Tag Archives: blixt

Fotosession i Stockholm: Fotografering av talanger inom acroyoga

Per och Katarina - Acroyogainstruktörer

Jag är verkligen lyckligt lottad. Jag stöter för jämnan på otroliga talanger här i Stockholm, oftast av ren slump. Denna gång provade jag på acroyoga några gånger med min fru och kom i kontakt med två härliga individer, Katarina och Per.

De var våra instruktörer och håller kurser på olika nivåer i acroyoga här i Stockholm. Jag blev väldigt imponerad av deras talang och med deras härliga utstrålning och personligheter kände jag rätt snabbt att det skulle bli riktigt bra bilder om jag fick fotografera dem nån gång.

Per och Katarina, acroyoga

Per och Katarina, acroyoga

Efter att ha gått några gånger hos dem samlade jag till slut modet att presentera mig själv och frågade om de kunde tänka sig en fotosession med mig. Till min stora glädje tackade de ja.

Foto av acroyoga
Så, en vacker sommardag träffades vi på ett fullpackat Hornsbergs strand på Kungsholmen och började sessionen med att äta lite och prata. Deras givmilda, omtänksamma och fina attityd gentemot livet och sina medmänniskor smittade snabbt av sig på mig, och vi började plötsligt prata om allt mellan himmel och jord. Det var en väldigt trevlig och givande stund och jag glömde nästan varför vi var där.

Jämställd acroyoga!

Jämställd acroyoga!

Men med solen som smygandes mot horisonten var det dags att sätta fart! Jag tog fram min kamerautrustning som inom väldigt kort skrämde iväg spridda soldyrkare framför kameran och attraherade en publik som höll sig på behagligt avstånd. Det blev en show för dem minsann, jag menar – hur ofta ser man det här:

Balanserad acroyoga

Balanserad acroyoga

Vi hade väldigt trevligt och tiden gick snabbt. Plötsligt var solen borta och kvar fanns bara skymningen och mina blixtar. Vid det här läget kunde jag vända på kameran då det blev folktomt och få med lite mer linjer i bakgrunden med arkitekturen. Det blev också min favoritbild från hela sessionen. Vad tycker ni?

Fotograf acroyoga

Tekniknörderi: Hela sessionen togs en sommareftermiddag och strax innan solnedgång. Jag behövde använda samtliga speedlites jag har (Fyra st Canon 600EX-RT) för att kunna matcha solens styrka vid den tidpunkten, och trots att de jobbade tillsammans var det ändå svårt för blixtarna att jobba i solljuset. Tack och lov blev det enklare med tiden då solen gick ner och blev svagare. Bilderna i början togs med HSS (High Speed Sync) och mot kvällen bytte jag till en 120cm octa som spred ljuset någolunda brett för att få både armar och ben i ljus, som man kan se på sista bilden framför allt.

Gravidfotografering i min Stockholmsbaserade studio

gravidfotografering

Min specialtet är som bekant att jag har en portabel studio och kan ta med mina saker till valfritt ställe för en fotosession. Däremot är det ett faktum att jag kommer aldrig kunna bära med mig all utrustning jag har, så det är alltid lite extra roligt när jag får tillfälle att ha en fotosession hemma hos mig i centrala Stockholm.

Denna gång var det fina paret Anna och Marco som jag fick fotografera. Anna är gravid i månad 8/9 i skrivande stund och ville (såklart) föreviga den gravida slutspurten.

Känslomässigt tycker jag det passar oerhört fint med mörk bakgrund och kontrasten av försiktigt belyst hud som framhäver kroppens former för just gravida.

En lite lustig effekt som hände och som jag inte märkte tidigare – magen är lite närmare ljuset än resten av kroppen, ser ni hur ljuset blir starkare på just magen? På det lägger just magens runda form en konvex effekt och nästan förstorar ljuset. Jag gillar dock effekten, det sätter magen i centrum – ögat lockas som bekant till de ljusare områden först.

