spred ljuset någolunda brett för att få både armar och ben i ljus, som man kan se på sista bilden framför allt.

Gravidfotografering i min Stockholmsbaserade studio

gravidfotografering

Min specialtet är som bekant att jag har en portabel studio och kan ta med mina saker till valfritt ställe för en fotosession. Däremot är det ett faktum att jag kommer aldrig kunna bära med mig all utrustning jag har, så det är alltid lite extra roligt när jag får tillfälle att ha en fotosession hemma hos mig i centrala Stockholm.

Denna gång var det fina paret Anna och Marco som jag fick fotografera. Anna är gravid i månad 8/9 i skrivande stund och ville (såklart) föreviga den gravida slutspurten.

Känslomässigt tycker jag det passar oerhört fint med mörk bakgrund och kontrasten av försiktigt belyst hud som framhäver kroppens former för just gravida.

En lite lustig effekt som hände och som jag inte märkte tidigare – magen är lite närmare ljuset än resten av kroppen, ser ni hur ljuset blir starkare på just magen? På det lägger just magens runda form en konvex effekt och nästan förstorar ljuset. Jag gillar dock effekten, det sätter magen i centrum – ögat lockas som bekant till de ljusare områden först.

Härnäst var det dags att ta med Marco i sessionen. Jag bad honom sätta sig på en stol mitt emot Anna och lyssna på magen. Med lite ledande frågor fick jag honom till slut i ett läge där han stillsamt lyssnade på deras kommande barn och slappna av i stunden.

gravidfotografering

Marco och Anna tillsammans, min favoritbild.

Vi fortsatte en stund till och tog bilder från olika vinklar innan den blivande mamman till slut behövde sätta sig ner 🙂 Jag är personligen välidgt nöjd med fotografierna, de sätter magen i centrum och bilderna med dem tillsammans förmedlar en känsla av intimitet och kärlek till deras kommande barn. Vad tycker ni?

gravidfotografering

Anna och gravid-magen

Tekniksnack: Uppsättningen var i sin enkelhet väldigt kraftfull. Jag satte två stripboxar symmetriskt till vänster och höger om kameran med raster på båda för att undvika ljusspill på den mörka bakgrunden och hennes kropp. Vid sessionen med båda flyttade jag fram (mot kameran) den vänstra stripboxen (från kameran sett) för att få ljus på Marcos ansikte. Blev lite förvånad över att kvalitén på ljuset ändå var rätt bra för hans ansikte!

För de som inte tycker om högdragarna på magen, kan det vara värt att lägga på en extra diffusion på området för att dämpa det, alternativt sätta blixtarna på lägsta zoom. Tänk också på att naveln kan bli lite iögonfallande vid gravidfotografering (speciellt om kvinnan är piearcad sen tidigare). Ljuset sprids extra mycket just där pga hudens utseende och kan leda blicken dit för mycket. Jag valde att sätta skuggan där på de flesta bilder och efterbearbeta bort det annorlunda ljuset kring naveln på de övriga bilderna.

Porträttfotografering i hagaparken, Stockholm med Nadja

nadja

Fotoåret 2016 har varit väldigt bra för mig hittills. Jag har känt att balansen mellan egna fotoprojekt och fotojobb är alldeles lagom, men allt fotande har helt klart tagit tid från bloggandet.

Men nu inför sommaren, börjar det lugna sig lite och jag har äntligen både tid och lust att skriva lite i bloggen, så denna gång tänkte jag berätta om en fotosession jag hade alldeles i början av året, i 20 graders kyla tillsammans med min modell Nadja.

Jag har (äntligen) börjat specialisera mig inom fotografering och porträttering av människor är klara favoriten även om jag ibland tar kameran och gör fotokonst det jag ser. Så denna gång var det vinterporträtt på agendan.

Solen sken den dagen, men i januari innebär detta bara mer kyla. Temperaturen låg kring -20 strecket, frost började bildas på min kameradisplay, på Najdas huvud (vilket jag såklart skrattade gott åt) och hennes ansikte var en rödare nyans än vanligt (vilket gav mig mer jobb med efterbearbetningen såklart). Men vi fortsatte att plåta och fick flera väldigt bra bilder!

