Tag Archives: fotografi

Naturfotografering i centrala Stockholm

naturfotografering

Som de allra flesta fotografer gjorde jag en längre resa för att upptäcka min röst inom fotograferingen. Jag provade på det mesta inom fotografering och sakta kunde jag välja bort vissa genre inom fotograferingen som inte passade mig. En av de jag rätt snabbt valde bort var t ex gatufotogrefering som inte passade mig alls.

Innan jag till slut fastnade för porträttfotografering och bröllopsfotografering (egentligen, människor), så ägnade jag mig rätt mycket åt naturfotografering. Att bara ta sin kamera och ett objektiv, gå ut i skog eller stadsmiljöer och fotografera djur och natur. Jag hade glömt bort hur terapeutiskt det faktiskt är att bara strosa runt och titta på världen ur en fotografs perspektiv.

Med det i åtanke bor jag rätt nära Karlbergskanalen och jag promenerar i området ganska ofta. Varje år ser jag samma fågelarter häcka alldeles intill en brygga och jag har varje gång tänkt att jag ska ta med min kamera och fotografera dem, speciellt när de små kommer – det är ju helt fantastiska bilder.

Och i år blev det äntligen så! Jag tog med min kamera, gick ner till kanalen och satte mig på bryggan och fotograferade lite grann.

Naturfotografering

Naturfotografering i centrala stockholm

Egentligen är det inte så mycket action just nu, det är en häckande fågel, så jag ska gå ner igen lite då och då när äggen har kläckts om jag får möjlighet, det blir nog lite mer spännande bilder. Det som däremot är lite coolt med just denna setting är att det är mycket som stämmer i naturfotograferingens regelbok, så här har ni tre tips om ni ska ut och fotografera natur som ni bör tänka på;

  • Fågeln störs inte av min närvaro. Denna fågel häckar i anknytning till promenadstråket på Karlbergskanalen. Det går alltså människor förbi där i princip varje minut, oftast är de i grupper. Med mitt teleobjektiv sitter jag på en brygga ca 5 gånger längre bort än de vandrande människorna och fågeln märker inte ens märke till mig.
  • Ljuset är i det närmaste perfekt. Jag sitter så att jag har ljuset i ryggen, alltså solen skiner rakt på fågeln jag ska fotografera, vilket är ett måste för just fågelfotografering. Förutom det hamnar också solen i rätt position just vid skymningen, jag får alltså en mjuk och varm ljuskälla i perfekt position!
  • Jag har viss möjlighet att komma så nära vattenytan som möjligt. För ta bilder på djur och just fåglar, är det viktigt att komma ner på deras nivå, det är då bilden blir intressantare, med det unika perskeptivet på fågeln.
  • Växterna har inte hunnit till sig efter vintern. Det ger mig nästan fri sikt direkt till fågelboet just nu, om en månad kommer stället vara helt igenväxt och det kommer inte att finnas möjlighet att fotografera något intressant just då.

Så, en vacker dag om några dagar eller någon vecka ska jag gå ner och fotografera igen om jag får möjlighet, hoppas på lite mer fågelungar då! Vad tror ni, kommer det bli bra?

Tekniknörderi: Utrustningen jag använde i just detta fall är min Canon 5Dm3 tillsammans med mitt Canon 70-200mm f2,8IS II objektiv och en 2x II extender. Denna kombination ger mig ett teleobjektiv på totalt 400mm vid hel inzooming med ett skärpedjup på f5.6 (som dessa bilder togs i). Nackdelarna med att använda en extender istället för ett ”färdigt” 400mm objektiv f5.6 är dels hastigheten i fokus som blir lite långsammare och att bildkvalitén försämras något. Det är också inte värt att använda en extender om man t ex har ett zoomobjektiv som har f5.6, då får du plötsligt f8 som minsta möjliga bländare, vilket kräver väldigt starkt dagsljus för att du ska ha en chans att få en skarp bild. Fördelen är såklart att en extender kostar några tusenlappar, medan ett nytt objektiv kostar över 10 000 kr!

Fotosession i Stockholm: Fotografering av talanger inom acroyoga

Per och Katarina - Acroyogainstruktörer

Jag är verkligen lyckligt lottad. Jag stöter för jämnan på otroliga talanger här i Stockholm, oftast av ren slump. Denna gång provade jag på acroyoga några gånger med min fru och kom i kontakt med två härliga individer, Katarina och Per.