Härnäst var det dags att ta med Marco i sessionen. Jag bad honom sätta sig på en stol mitt emot Anna och lyssna på magen. Med lite ledande frågor fick jag honom till slut i ett läge där han stillsamt lyssnade på deras kommande barn och slappna av i stunden.

gravidfotografering

Marco och Anna tillsammans, min favoritbild.

Vi fortsatte en stund till och tog bilder från olika vinklar innan den blivande mamman till slut behövde sätta sig ner 🙂 Jag är personligen välidgt nöjd med fotografierna, de sätter magen i centrum och bilderna med dem tillsammans förmedlar en känsla av intimitet och kärlek till deras kommande barn. Vad tycker ni?

gravidfotografering

Anna och gravid-magen

Tekniksnack: Uppsättningen var i sin enkelhet väldigt kraftfull. Jag satte två stripboxar symmetriskt till vänster och höger om kameran med raster på båda för att undvika ljusspill på den mörka bakgrunden och hennes kropp. Vid sessionen med båda flyttade jag fram (mot kameran) den vänstra stripboxen (från kameran sett) för att få ljus på Marcos ansikte. Blev lite förvånad över att kvalitén på ljuset ändå var rätt bra för hans ansikte!

För de som inte tycker om högdragarna på magen, kan det vara värt att lägga på en extra diffusion på området för att dämpa det, alternativt sätta blixtarna på lägsta zoom. Tänk också på att naveln kan bli lite iögonfallande vid gravidfotografering (speciellt om kvinnan är piearcad sen tidigare). Ljuset sprids extra mycket just där pga hudens utseende och kan leda blicken dit för mycket. Jag valde att sätta skuggan där på de flesta bilder och efterbearbeta bort det annorlunda ljuset kring naveln på de övriga bilderna.

Porträttfotografering i Stockholm med Elisa

Porträttfotografering

Det som slog mig när jag arbetade med Elisa var hennes tålamod och intresse för tekniken och ljussättningen samt hennes energi och repetoar. Det märktes att hon arbetade som skådespelerska, i princip varannan bild jag tog på henne var unik. Hon ändrade konstant sina uttryck känslan hon förmedlade! Jag hade nästan 500 exponeringar när jag väl kom hem och hade svårt att sortera ut de bästa. Som jämförelse, jag brukar vara nöjd efter ca 150 exponeringar under en porträttsession – det brukar räcka gott och väl!

Eftersom hon hade så mycket energi och stort repetoar provade vi lite andra bilder också, här är några av dem:

porträttfotografering

Elisa visar upp lite av sin energi!

porträttfotografering

Repetoar av en statist, hon kan sitta still också! 🙂

Vad tycker ni, lyckades jag porträttera hennes färglada personlighet?

Tekniknörderi:

Första bilden togs med klassisk ”Clam Shell”-lighting á la Dylan Patrick. En 120cm Octa till vänster om kameran som rikades en bit ovanför modellen vinklad ca 45 grader nedåt. Som upplättning användes silversidan av en reflektor direkt under oktan vinklad 45 grader uppåt (som en musselskal = Clam Shell). Till höger om kameran och bakom modellen finns ytterligare en speedlite zoomad i 120mm som ger en ljusklick på håret och lite på ansiktet. Som vanligt använder jag mig av Canons 600EX-RT blixtar med radiosändare. Objektivet är Canons 70-200mm f2.8L IS II.

De andra två bilderna togs med samma okta till höger om kameran riktad paralellt med marken och rakt på modellen. Till vänster om kameran fanns en naken speedlite zoomad i 20mm för att lätta upp skuggorna lite. Objektivet är Canons 24-70mm f2.8L II

Porträttfotografering i Stockholm – En session med Frida

Jag älskar porträttera människor för det de är, att försöka få fram deras personlighet i fotot och få dem att känna igen sig själva i porträttet. Så lite poserande som möjligt och matcha ljuset och bakgrunden till personen och det estetiskt tilltalande (såklart).