Nadja porträttfotografering Nadja porträttfotografering
Nadja har en varm personlighet med mycket humor och nära till skratt. Och självklart försökte jag att få med detta i porträtteringen av henne, jag ville ville att hennes personlighet skulle lysa igenom kylan och vinterkläderna. Så vi tog några bilder till innan kylan tog överhanden och vi avslutade sessionen med en tanke om att ha en fotosession till, fast på sommaren denna gång!

Nadja porträttfotografering

Porträttfotografering i Stockholm – En session med Frida

Jag älskar porträttera människor för det de är, att försöka få fram deras personlighet i fotot och få dem att känna igen sig själva i porträttet. Så lite poserande som möjligt och matcha ljuset och bakgrunden till personen och det estetiskt tilltalande (såklart).

För inte så länge sen fick jag för mig att prova på en ljussättning från en fotograf som heter Dylan Patrick. Hans sätt att fotografera är väldigt utmärkande, ljuset är väldigt ”krämig” och ger fina, mjuka nyanser på porträttet samt en stor del av uppmärksamhet läggs på bakgrunden. Den ska vara väldigt suddig (kraftig bokeh som det heter för fotografer) och gärna med mycket färger. Jag pratade med en vän Frida, som har erfarenhet av modellande och vi bokade en dag för att prova detta.

Det krävs två grundförutsättningar för att en ljussättning á la Dylan Patrick ska fungera bra, dels måste det (helst) vara strålande sol ute och dels ska det helst vara vindstilla. Annars tar vinden tag i ljusmodifierarna (som t ex paraply, reflektorskärm eller softbox), sveper med dem och presenterar dem för marken. Vilket kan bli en dyr historia då varje blixt kostar en bra bit över 6000 kr.

Jag vaknade på dagen för fotosessionen av ljudet från fönstrets klagande. ”Pwwwwheeewwwww”. Vinden blåste i västlig riktning och gatan jag bor på var nu en uppenbar vindtunnel. ”Attans, där blev man begränsad till områden i lä” hann jag tänka. ”Aja, det är åtminstone soligt ute”. Efter frukosten hade det såklart hunnit bli molnigt.

Vi bestämde oss för att köra ändå, när man fotar utomhus måste mans ständigt kompromissa. Någon Dylan Patrick liknande scenario skulle det inte gå att få till, men man kunde göra sitt bästa. Det créme-liknande ljuset går alltid att få till. Jag träffade Frida vid rålambhovsparken i centrala Stockholm och i ett litet område skyddat från vinden hade vi vår fotosession.

Frida porträttfotografering Stockholm

Porträtt av Frida med mjukt ljus

Frida porträttfotografering Stockholm

Porträtt av Frida med créme-aktig ljussättning

Här kan man se resultatet som vädret gav upphov till. Dels var bakgrunden skiftande pga växlande molnighet och jag var tvungen att snabbt anpassa mig till de nya förhållanden mer eller mindre lyckat, men också är kompositionen lite fel i mina ögon. Jag skulle nog inte valt att placera henne till höger om bild egentligen, men eftersom mina ljusmodifierare var väldigt statiska pga vinden så var jag tvungen att komponera bilden såhär för att få med bakgrunden, annars hade paraplyet kommit i bild.

När vi hade tagit lite av dessa foton ville jag dock porträttera henne för den hon är. Frida för mig, är en lite kaxig tjej med glimten i ögat. Hon är lite oförutsägbar och har nära till skratt. Hon gillar också att röka – en del. Så, jag ändrade blixtarnas position, mörkade ner omvärlden lite och fick dessa bilder som jag tycker passar hennes personlighet lite bättre. Ser ni skillnaden?

Frida, lite kaxigare

Frida, med glimten i ögat

Frida, lite kaxigare

Frida, lite kaxigare

 

Boktips – Blixt, Fotografering i kamerablixtens ljus av Joe Mc Nally

För några år sedan fick jag en väldigt fin present av min fru, en bok av en fotograf som jag inte hade hört något om alls. Det visade sig vara en internationellt känd fotograf vid namn Joe McNally och är väldigt duktig på att skriva, inspirera och såklart fotografera. Det som är utmärkande för honom är hans sätt att forma och använda ljuset i olika sammanhang och hans pedagogiska sätt att beskriva hur han tänker.

I sin blogg skriver han om olika jobb som han har gjort och det har såklart resulterat i en del böcker som består mestadels av dessa inlägg. En de första han har gett ut heter ”Blixt, Fotografering i kamerablixtens ljus” (”the Hot Shoe Diary” på engelska).