De var våra instruktörer och håller kurser på olika nivåer i acroyoga här i Stockholm. Jag blev väldigt imponerad av deras talang och med deras härliga utstrålning och personligheter kände jag rätt snabbt att det skulle bli riktigt bra bilder om jag fick fotografera dem nån gång.

Per och Katarina, acroyoga

Per och Katarina, acroyoga

Efter att ha gått några gånger hos dem samlade jag till slut modet att presentera mig själv och frågade om de kunde tänka sig en fotosession med mig. Till min stora glädje tackade de ja.

Foto av acroyoga
Så, en vacker sommardag träffades vi på ett fullpackat Hornsbergs strand på Kungsholmen och började sessionen med att äta lite och prata. Deras givmilda, omtänksamma och fina attityd gentemot livet och sina medmänniskor smittade snabbt av sig på mig, och vi började plötsligt prata om allt mellan himmel och jord. Det var en väldigt trevlig och givande stund och jag glömde nästan varför vi var där.

Jämställd acroyoga!

Jämställd acroyoga!

Men med solen som smygandes mot horisonten var det dags att sätta fart! Jag tog fram min kamerautrustning som inom väldigt kort skrämde iväg spridda soldyrkare framför kameran och attraherade en publik som höll sig på behagligt avstånd. Det blev en show för dem minsann, jag menar – hur ofta ser man det här:

Balanserad acroyoga

Balanserad acroyoga

Vi hade väldigt trevligt och tiden gick snabbt. Plötsligt var solen borta och kvar fanns bara skymningen och mina blixtar. Vid det här läget kunde jag vända på kameran då det blev folktomt och få med lite mer linjer i bakgrunden med arkitekturen. Det blev också min favoritbild från hela sessionen. Vad tycker ni?

Fotograf acroyoga

Tekniknörderi: Hela sessionen togs en sommareftermiddag och strax innan solnedgång. Jag behövde använda samtliga speedlites jag har (Fyra st Canon 600EX-RT) för att kunna matcha solens styrka vid den tidpunkten, och trots att de jobbade tillsammans var det ändå svårt för blixtarna att jobba i solljuset. Tack och lov blev det enklare med tiden då solen gick ner och blev svagare. Bilderna i början togs med HSS (High Speed Sync) och mot kvällen bytte jag till en 120cm octa som spred ljuset någolunda brett för att få både armar och ben i ljus, som man kan se på sista bilden framför allt.

Är det nödvändigt att efterbearbeta ett fotografi?

nattlysande moln över stockholms skärgård

Även om jag i dagsläget använder Photoshop och Lightroom som en naturlig del av mitt fotograferande och efterbearbetning är en given process i mitt arbete, vet jag inte hur många gånger jag frågade mig själv i början om efterbearbetning verkligen är nödvändigt.

Jag insåg till slut att foto direkt från kameran inte räcker till för att beskriva det jag ser och vill förmedla med mina fotografier, så jag började med efterbearbetning. Idag använder jag det till att förstärka vad jag ser och till att leda ögat rätt, för ärligt talat – en bild direkt från kameran är sällan perfekt. Så jag rotade lite i arkivet och hittade ett foto jag har ”ratat” sen tidigare och jobbade lite på den för det här inlägget. Nedan är den färdiga bilden och sedan följer processen.

Vi börjar såklart med bilden taget direkt från kameran. Jag fotograferar alltid i RAW format (JPG är ett annat format som de flesta känner igen). RAW är lite svårt att beskriva, men föreställ dig en sammansättning av JPG filer med alla färger, kontraster vitbalanser (och massa annat) samtidigt, det är en RAW bild – alltså all information finns i fotot. Det ger dig möjligheten att skruva in färg, kontrast eller t ex vitbalans tills du har uppnått det resultat du vill ha.

Bilden taget direkt från kameran.

Bilden taget direkt från kameran.

Man kan ganska direkt se att fotot inte är rakt, rätt matt och helt enkelt tråkig. Inte så konstigt att jag ratade den. Men om jag skulle jobba lite på den tänker jag att ljusen i horisonten är lite intressanta, så jag rätar upp bilden, klipper bort onödiga ”döytor” och ser till att ljusen och intressanta områden hamnar i fokus.

Bilden är nu rak och sätter lite fokus på ljuspunkterna.

Bilden är nu rak och sätter lite fokus på ljuspunkterna.