För inte så länge sen fick jag för mig att prova på en ljussättning från en fotograf som heter Dylan Patrick. Hans sätt att fotografera är väldigt utmärkande, ljuset är väldigt ”krämig” och ger fina, mjuka nyanser på porträttet samt en stor del av uppmärksamhet läggs på bakgrunden. Den ska vara väldigt suddig (kraftig bokeh som det heter för fotografer) och gärna med mycket färger. Jag pratade med en vän Frida, som har erfarenhet av modellande och vi bokade en dag för att prova detta.

Det krävs två grundförutsättningar för att en ljussättning á la Dylan Patrick ska fungera bra, dels måste det (helst) vara strålande sol ute och dels ska det helst vara vindstilla. Annars tar vinden tag i ljusmodifierarna (som t ex paraply, reflektorskärm eller softbox), sveper med dem och presenterar dem för marken. Vilket kan bli en dyr historia då varje blixt kostar en bra bit över 6000 kr.

Jag vaknade på dagen för fotosessionen av ljudet från fönstrets klagande. ”Pwwwwheeewwwww”. Vinden blåste i västlig riktning och gatan jag bor på var nu en uppenbar vindtunnel. ”Attans, där blev man begränsad till områden i lä” hann jag tänka. ”Aja, det är åtminstone soligt ute”. Efter frukosten hade det såklart hunnit bli molnigt.

Vi bestämde oss för att köra ändå, när man fotar utomhus måste mans ständigt kompromissa. Någon Dylan Patrick liknande scenario skulle det inte gå att få till, men man kunde göra sitt bästa. Det créme-liknande ljuset går alltid att få till. Jag träffade Frida vid rålambhovsparken i centrala Stockholm och i ett litet område skyddat från vinden hade vi vår fotosession.

Frida porträttfotografering Stockholm

Porträtt av Frida med mjukt ljus

Frida porträttfotografering Stockholm

Porträtt av Frida med créme-aktig ljussättning

Här kan man se resultatet som vädret gav upphov till. Dels var bakgrunden skiftande pga växlande molnighet och jag var tvungen att snabbt anpassa mig till de nya förhållanden mer eller mindre lyckat, men också är kompositionen lite fel i mina ögon. Jag skulle nog inte valt att placera henne till höger om bild egentligen, men eftersom mina ljusmodifierare var väldigt statiska pga vinden så var jag tvungen att komponera bilden såhär för att få med bakgrunden, annars hade paraplyet kommit i bild.

När vi hade tagit lite av dessa foton ville jag dock porträttera henne för den hon är. Frida för mig, är en lite kaxig tjej med glimten i ögat. Hon är lite oförutsägbar och har nära till skratt. Hon gillar också att röka – en del. Så, jag ändrade blixtarnas position, mörkade ner omvärlden lite och fick dessa bilder som jag tycker passar hennes personlighet lite bättre. Ser ni skillnaden?

Frida, lite kaxigare

Frida, med glimten i ögat

Frida, lite kaxigare

Frida, lite kaxigare

 

Fotografering i Stockholm, dansare Lana Murphy och Hampus Norberg

Hampus Norberg och Lana Murphy

Det var ett tag sen jag skrev nu, det beror på att jag har varit på semester i Japan. Ett otroligt häftigt ställe där jag gatufotograferade en del med ett nytt objektiv (som jag inte kunde låta bli att köpa). Det kommer ett inlägg om den resan senare, men faktum är att jag har en hel hög med saker jag har gjort och inte hunnit berätta ännu! Vi börjar med en session i högsommarvärme, närmare bestämt juli, tidigare i år.

Jag fick den stora äran att få två tiodansare på elitnivå (bl a är de SM medaljörer) framför kameran. De önskade fotografier med kontraster – vackert mot förfallet. Skönheten skulle såklart dessa vackra dansare stå för, så det gällde att hitta ett område som dög till temat. Det finns några ställen i Stockholm som är förfallna, men just en plats är min favorit; Atlasmuren.