Blixt, Fotografering i kamerablixtens ljus

Blixt, Fotografering i kamerablixtens ljus av Joe McNally

Just denna bok börjar med en introduktion av kameran, ljuset och blixten. Man får lära sig allt om man behöver veta om hur kameran fungerar och hur den fångar ljuset. Det gör att det blir rätt tekniskt utmanande, speciellt då det hela beskrivs på 32 sidor. Väldigt matnyttigt men man behöver ibland gå tillbaks och läsa om vissa stycken, speciellt om man inte har använt blixt tidigare.

Efter detta börjar en rad korta kapitel som antagligen är en blandning av blogginlägg och kapitel skrivna enbart för boken, men upplägget är densamma för alla; han visar fotot han tog, ibland i etapper och beskriver samtidigt jobbets natur på ett lättsamt och humoristiskt sätt samtidigt som han beskriver det tekniska och estetiska tänket bakom allt. Oftast får man med en schematisk ritning på uppsättningen vilket underlättar för läsaren.  Man lär sig alltså väldigt mycket på varje kapitel. Strategiskt nog har han valt olika typer av fotojobb och repetitionen av information är därför väldigt liten. Ett kapitlet kan handla om att fotografera militärer i en sjö och ett annat om en tjeckisk dockmakare i sin verkstad.

För mig som Canon användare finns det en nackdel med boken. Joe är en s.k. ”Nikon ambassadör” och använder därför endast Nikon prylar. När han går in i tekniska detaljer på blixtarna så är det alltid Nikon blixtar och trots att han ibland försöker prata om andra produkters motsvarighet så tappar man en hel del information just för att man inte använder Nikon utrustning. Det viktiga är att komma ihåg att teorin är densamma.

Det är i alla fall en fröjd att se hans fotografier och nästan ett privilegium i att läsa om hur de kom till. Man får lära sig väldigt mycket och han delar mer än gärna med sig av sina kunskaper. Personligen har jag lärt mig en hel del och har fått väldigt mycket inspiration av denna bok (har även köpt tre andra böcker av honom). Hans stil har helt klart präglat min. Boken rekommenderas varmt, om inte annat för att bara se hans fotografier!

Boken kan hittas bl a på bokus (http://www.bokus.com/bok/9789163609589/blixt-fotografering-i-kamerablixtens-ljus/), Adlibris (http://www.adlibris.com/se/bok/blixt—fotografering-i-kamerablixtens-ljus-9789163609589) eller CDON (http://cdon.se/b%C3%B6cker/mcnally%2C_joe/blixt_-_fotografering_i_kamerablixtens_ljus-7039002)

 

Ett exempel på ljusets betydelse för ett fotografi

 

I detta inlägg tänkte jag illustrera och förklara varför vi fotografer alltid tänker på ljuset. Med ett relativt enkelt exempel ska jag visa vad man kan göra med ljuset för att ge ett fotografi en viss speciell stämning.

I ett försök att göra proceduren och mitt tankearbete så tydligt som möjligt bestämde jag mig för att ta ett statiskt motiv och arbeta med ett steg i taget. Det finaste jag hade hemma var en blomma i en vas, så den fick vara min modell för detta ändamål. Steg ett i arbetet är en bild på motivet i naturligt ljus:

Motivet i naturligt ljus

Motivet i naturligt ljus

Man kan tydligt se att bilden är rätt tråkig, färglös och väldigt ospännande. Utan någon tanke kan man med en kamera eller mobil ta den här bilden. Så första steget blir att lägga på lite ljus. Jag tog min Canon 600EX-RT blixt, monterade den på en softbox för att få lite mjukare ljus och fick efter ett litet tag det här:

Motivet med Canons 600EX-RT blixt

Motivet med Canons 600EX-RT blixt

I ett enkelt steg får man med så väldigt mycket! Bilden får plötsligt liv och färg, blomman får skärpa samt djup och skuggorna ger en viss dramatisk effekt. Här kan jag nu gå åt lite olika håll. Jag kan antigen välja att behålla den dramatiska skuggan och med gelfärg på blixten få en skymning-/gryningskänsla och arbeta därifrån. Eller så kan jag välja en mer “high key” look (mycket ljus och vitt i fotot – oftast svartvitt) för att få ett häftigt fotografi. Det finns naturligtvis fler val att göra, men för just detta exempel valde jag mellan dessa två.