Jag tycker dock fortfarande att fotot är ointressant och missvisande. Jag kommer ihåg molnen som mer dramatiska, så jag lägger på en hel del skärpa i bilden. Detta ger molnen den dramatiska looken jag minns.

Med skärpa i bilden blir molnen mycket mer dramatiska.

Med skärpa i fotot blir molnen mycket mer dramatiska.

Härnäst var det dags för vitbalansen. Det kan beskrivas som ”vad kameran ser som vitt”. I det här fallet ser man att de vita molnen är lite gulaktiga (s.k. varm vitbalans), jag behöver alltså justera vitbalansen lite åt det motsatta hållet (kalla) för att kompensera för det. Molnen blir då vita och hela bilden blir kallare (och därför blåare) – detta gör också att himlen får också en vacker och djupare blå färg.

Med vitbalansen korrekt blir färgerna med levande.

Med vitbalansen korrekt blir färgerna med levande.

Nu var det dags för det röda. Jag minns att det såg ut som att himlen stod i brand. Det var en klar och intensiv röd färg som lyste längst horisonten, så jag skruvar lite på det röda i fotot och ökar dess intensitet.

Bilden efter att det röda har förstärkts. Kontrasterna i färg bli klarare och ger ytterligare en dramatisk look i bilden.

Bilden efter att det röda har förstärkts. Kontrasterna i färg bli klarare och ger ytterligare en dramatisk look i fotot.

Det sista jag känner är lite distraktion av ljuset från ön. Jag tycker det är lite för mycket hus (båtar?) så jag väljer att redigera bort den ena och behålla en ensam ljuskälla. Det ger en mer melankolisk känsla av att vara det enda ljuset i en mäktig miljö under en dramatisk himmel. Det är väl lite så man känner sig ute på skärgården tänker jag – ensam i en mäktig natur.

nattlysande moln

Den färdiga bilden. Vad tycks, var det någon förbättring?

Så, det var ett exempel på hur min tankeprocess kan vara under efterbearbetningen av ett fotografi. Personligen tycker jag att det verkligen behövdes i det här fallet. Det gjorde fotot mycket mer intressant och förmedlar det jag ville. Vad tycker ni, behövs efterbearbetning?

Skapa ett kärleksminne för alla hjärtans dag

kärleksfoto

Snart är det alla hjärtans dag! En dag att speciellt uppmärksamma sin partner, skämma bort varandra lite extra mycket (bortsett från vardagens lyx, såklart) och kanske också ge bort en liten present till sin bättre hälft. Personligen tycker jag att upplevelser är en topp tre gåva, så därför erbjuder jag din partner och dig en speciell stund i kärlekens tecken och få minnen för livet med en kärleks-fotosession!

När jag fotograferar förälskade par så använder jag inspiration från en metod utvecklad i USA baserad på övningar med tema lek och stoj samt lite parpsykologi. Allt i en lugn, vacker och avskild utomhusmiljö, som t ex en park där det blir fina foton. Vi börjar med en kort promenad till lämpligt område och pratar samtidigt om er kärlekshistoria så att jag kan få grepp om vilka samt hur ni är tillsammans, så att jag sen kan fånga det på bild. Vidare går jag igenom hur fotosessionen fungerar och berättar allt ni behöver veta. I korthet är det inget poserande, utan ni får helt enkelt interagera med varandra på ett naturligt, roligt och med ert kärleksfulla sätt medan jag dokumenterar det hela.

Kärleksfotografering

Ju fler övningar vi gör, desto längre bort går jag med min kamera – till slut är ni helt ensamma i en kärleksbubbla, och jag dokumenterar detta från håll, utan möjlighet att höra vad ni säger till varandra.

Kärleksfotografering

Grundpriset för en kärleksfotosession är 1 500 kr och förutom en fin stund med lekar och övningar i kärlekens teckan får ni också ca 40-50 av de bästa bilderna från dagen efterbearbetade som högupplösta JPG’s med ett filter i er smak. Det går även att utöka paketet till printar, färdiga tavlor eller en bok!

En stund med varandra

En stund med varandra

Min förhoppning är att bilderna jag tar på er ska påminna er direkt om den dagen, även efter flera år. Och få er att känna den speciella stund av kärlek ni skapade för varandra just nu.

Låter detta intressant, eller har du flera frågor, tveka inte att kontakta mig.