Efter att ha pratat med dem om sig själva och sitt dansande ett tag, började jag få en bild av dessa två. De är väldigt starkt knutna till varandra via dansen. De har varit ett danspar sen riktigt små, har tävlat många gånger i olika sammanhang och känner varandra väldigt väl. De kompletterade varandras meningar och betedde sig som två tvillingar som har växt upp tlilsammans hela livet. Som gammal dansare kunde jag själv relatera till detta, man får ett speciellt band till varandra när man är danspartners, det är svårt att beskriva.

”-Jag vill ha en sån här bild”. Säger Lana och vänder sin smartphone mot mig. I den ser man en bild på ett par i mörket med orange silhuettljus, den ser väldigt melankolist ut.

Vi pratar vidare och jag får en idé av vilka typer av fotografier de önskade, och vad jag själv kunde tillföra som fotograf. Vi började fotografera mot en vägg full med grafitti och de levererar danspose efter danspose, professionellt, stilrent och vackert. ”Jag kommer behöva mer minneskort” kommer jag på mig själv tänka, varje bild blev liksom perfekt, det var bara jag som behövde matcha detta med mitt ljus!

För att kunna leverera samma kvalitet på fotografierna som de med sin dans, behövde jag lite mer avancerad ljussättning kände jag. De ville ha kontraster, jag bestämde mig för ett kallt och ett varmt ljus tillsammans mot det förfallna och det vackra.

Värme och kyla, skönhet och förfall. I harmoni

Värme och kyla, skönhet och förfall.

Härnäst förflyttade vi oss till en gång med neonlampor, jag bytte till vidvinkelobjektivet, bländade bort nästan allt ljus som neonlamporna gav upphov till i gränden och utnyttjade dem mer som linjer för ett djup och ett ledande av blicken i bilden, tillsammans med två blixtar fick vi dessa fotografier:

Tango i mörker

Tango i en mörk gränd

Lana och Hampus

Lana och Hampus

Fotografering tar tid. Det finns så mycket som ska stämma, ljuset, komposition, modellerna, kamerans position, you name it. Efter att ha fotograferat i tre olika miljöer började tiden rinna ut och vi hade tid för en plats till. Jag bestämde mig för dörren som har ett riktigt häfitigt mönster. De som har sett mina tidigare fotografier kanske känner igen den.

För att dansarna skulle matcha den hårda bakgrunden med lite hårdare attityd frågade jag Hampus om han kunde tänkas fotograferas med bar överkropp. Det kunde han, förutsatt att han fick lite tid för att göra situps och lite armhävningar såklart!

Dans med kontrastfull bakgrund

Dans med lite hårdare stil

I vad som kändes som en kvart, hade ett par timmar passerat och tiden var ute. Vi började packa ihop våra saker och förberedde hemfärd. ”-Vad roligt att fotografera och få lite direktioner av en fotograf”, säger Hampus och förvånade mig lite grann. Dessa två kan väl ändå inte vara främmande för att stå framför en kamera? Det visade sig däremot att dessa två har tagit sina bilder rätt mycket på egen hand och inte lika mycket med en professionell fotograf på det här sättet.

Det kändes både roligt och hedrande att ha fått förtroendet att vara fotografen som fick fotografera dem! Lite visste jag då, att det skulle vara bland deras sista (om inte den sista) fotosessionen de hade som professionella dansare. Lana och Hampus bestämde sig senare i hösten 2015 att avsluta sina långa karriärer inom tävlingsdans och gå vidare med annat. Kanske var det därför Lana bad om den där silhuett-bilden, jag vet inte.

Lana Murphy och Hampus Norberg

Lana Murphy och Hampus Norberg

Fotografering med blixt – Yoga i Stockholms solnedgång

Yoga vid körsbärsträdet

Stockholm är en sån vacker plats, det finns många fina ställen med magnifika utsikter. Hornsbergs strand däremot, på Kungsholmen har en unik vy. Med utsikt över mälarens vatten som vetter ut åt väster och närheten till min lägenhet, finns det många tillfällen att fotografera fina solnedgångar över vatten.

