Tag Archives: Fotoskola

Naturfotografering i centrala Stockholm

naturfotografering

Som de allra flesta fotografer gjorde jag en längre resa för att upptäcka min röst inom fotograferingen. Jag provade på det mesta inom fotografering och sakta kunde jag välja bort vissa genre inom fotograferingen som inte passade mig. En av de jag rätt snabbt valde bort var t ex gatufotogrefering som inte passade mig alls.

Innan jag till slut fastnade för porträttfotografering och bröllopsfotografering (egentligen, människor), så ägnade jag mig rätt mycket åt naturfotografering. Att bara ta sin kamera och ett objektiv, gå ut i skog eller stadsmiljöer och fotografera djur och natur. Jag hade glömt bort hur terapeutiskt det faktiskt är att bara strosa runt och titta på världen ur en fotografs perspektiv.

Med det i åtanke bor jag rätt nära Karlbergskanalen och jag promenerar i området ganska ofta. Varje år ser jag samma fågelarter häcka alldeles intill en brygga och jag har varje gång tänkt att jag ska ta med min kamera och fotografera dem, speciellt när de små kommer – det är ju helt fantastiska bilder.

Och i år blev det äntligen så! Jag tog med min kamera, gick ner till kanalen och satte mig på bryggan och fotograferade lite grann.

Naturfotografering

Naturfotografering i centrala stockholm

Egentligen är det inte så mycket action just nu, det är en häckande fågel, så jag ska gå ner igen lite då och då när äggen har kläckts om jag får möjlighet, det blir nog lite mer spännande bilder. Det som däremot är lite coolt med just denna setting är att det är mycket som stämmer i naturfotograferingens regelbok, så här har ni tre tips om ni ska ut och fotografera natur som ni bör tänka på;

  • Fågeln störs inte av min närvaro. Denna fågel häckar i anknytning till promenadstråket på Karlbergskanalen. Det går alltså människor förbi där i princip varje minut, oftast är de i grupper. Med mitt teleobjektiv sitter jag på en brygga ca 5 gånger längre bort än de vandrande människorna och fågeln märker inte ens märke till mig.
  • Ljuset är i det närmaste perfekt. Jag sitter så att jag har ljuset i ryggen, alltså solen skiner rakt på fågeln jag ska fotografera, vilket är ett måste för just fågelfotografering. Förutom det hamnar också solen i rätt position just vid skymningen, jag får alltså en mjuk och varm ljuskälla i perfekt position!
  • Jag har viss möjlighet att komma så nära vattenytan som möjligt. För ta bilder på djur och just fåglar, är det viktigt att komma ner på deras nivå, det är då bilden blir intressantare, med det unika perskeptivet på fågeln.
  • Växterna har inte hunnit till sig efter vintern. Det ger mig nästan fri sikt direkt till fågelboet just nu, om en månad kommer stället vara helt igenväxt och det kommer inte att finnas möjlighet att fotografera något intressant just då.

Så, en vacker dag om några dagar eller någon vecka ska jag gå ner och fotografera igen om jag får möjlighet, hoppas på lite mer fågelungar då! Vad tror ni, kommer det bli bra?

Tekniknörderi: Utrustningen jag använde i just detta fall är min Canon 5Dm3 tillsammans med mitt Canon 70-200mm f2,8IS II objektiv och en 2x II extender. Denna kombination ger mig ett teleobjektiv på totalt 400mm vid hel inzooming med ett skärpedjup på f5.6 (som dessa bilder togs i). Nackdelarna med att använda en extender istället för ett ”färdigt” 400mm objektiv f5.6 är dels hastigheten i fokus som blir lite långsammare och att bildkvalitén försämras något. Det är också inte värt att använda en extender om man t ex har ett zoomobjektiv som har f5.6, då får du plötsligt f8 som minsta möjliga bländare, vilket kräver väldigt starkt dagsljus för att du ska ha en chans att få en skarp bild. Fördelen är såklart att en extender kostar några tusenlappar, medan ett nytt objektiv kostar över 10 000 kr!