Fotografering i Stockholm, dansare Lana Murphy och Hampus Norberg

Hampus Norberg och Lana Murphy

Det var ett tag sen jag skrev nu, det beror på att jag har varit på semester i Japan. Ett otroligt häftigt ställe där jag gatufotograferade en del med ett nytt objektiv (som jag inte kunde låta bli att köpa). Det kommer ett inlägg om den resan senare, men faktum är att jag har en hel hög med saker jag har gjort och inte hunnit berätta ännu! Vi börjar med en session i högsommarvärme, närmare bestämt juli, tidigare i år.

Jag fick den stora äran att få två tiodansare på elitnivå (bl a är de SM medaljörer) framför kameran. De önskade fotografier med kontraster – vackert mot förfallet. Skönheten skulle såklart dessa vackra dansare stå för, så det gällde att hitta ett område som dög till temat. Det finns några ställen i Stockholm som är förfallna, men just en plats är min favorit; Atlasmuren.

Efter att ha pratat med dem om sig själva och sitt dansande ett tag, började jag få en bild av dessa två. De är väldigt starkt knutna till varandra via dansen. De har varit ett danspar sen riktigt små, har tävlat många gånger i olika sammanhang och känner varandra väldigt väl. De kompletterade varandras meningar och betedde sig som två tvillingar som har växt upp tlilsammans hela livet. Som gammal dansare kunde jag själv relatera till detta, man får ett speciellt band till varandra när man är danspartners, det är svårt att beskriva.

”-Jag vill ha en sån här bild”. Säger Lana och vänder sin smartphone mot mig. I den ser man en bild på ett par i mörket med orange silhuettljus, den ser väldigt melankolist ut.

Vi pratar vidare och jag får en idé av vilka typer av fotografier de önskade, och vad jag själv kunde tillföra som fotograf. Vi började fotografera mot en vägg full med grafitti och de levererar danspose efter danspose, professionellt, stilrent och vackert. ”Jag kommer behöva mer minneskort” kommer jag på mig själv tänka, varje bild blev liksom perfekt, det var bara jag som behövde matcha detta med mitt ljus!

För att kunna leverera samma kvalitet på fotografierna som de med sin dans, behövde jag lite mer avancerad ljussättning kände jag. De ville ha kontraster, jag bestämde mig för ett kallt och ett varmt ljus tillsammans mot det förfallna och det vackra.

Värme och kyla, skönhet och förfall. I harmoni

Värme och kyla, skönhet och förfall.

Härnäst förflyttade vi oss till en gång med neonlampor, jag bytte till vidvinkelobjektivet, bländade bort nästan allt ljus som neonlamporna gav upphov till i gränden och utnyttjade dem mer som linjer för ett djup och ett ledande av blicken i bilden, tillsammans med två blixtar fick vi dessa fotografier:

Tango i mörker

Tango i en mörk gränd

Lana och Hampus

Lana och Hampus

Fotografering tar tid. Det finns så mycket som ska stämma, ljuset, komposition, modellerna, kamerans position, you name it. Efter att ha fotograferat i tre olika miljöer började tiden rinna ut och vi hade tid för en plats till. Jag bestämde mig för dörren som har ett riktigt häfitigt mönster. De som har sett mina tidigare fotografier kanske känner igen den.

För att dansarna skulle matcha den hårda bakgrunden med lite hårdare attityd frågade jag Hampus om han kunde tänkas fotograferas med bar överkropp. Det kunde han, förutsatt att han fick lite tid för att göra situps och lite armhävningar såklart!

Dans med kontrastfull bakgrund

Dans med lite hårdare stil

I vad som kändes som en kvart, hade ett par timmar passerat och tiden var ute. Vi började packa ihop våra saker och förberedde hemfärd. ”-Vad roligt att fotografera och få lite direktioner av en fotograf”, säger Hampus och förvånade mig lite grann. Dessa två kan väl ändå inte vara främmande för att stå framför en kamera? Det visade sig däremot att dessa två har tagit sina bilder rätt mycket på egen hand och inte lika mycket med en professionell fotograf på det här sättet.

Det kändes både roligt och hedrande att ha fått förtroendet att vara fotografen som fick fotografera dem! Lite visste jag då, att det skulle vara bland deras sista (om inte den sista) fotosessionen de hade som professionella dansare. Lana och Hampus bestämde sig senare i hösten 2015 att avsluta sina långa karriärer inom tävlingsdans och gå vidare med annat. Kanske var det därför Lana bad om den där silhuett-bilden, jag vet inte.

Lana Murphy och Hampus Norberg

Lana Murphy och Hampus Norberg