Men eftersom en solnedgång är något många har tagit en bild på, och jag föredrar att porträttera människor, och vill ha någon  ställde jag mig frågan – “vem passar bäst mot en solnedgång..?”.

Svaret på den frågan svarades snabbt, yoga / dans. Självklart var det Ari Lipponen som skulle vara min modell i solnedgången! Jag har fotograferat honom tidigare på SATS där han jobbar som instruktör.

Jag gjorde upp en plan för sessionen där vi skulle börja två timmar innan solnedgång vid Karlbergskanalen och körsbärsträdet, jag tänkte att där skulle det blir lite fina bilder. Sen skulle vi vidare mot Hornsbergs strand och silhuettbilder och slutligen, när solnedgången var nära – dra på mina tre Canon 600EX-RT blixtar och ta lite bilder mot solnedgången.

Väl framme vid körsbärsträdet blev jag varse om två saker, 1) Trädet hade inte blommat ut helt och 2) Det var mycket trafik / folk som gick där. Så det var inte alls idealt, men som vanligt med “location photography” så måste man kompromissa och anpassa sig, Ari gav mig som vanligt en massa fantastiska poser som ser enkla ut men är helt galet svåra.

Det blev lite bilder mellan bilarna och människorna (som också stannade och fotade oss..) men efter ett tag kunde man bara göra så mycket där borta, så jag packade ner mina saker och vi begav oss mot Hornsbergs strand.

Att börja med silhuett-fotografering är en väldigt bra idé om man ska fotografera med blixt. Dels får man rätt inställningar på kameran för det naturliga ljuset och dels vänjer man sig vid kamerans beteende i motljus (autofokus fungerar t ex väldigt dåligt, så ibland gällde det att köra manuellt). På det får man prickar i ögonen av solen vilket gör det svårare att ställa in fokus! Men visst blev det bra bilder, speciellt om man positionerar sig lite strategiskt;

Silhuettbild

Silhuettbild

Det gäller att positionera sig rätt ibland.

Det gäller att positionera sig rätt ibland.

När solen nästan var nere var det dags för mina favoriter – blixtarna. Jag la två stycken på vardera sida av Ari och en rakt lågt framifrån riktad uppåt för att lätta upp skuggor. Solljuset gav mig mitt rim light (bakgrundsljus). Stackars Ari var rätt trött vid det här laget, men fighter som han är pressade han på, och här är några av mina favoriter;

Dans vid solnedgång

Dans vid solnedgång

Yoga mot solnedgång

Yoga mot solnedgång

Tekniknörderi: Jag lärde mig väldigt mycket på den här sessionen, jag hade tre radiostyrda, trådlösa blixtar, alla tre i TTL-läge (+1 kompensation) och HSS. Batterierna tog snabbt slut av detta, men det fanns inget att göra, solljuset är starkt, även på god väg ner! Vid körsbärsträdet använde jag en silver reflektor för att lätta upp skuggorna. Men mest för att spara på mina blixtars batterier – jag visste vad som skulle komma. 🙂

Den som vill kan följa Ari på antigen Facebook (länk ovan) eller på Instagram. Där kommer vissa av mina bilder tagna på honom ibland.

Hur kan rätt enkelt man få bra bilder inom naturofotografering

När jag började fotografera och tittade på andras bilder lade jag en rätt stor vikt på hur de gjorde. En sak som jag aldrig förstod mig på var de fantastiska fotografierna på djur och natur som folk tog. Superskarpa, vackra, mystiska och ibland lite humoristiska. Det tog ett tag att förstå att det är som en livsstil att fotografera natur;

– För att få bra ljus, måste man gå ut mitt i natten och fotografera under soluppgång eller solnedgång.
– För att få bra bilder på djur, vänta – vänta – vänta. Ibland över 12h på ett och samma ställe, i ditt lilla camouflageklädda gömställe.
– För att inte förlita dig helt på tur, locka med mat.
– Köp ett dyrt 100 000+ kr objektiv så att du kommer -riktigt-nära- och får skarpa bilder

Jag kände rätt snabbt att det där med naturfotografering, det var inte min grej. Åtminstone inte enligt konstens alla regler, så jag bestämde mig för att fuska lite grann.