Är det nödvändigt att efterbearbeta ett fotografi?

nattlysande moln över stockholms skärgård

Även om jag i dagsläget använder Photoshop och Lightroom som en naturlig del av mitt fotograferande och efterbearbetning är en given process i mitt arbete, vet jag inte hur många gånger jag frågade mig själv i början om efterbearbetning verkligen är nödvändigt.

Jag insåg till slut att foto direkt från kameran inte räcker till för att beskriva det jag ser och vill förmedla med mina fotografier, så jag började med efterbearbetning. Idag använder jag det till att förstärka vad jag ser och till att leda ögat rätt, för ärligt talat – en bild direkt från kameran är sällan perfekt. Så jag rotade lite i arkivet och hittade ett foto jag har ”ratat” sen tidigare och jobbade lite på den för det här inlägget. Nedan är den färdiga bilden och sedan följer processen.

Vi börjar såklart med bilden taget direkt från kameran. Jag fotograferar alltid i RAW format (JPG är ett annat format som de flesta känner igen). RAW är lite svårt att beskriva, men föreställ dig en sammansättning av JPG filer med alla färger, kontraster vitbalanser (och massa annat) samtidigt, det är en RAW bild – alltså all information finns i fotot. Det ger dig möjligheten att skruva in färg, kontrast eller t ex vitbalans tills du har uppnått det resultat du vill ha.

Bilden taget direkt från kameran.

Bilden taget direkt från kameran.

Man kan ganska direkt se att fotot inte är rakt, rätt matt och helt enkelt tråkig. Inte så konstigt att jag ratade den. Men om jag skulle jobba lite på den tänker jag att ljusen i horisonten är lite intressanta, så jag rätar upp bilden, klipper bort onödiga ”döytor” och ser till att ljusen och intressanta områden hamnar i fokus.

Bilden är nu rak och sätter lite fokus på ljuspunkterna.

Bilden är nu rak och sätter lite fokus på ljuspunkterna.

Jag tycker dock fortfarande att fotot är ointressant och missvisande. Jag kommer ihåg molnen som mer dramatiska, så jag lägger på en hel del skärpa i bilden. Detta ger molnen den dramatiska looken jag minns.

Med skärpa i bilden blir molnen mycket mer dramatiska.

Med skärpa i fotot blir molnen mycket mer dramatiska.

Härnäst var det dags för vitbalansen. Det kan beskrivas som ”vad kameran ser som vitt”. I det här fallet ser man att de vita molnen är lite gulaktiga (s.k. varm vitbalans), jag behöver alltså justera vitbalansen lite åt det motsatta hållet (kalla) för att kompensera för det. Molnen blir då vita och hela bilden blir kallare (och därför blåare) – detta gör också att himlen får också en vacker och djupare blå färg.

Med vitbalansen korrekt blir färgerna med levande.

Med vitbalansen korrekt blir färgerna med levande.

Nu var det dags för det röda. Jag minns att det såg ut som att himlen stod i brand. Det var en klar och intensiv röd färg som lyste längst horisonten, så jag skruvar lite på det röda i fotot och ökar dess intensitet.

Bilden efter att det röda har förstärkts. Kontrasterna i färg bli klarare och ger ytterligare en dramatisk look i bilden.

Bilden efter att det röda har förstärkts. Kontrasterna i färg bli klarare och ger ytterligare en dramatisk look i fotot.

Det sista jag känner är lite distraktion av ljuset från ön. Jag tycker det är lite för mycket hus (båtar?) så jag väljer att redigera bort den ena och behålla en ensam ljuskälla. Det ger en mer melankolisk känsla av att vara det enda ljuset i en mäktig miljö under en dramatisk himmel. Det är väl lite så man känner sig ute på skärgården tänker jag – ensam i en mäktig natur.

nattlysande moln

Den färdiga bilden. Vad tycks, var det någon förbättring?

Så, det var ett exempel på hur min tankeprocess kan vara under efterbearbetningen av ett fotografi. Personligen tycker jag att det verkligen behövdes i det här fallet. Det gjorde fotot mycket mer intressant och förmedlar det jag ville. Vad tycker ni, behövs efterbearbetning?