Eftersom jag var på ett glatt humör så valde jag bort den lite dramatiska looken och gick på high key spåret istället. Det var alltså dags för mig att tänka ut vad jag skulle göra åt skuggan. Det mesta måste ju bort.

Att få bort skuggan betyder egentligen bara en sak: mer ljus. Och där har jag två alternativ, antigen använder jag en reflektorskärm och studsar tillbaks en del av ljuset från min blixt till skuggsidan eller så tar jag en andra blixt och ljusar upp skuggan. Den observanta kanske tänker att det finns ett tredje alternativ; Varför inte flytta på den nuvarande blixten så att den ger ljuset rakt framifrån? Svaret på det är två anledningar, 1) Blomman kommer att få en skugga bakom sig som jag inte vill ha och 2)  Det kommer ändå att bli lite skuggor på motivet, mellan och bakom löven och vid vasen. Kort och gott, det skulle bli för många skuggor.

Eftersom en reflektorskärm mest fungerar som upplättning av skuggorna finns det bara ett alternativ kvar – jag behövde en blixt till. Och nu blir det genast lite mer komplicerat.

Jag riggade upp en andra blixt, min Canon 430EX II på blommans högra sida med ett paraply för att mjuka upp ljuset och sprida det så mycket det går, den ska ju ljusa upp skuggorna. Och för att hålla det enkelt stängde jag först av den vänstra 600EX-RT blixten:

Motivet med Canons 430EX-II blixt

Motivet med Canons 430EX-II blixt

Man kan se att de två blixtarna kompletterar varandra ganska bra. Just lövet bakom själva blomman högst upp är mörk i båda bilderna och det skulle lösas med en tredje blixt uppifrån, men jag kände att det fick vara nog med två blixtar. Skuggan ger också lite variation i lövens färger så jag valde att ha det kvar så. Jag satte på min vänstra 600EX-RT blixt och fick slutligen;

Motivet med båda blixtarna i balans

Motivet med båda blixtarna i balans

Tekniknörderi: Eftersom jag hade två olika ljusmodifierare (softbox och paraply) kunde jag inte ha båda blixtarna i samma grupp, jag behövde separera dem. Jag satte min vänstra 600EX-RT till grupp A och min 430EX-II till grupp B. Eftersom 430 blixten inte stödjer radiotriggning användes optisk triggning med min inbyggda kamerablixt. Sen kunde jag styra båda blixtarna direkt från min kamera (främst exponeringskompensation) tills jag var nöjd med balansen, väldigt praktiskt!

Här kan man säga att man är nästan klar. Motivet är mjukt och belyst jämt. Här kan jag nu välja gelfilter på blixtarna för att ge mer färg eller leka med kamerans vitbalans för att förstärka vissa färger, men istället nöjer jag mig med fotograferandet och fortsätter vidare i Adobe Lightroom för lite digital efterbearbetning. Jag valde att ljusa upp bilden ytterligare och förstärka blommans och bordets färger en gnutta;

_MG_2724-2

Och där har vi det, ett steg-för-steg exempel på vad jag gjorde för att gå från första bilden till slutresultatet ni ser ovan. Lägg märke till hur lite efterbearbetning som faktiskt behövdes när man använder sig av ljuset på ett bra sätt.

Fotosession: Att hålla fotografiska normer, ett måste?

Fotografering är mångfasetterat. Det finns många kategorier inom fotografi och jag har nog provat på de flesta. Jag har däremot i flera år medvetet undvikit att placeras i ett fack, att med ett ord kunna beskriva min fotografiska stil känns lite förminskat. Men det är sant vad andra fotografer säger, att ”det kommer med tiden”.

Jag har märkt ett tydligt tema i mina foton när jag börjar rannsaka mig själv som fotograf. Ibland kan jag komma att sakna ett visst element i vissa foton som skulle ge dem mer liv. Jag tänker då främst på människor. I mitt tycke finns det inget som kan ge så mycket liv och dimensioner i ett fotografi som en människa gör, även när man fotograferar djur kan man komma på sig själv att leta efter mänskliga (t ex humoristiska) drag att fota.