Förra helgen åkte jag och min fru till en jättefin stuga som hade hyrt över helgen, och till hennes stora glädje ( typ.. 🙂 ) tog jag med mig min kamera. Här skulle det fotas natur! Fast med en liten twist.

– Jag orkar inte stiga upp mitt i natten, en blixt med full CTO filter (ett orange filter som färgar blixtljuset, ja.. orange) för att simulera soluppgång/solnedgång.
– Sitta på altanen under lunchen och lägga upp en liten hög med popcorn och bröd med kameran redo.
– Sitt tillräckligt nära popcornhögen för att slippa spendera hundratusen kronor på ett superteleobjektiv.

Tog en mobilbild på uppställningen av scenariot. Man kan se blixten och popcornhögen

Tog en mobilbild på uppställningen av scenariot. Man kan se blixten och popcornhögen

Här är en mobilbild från stolen jag satt på:

Väldigt bekvämt faktiskt. Sen var det bara att vänta! Här är några resultat:

Blåmes Blåmes Blåmes

Tekniknörderi: För den som undrar, objektivet jag använde var mitt Canon 70-200mm f2.8 med en 2x Extender III som dubblerar objektivets egenskaper och gör den ett effektivt 400mm f5.6 objektiv. Tillsammans med min Canon 60D blir det ett 600mm zoom-objektiv. Efterbearbetningen gjordes i Lightroom.

Varför anlita en fotograf, alla kan väl fota?

Att anlita en fotograf för tillfällen som dop eller t.o.m. bröllop kan för vissa ses som en väldigt onödig utgift. Några väljer att låta sina vänner och bekanta sköta fotograferingen. Tanken att vem som helst kan väl ta en bild genomsyrar dagens samhälle. Till och med tidningar som Expressen har sagt upp alla sina fotografer, det ska bli intressant att se hur det blir med det framöver. Men för att återgå till mina tankar. Jag kan hålla med till en viss del om att alla kan ta en bild, men då gäller det verkligen inte att vara kräsen och framför allt inte säkert räkna med att få vackra bilder som tar dig tillbaka till den dagen och den känslan.

En sak som många inte tänker på när de väljer bort den ”för dyra” fotograferingen är att man får så otroligt mycket för pengarna som inte syns! En fotograf är expert på bildspråket, du kommer att få bilder som kommer att prata till dig och återuppväcka känslor du sen länge har glömt när du tittar på bilderna.

Fotografen kommer antagligen att besöka platsen som denne ska dokumentera din dag på några dagar innan, antagligen exakt vid samma tidpunkt då jobbet ska ske, allt  för att se hur ljuset ter sig och kunna ta de bästa bilderna. Vissa väljer också att kontakta kyrkan/lokalen de ska fotografera på för att få bästa möjliga ”tillstånd” för sina fotografier (vissa präster tillåter t. ex. inte fotografering från altaret – men om man pratar med dem innan kan man hitta kompromisser).

Din fotograf kommer också att komma välklädd till din dag, trots att den tunga utrustningen och all jobb med fotograferingen helst kräver oömma kläder (hur många fotografer har du sett som endast står upp hela tiden?). Dina fotografier kommer också att vara av högsta kvalitet och du kan utan problem göra nästan hur stora och ändå skarpa printar som helst att rama in eller spara i fotoalbum. En annan sak som många missar att tänka på är utrustningen. Visst, fotografen dyker upp med en ryggsäck och en (och ibland två) kameror runt halsen och någon väska, men vad finns där egentligen?

Jag har flera gånger fått frågan gällande vilken utrustning jag använder. Så för att tydliggöra min ovannämnda poäng har jag bestämt att skriva detta inlägg om min (nuvarande) kamerautrustning.