Fem tecken på att du behöver öva lite på att ta bilder

Grattis! Du har en smartphone och därför ständigt en helt OK kamera i fickan för att ta lite vardagsbilder. Men kan du använda dess fulla potential? Här är fem tecken som visar att du kanske behöver öva lite mer:

1. Dina selfies blir lite för ofta såhär:

Eh, varför så mörkt för?

Eh, varför så dystert mörk för?

Var det kanske bakgrunden som var viktigare att visa? Sätt fokus på dig istället genom att peka på skärmen, helst nära ditt ansikte.

2. Fokus hamnar på fel plats

Var ligger fokus egentligen?

Här hamnade fokus på byggnaden i bakgrunden. Motivet, är lite suddigare än vad som borde bli.

Du vet väl om att du kan välja fokuspunkten genom att peka på skärmen?

3. Hela bilden blir oskarp!

Hela bilden hamnar ur fokus.

Hela bilden hamnar ur fokus.

Händer oftast om man har för bråttom att ta bilden. Lite ”trigger happy” kanske? Låt telefonen sätta fokus innan du tar bilden. Tänk på att ju mer du zoomar, desto större risk för fokusproblem.

4. Din komposition ser ut såhär:

Vad är det en bild på egentligen. Blomman? Löven? Eller kanske vattendroppen där nere?

Vad är det en bild på egentligen. Blomman? Löven? Eller kanske vattendroppen där nere?

Du måste bestämma dig vad du vill ta bild på, tänk på hur du tar bilden och hur du placerar dig!

5. Dina bilder har alltid en uppförs- eller nerförsbacke

Det lutar!

Det lutar lite.

En regel som borde brytas rätt sällan, framför allt när man tar vardagsbilder: Horisonten ska alltid vara rak!

Sådär! Nu kan du gå ut och öva på dina nyfunna kunskaper! För skojs skull, har du misslyckats totalt med en smartphone-bild någon gång? Lägg upp den på instagram och tagga mig, @gediphoto Hoppas på massa roliga bilder!

En sista sak, i november planerar jag att hålla en helgkurs i fotografering i en lokal nära St:Eriksplan. Nivån är nybörjare och vi kommer att lära oss;

  • Att gå ur helautomatiska läget på din kamera
  • ISO, skärpedjup och exponeringstid. Allt om dina objektiv.
  • Grundläggande regler för komposition

Slutlingen så går vi ut tillsammans och övar på det vi har lärt oss!

Denna kurs gäller inte smartphone kameror, utan du måste ha minst en kompakt kamera eller (helst) en systemkamera. Det går att föranmäla sitt intresse redan nu genom att maila mig på kurs@gediphoto.com Kursen kommer att vara ca 2-3h lördag och 2-3h söndag. Antal platser är begränsade och priset kommer att landa kring tusenlappen. Mera detaljer om kursen kommer snart!

Fotoskolan del 1 (Nybörjare): Din kamera.

Med tidens gång tänkte jag skriva lite kring det tekniska om hur en kamera fungerar och hur man använder det för att ta ett fotografi. Jag vänder mig till dig nybörjare som precis har köpt, eller funderar på att köpa en kamera. Jag kommer under 2014 även hålla en workshop i fotografering för nybörjare, det går alldeles utmärkt att skicka en intresseanmälan via min e-postadress, info[at]hqapps.se

Introduktion

”Alla kan fota” är ett uttryck som används flitigt, och jag kan hålla med, fast med en viss modifikation. Att ta en bild, dvs att plocka fram vilken kamera man än har och ta en bild av det man siktar på är något som alla klarar av. Jag gillar dock att skilja på två saker; att ta en bild och att ta ett fotografi. Som jag ser det är ett fotografi ett konstverk. Det är något som kräver teknisk skicklighet, tanke och vill förmedla en känsla. I många fall är efterbearbetning ett vanligt element i skapandet av ett fotografi. Så visst, ”Alla kan fota” men jag skulle hellre säga att ”Alla kan ta en bild”.