Jag kan efter alla dessa år bakom kameran i dagsläget säga att jag identifierar mig själv mest inom kategorin ”porträttfotograf”, men med viss twist;

  • Jag ägnar nästan lika mycket tid att tänka på omgivningen som på huvudmotivet
  • Jag föredrar att bryta mot fotograferingsnormer och regler
  • Jag försöker verkligen ha ett genustänk i fotograferandet

Den sista punkten är lite luddig och man kan ifrågasätta vad jag menar med det rent konkret och ärligt talat har jag inget direkt svar på det. Men det jag strävar mot är att porträttera människan som den är. Du kanske väger 120 kg och styrketränar 6 gånger i veckan och älskar att baka. Ja då kommer du tyvärr(?) antagligen att hamna i köket för din fotosession med mig medan andra kanske skulle ha valt gymmet.

Ibland är det däremot trevligt (och lättare) att också ha mer traditionella fotosessioner, och i somras investerade jag i en ”fjärrkontroll” till mina blixtar och såklart ville jag ut och testa den. Som hjälp följde två modeller med mig, Sonia och Janaki och tillsammans hade vi en traditionell och trevlig fotosession.

Tekniknörderi: ”Fjärrkontrollen jag talar om är Canons ST-E3-RT som ger dig möjligheterna att med radio kontrollera Canon 600EX-RT blixtar inom en radie av upp till ca 30 meter. Tänk på att det måste vara 600EX-RT blixtar (RT står för just Radio Transmission). Kom också ihåg att det finns två saker man förlorar när man använder radio, man kan inte använda blixten på bakre ridå och inte heller kan man ändra blixtens zoom.

sonia

Foto taget i naturligt ljus med guldsidan från reflektorskärm som lättar upp skuggorna och agerar samtidigt som en ljuskälla och ger effekten av att hon tittar in i en solnedgång. I själva verket är solen bakom henne.

 

Traditionellt sett ska man helst använda väldigt mjukt ljus på kvinnor och det åstadkommer man antigen med en stor ljuskälla (blixt + t ex paraply) eller att med reflektorskärm lätta upp skuggorna från solen. Just denna dag var det redan en varm och mjuk eftermiddagssol och därför lämpligt att använda en reflektorskärm och lämna blixten i väskan.

sonia

Taget i naturligt ljus med reflektorskärm som balans och upplättning av skuggor. Man kan tydligt se solen skina bakom henne.

 

Ett tredje sätt är att fotografera i skugga. Det gäller då att vara extra vaksam på omgivningen, den får inte vara för ljus eller för mörk, för då tappar man balansen i ljuset och helst ska man också ha en intressant omgivning för att tillföra lite liv.

sonia och janaki

Foto taget i skugga. Himlen i bakgrunden blev för ljus och därför bortklippt. Texturen från vassen gör det lite intressant att titta på samt ger en bra balans i färgerna.

 

Till sist ville jag såklart testa min nya fjärrkontroll, så jag tog ett halv-transparant paraply (som ger en halvstor ljuskälla och därför ett halvmjukt ljus), la på ett CTO (Color Temperatur Orange) filter, som i princip är ett orange genomskinligt papper och gör att blixtens ljus blir just orange och därför varm. Planen var att få känslan av en soluppgång.

janaki

Taget helt i skugga med blixt på min vänstra sida. Man kan tydligt se att ljuset är lite hårdare då skuggorna är lite skarpare, detta för att paraplyet inte är så stort och också en bit bort. Men visst får man en känsla av soluppgång?

Ljuset är verkligen a och o inom fotografering. Den sätter stämningen, den framhäver drag och den leder ögat rätt i fotot. I denna session använde jag tre olika metoder för ljuset. Dels reflektorskärm som lättar upp, naturlig skugga med omgivning och slutligen en blixt. Min favorit är helt klart blixten, den ger mig full kontroll över ljuset och dess natur och det gör att fotografierna får det lilla extra.

Att alltid tänka på ljuset när man fotograferar

”Det där fixar jag på datorn sen”

Ett allt för välbekant citat, och när jag började fotografera porträtt var det mer en regel än ett undantag, alla fotografier jag tog behövde någon form av efterbearbetning. Och nu menar jag inte effekter och viss förstärkning av fotot, för det gör jag fortfarande. Det jag pratar om är att fixa skuggorna på modellen, ta bort oönskade rynkor eller rätta till ljus som har hamnat fel. Det var en tidskrävande process och ibland blev det helt enkelt inte tillräckligt bra. Jag förlorade många foton som var i grunden bra, men inte tillräckligt för att kunna använda!