Helt och hållet tekniknörderi:

Så jag plockade ut all utrustning (endast objektiven och blixtarna) från mina väskor och radade upp dem fint på bordet. Det här är vad jag har;

Min fotoutrustning - objektiv och blixtar.

Min fotoutrustning – objektiv och blixtar.

Så, fotografering är en prylsport. Det är väl kanske inte direkt någon hemlighet. Visserligen kan man som hobby-fotograf klara sig med ett eller två extra objektiv, men vill man vara en seriös fotograf och få fotografier med det lilla extra behöver man verkligen investera i sin utrustning. Personligen är jag ett stort fan av Canons produkter så jag använder dem mest. Jag har skippat all utrustning som ljusmodifierare (softboxar, paraplyer, snootar osv…) och annan kringutrustning som stativ och reflektorskärmar.

1) Sigma 30mm f1.4 Ett objektiv som lämpar sig mest för fotografier då jag behöver mycket kort skärpedjup (skärpan på ett litet ställe, resten blir suddigt), eller när ljusförhållandena är alldeles för dåliga och jag inte kan använda blixt. Helt OK objektiv som levererar fina suddiga bilder närm an behöver, men kan vara lite oskarp vid f1.4. Ca pris 4 000kr.

Foto taget med Sigmas 30mm f1.4 objektiv

Foto taget med Sigmas 30mm f1.4 objektiv

2. Canon 50mm f1.8 Mitt första objektiv som jag köpte. Samma praktisk tillämpning som Sigman nämnd ovan. Väldigt bra och mycket prisvärt objektiv, rekommenderar detta som ett första extra objektivköp till alla som har Canon, amatör som proffs. Ca pris 850 kr.

3) Canon 2x III Extender. Inget objektiv egentligen, jag använder den tillsammans med 4) för att dubblera dess egenskaper. Används oftast när vid naturfotografering. Ca pris 4 000 kr.

4) Canon 70-200mm f2.8L IS II. Ett fantastiskt obektiv som jag använder så ofta jag bara kan. Skärpan är helt otrolig och den fokuserar där jag vill supersnabbt (och då menar jag -supersnabbt-!). Med sina maximala zoom på 200mm kan jag vara en bit bort från de jag fotograrerar, t ex vid en kärleksfotosession då jag vill ge dem lite ensamtid eller när jag fotograferar djur. Tillsammans med 3) får jag maximalt 400mm zoom. Ca pris 20 000 kr.

 

Fåglar i flykt taget med 70-200mm + 2x extender. Fåglarna var på ca 100 meters avstånd.

Fåglar i flykt taget med 70-200mm + 2x extender. Fåglarna var på ca 100-150 meters avstånd.

5) Canon 100mm f2.8L IS Macro. Ett s.k. macro-objektiv som låter mig fotografera motiv på extremt nära håll. Passar utmärkt för detaljfotografering och naturfotografering som t ex insekter. Men det fungerar också som ett utmärkt porträttobjektiv, ”L”-objektiven från Canon leverererar alltid fantastisk kvalitet. Ca pris 8 000 kr.

Taget med 100mm f2.8L Macro objektivet och en blixt.

Insekt på fönstret. Taget med 100mm f2.8L Macro objektivet och en blixt.

6) Canon 10-22mm f3.5-5.6. Mitt vidvinkelobjektiv som fångar nästan det som mänskliga ögat kan se. Passar bra för lite dramatiska porträtt eller för landskapsfotografering. Ger distorsion (för stora huvuden t ex) om man använder den på rätt/fel sätt, beroende på vad man vill skapa. När jag är på semester har jag nästan alltid endast detta objektiv med mig. Funkar fint för ”vanliga” turistbilder och ger mig möjlighet att fotografera det mesta i en och samma bild! Liknar ”panorama” funktionaliteten på mobiltelefoner. Ca pris 5 000 kr.

Porträtt med Canon 10-22mm

Porträtt taget med 10-22mm objektivet för en mer dramatisk/kaxig effekt.