När jag började fotografera så fick jag höra så otroligt mycket om ljuset. ”Det viktigaste är ljuset”, ”Titta på ljuset”, ”Vänta på skymning eller på gryning” osv. Jag blev inte klok på det, det var ärligt talat inte förrän ett bra tag som jag överhuvud taget började se och tänka på ljuset – det kräver verkligen övning och veta hur kameran fungerar. Det är därför inte läge att tala om ljuset på det sättet ännu, det kommer långt senare – antagligen nivå ”Avancerat”. Låt oss istället titta på ljuset så som vår biologiska kamera gör, nämligen ögat.

För det är väl det vi vill åstadkomma, eller? Vi vill kunna dokumentera det vi ser med våra egna ögon? Allting vi ser kommer från ljus. Fast det är ljus som har studsat (reflekterats) från något som möter våra ögon och vi ser då detta ”något”. I avsaknad av ljus (beckmörker) ser vi ju ingenting. Solljuset, vår största ljuskälla, är en blandning av samtliga färger. Det är därför regnbågen kommer efter regn, det är det vita ljuset som sprids av vattendropparna i luften och splittras i regnbågens olika färger. Det är också just därför ett grönt bord är just grönt, egenskaperna på bordets yta gör att den gröna färgen reflekteras mest och möter våra ögon. Prova att se en färg i mörker, det är väldigt svårt! Det är också av samma anledning som himlen är blå.

Våra pupiller är insamlingspunkten. Det är ”hålet” som tar in ljuset lett av ögats lins och det tolkas i våra hjärnor som det vi ser. Kameran fungerar på exakt samma sätt, det finns en lins längst ut som leder in ljuset via ”hålet” till kamerans sensor och tolkar det. Lins+hål är det vi kallar för ”objektiv” och resten kallar vi för ”kamerahus”, det är där (bland mycket annat) som sensorn finns.

objektiv kamerahus

I alla fall, nog pratat om ljuset för nu, låt oss istället titta på vad vi kan göra för att undvika för ljusa eller för mörka fotografier.

Att exponera rätt

Våra ögon är fantastiska på att exponera. Vi har en otroligt omfång och vi tänker inte ens tänker på det. Har du märkt att världen ser likadan ut för oss i skymning, skugga och direkt solljus? Våra ögon fixar det, vi har aldrig för mörka eller för ljusa bilder i vår syn på omvärlden i dagsljus, den är alltid ”perfekt”. Ögonen har ett sånt enormt omfång som gör att vi kan urskilja en blå himmel i direkt solljus.

Kameran å andra sidan har inte det, i direkt solljus blir himlen helt vit (eller överexponerad i tekniska termer). Kameran har ett kraftigt begränsat omfång i jämförelse med ögonen och man måste ta hänsyn till detta när man ska göra sin exponering.

Istället finns det tre parametrar till förfogande som man kan använda för att exponera rätt, det är också exakt vad ”full automatik” läget på kameran gör åt oss. Alltså då den där gröna bubblan på ratten (eller vad man nu har på kameran), är vald. Man säger, ”jag vill inte tänka, titta själv på det jag försöker ta en bild på och välj vilka parametrar som är bäst för att exponeringen ska bli så bra som möjlig”.

mode-auto

Och kameran gör just det. Den ställer in de tre parametrarna som finns så som den tycker det ska vara och tar bilden. Bilden blir välexponerad. Förvisso också platt, grynig, blank, tråkig och odynamisk, men åtminstone välexponerad.

Det är så många som köper en kamera, sätter den i grönt läge och aldrig går ifrån det. Man använder då endast ca 5% av kamerans fulla potential. Varför köpa en kamera för 10 000 kr om den bara ska använda som något värt 500 kr? Jag utmanar läsaren att släppa gröna sargen och komma in i matchen, det är dags att utnyttja fotografins fulla potential och sluta bara ”ta bilder”.

De parametrar jag pratar om som hjälper med en korrekt exponering av ett fotografi och som vi ska lära oss mer av i framtida inlägg är;

  • Exponeringstiden
  • Bländaren
  • ISO-talet

Det finns alltså tre parametrar man behöver tänka på för att få den där perfekta exponeringen, inte för mörkt, och inte för ljust fotografi. Tills dess, lek lite med kameran, vad händer när du går ifrån den gröna bubblan och provar något nytt?