Med tidens gång har jag lärt mig att använda ljuset till min fördel. Jag kan se, tolka och även förutsäga ljusets betydelse och språk i mina fotografier, jag är väldigt strategisk när det kommer till ljus, det är absolut det viktigaste för mig och mina fotografier.

Jag kan inte påstå att jag inte fått starka influenser från min första fotobok som jag fick av min fru. ”Hot shoe diaries” av Joe McNally heter den och var helt klart en puff i en riktning där jag som fotograf vill nå. Trots sin förkärlek för Nikon, är han en förebild för mig 🙂 Han är världskänd för att använda ljus som sitt språk i sina fotografier. Mest i form av blixtar eller s.k. ”Speedlights”. Med ytterligare krav från National Geografic, som han har arbetat för i flera år, att aldrig efterbearbeta ett fotografi har han lärt sig metoder att använda ljuset i detalj som han vill ha det för att få bra fotografier.

Har du precis börjat med fotografering och vill få en någolunda bra bild i mökrer så har du sannolikast en Speedlight i ditt arsenal som du sätter på kameran när det behövs. Joe är ökänd för att ibland använda 20-30 st trådlöst! Personligen har jag två i nuläget och klarar mig fint med dem, men visst kan jag ibland längta efter fler.

Joe McNally

Klassiskt Joe McNally, nöjer sig aldrig med en blixt

Härom dagen fick jag äran att fotografera en vän till mig som har en fantastisk personlighet. Han är en person som bokstavligen strålar av energi och har den där lite kaxiga-roliga utrycken, det var ingen snack om saken, mina blixtar behövdes, jag behövde fånga just den energin på bild.

Tiden var knapp, jag hade mindre än en timme på mig att planera på plats, att sätta upp allting, få det att hamna exakt som jag vill ha det och försöka göra det på fler än ett ställe så att han kunde få olika scener i sina fotografier. På det, ville jag också testa en ”filmstjärne-look”. Vi hann med två olika scenarios och mitt test.

 

Kaxig, energifull och med utstrålning – klassiskt Toivo

Att använda blixt ger två omedelbara fördelar, ena är att man får möjlighet att balansera ljuset på motivet med bakgrunden och det andra är att man får full kontroll över skuggorna (och rynkorna). För Toivo ville jag ha lite skuggor, han har ett ansikte som klarar det. Så jag använde en blixt på min vänstra sida och en silver-reflektor på min högra sida för att ta bort de skuggor som blev lite för starka. Efterbearbetningen på datorn var att snygga till färgerna lite grann – en process som tog ca en minut. Jag fotograferar också alltid i RAW (ett rå-format), så att jag får all information i fotot som min kamera kan registera för att sedan använda i efterbearbetningen.

Tekniknörderi: Med mig i fotosessionen hade jag två ljusmodifierare, en softbox och ett paraply. Eftersom paraply sprider ljuset mycket mer än vad en softbox gör så skulle jag få spill-ljus på den vita skjortan och därmed få obalans i ljuset. Av denna anledning använde jag min softbox istället, då fick jag en koncentration av ljuset på ansiktet. Det går att se på skjortan att den blir snabbt lite mörkare ju längre ner den kommer. Tyvärr fick skjortans krage lite för mycket ljus, men det är inte så märkbart. Softboxen är placerad alldels utanför bild för att få mjukt ljus.

_MG_1937

Klicka på bilden för att få den större (och bättre)

Mitt experiment med filmstjärnelooken var en enkel uppsättning, jag ville ha honom titta in i ljuset som skulle se ut som en spotlight. Så jag satte upp en blixt och en s.k. ”snoot” som kan beskrivas som en formbar kon i tyg (just den jag har) och kunde därför fokusera ljuset. I efterbearbetningen gjorde jag den svartvit och lättade upp vissa skuggor då jag bara hade en enda ljuskälla.

 Det var däremot inte en naturlig look för Toivo, jag bad honom vara lite arg mot ljuset i ett försökt att få det lite artistiskt. Jag tog några fotografier men det var inte förrän Toivo blev, ja.. Tovio som det blev bra!

Toivo är sig själv!

Toivo är sig själv