7) Canon 24-70mm f2.8L II. Helt klart objektivet jag använder mest. Det är ett allsidigt objektiv som fungerar i alla lägen. Det liknar det objektiv som följer med när man köper en kamera, förutom att det är ett ”L” objektiv som levererar mycket (mycket!) skarpare och snyggare fotografier. Använder det till allt, porträtt, natur, bröllop – you name it. Ca pris 22 000 kr.

stockholm

Porträtt taget med Canon 24-70mm f2.8L II

8) Canon 600EX-RT. Canons senaste blixtar som styrs med radiosignaler. Väldigt praktiska, små och kraftfulla ljuskällor som man kan kontrollera även om står bakom en vägg. Ca pris 5 500 kr.

9) ST-E3-RT. Canons kontrollenhet för 600EX-RT blixtar. Kan kontrollera upp till 5 grupper och totalt 15 blixtar. Har samma knappar och menystruktur som blixtarna och är därför väldigt enkel ett lära sig om man redan vet hur blixtarna fungerar. Ca pris 3 000 kr.

Jag använder blixtarna nästan jämt nu för tiden. Jag gillar att ha full kontroll på ljuset istället för att förlita mig på det naturliga ljuset som många gånger inte är tillräckligt för att få det där lilla extra man vill ha. Eftersom jag föredrar att fotografera på plats och inte i studio är dessa små men ändå kraftfulla blixtarna perfekta för mig!

Yoga med känsla av solsken.

Yoga med känsla av solsken – Blixtljusen skapar det.

Så med detta har jag gått igenom utrustningen jag använder. Jag hoppas förståelsen har ökat lite grann kring vad man får när man anlitar en fotograf, det är så mycket mer än bara bilder! Så om fotografier är viktigt för dig att ha kvar som minne för ditt speciella tillfälle, skicka en tanke på det här inlägget innan du bestämmer dig för vem som ska dokumentera den dagen. Det kan vara värt det! Kom dock ihåg, det är viktigt att titta på fotografens bilder innan du väljer och kontakta en vars bildspråk tilltalar dig. Alla fotografer har sitt unika bildspråk, så hitta den som matchar dig bäst!

Boktips – Blixt, Fotografering i kamerablixtens ljus av Joe Mc Nally

För några år sedan fick jag en väldigt fin present av min fru, en bok av en fotograf som jag inte hade hört något om alls. Det visade sig vara en internationellt känd fotograf vid namn Joe McNally och är väldigt duktig på att skriva, inspirera och såklart fotografera. Det som är utmärkande för honom är hans sätt att forma och använda ljuset i olika sammanhang och hans pedagogiska sätt att beskriva hur han tänker.

I sin blogg skriver han om olika jobb som han har gjort och det har såklart resulterat i en del böcker som består mestadels av dessa inlägg. En de första han har gett ut heter ”Blixt, Fotografering i kamerablixtens ljus” (”the Hot Shoe Diary” på engelska).

Blixt, Fotografering i kamerablixtens ljus

Blixt, Fotografering i kamerablixtens ljus av Joe McNally

Just denna bok börjar med en introduktion av kameran, ljuset och blixten. Man får lära sig allt om man behöver veta om hur kameran fungerar och hur den fångar ljuset. Det gör att det blir rätt tekniskt utmanande, speciellt då det hela beskrivs på 32 sidor. Väldigt matnyttigt men man behöver ibland gå tillbaks och läsa om vissa stycken, speciellt om man inte har använt blixt tidigare.

Efter detta börjar en rad korta kapitel som antagligen är en blandning av blogginlägg och kapitel skrivna enbart för boken, men upplägget är densamma för alla; han visar fotot han tog, ibland i etapper och beskriver samtidigt jobbets natur på ett lättsamt och humoristiskt sätt samtidigt som han beskriver det tekniska och estetiska tänket bakom allt. Oftast får man med en schematisk ritning på uppsättningen vilket underlättar för läsaren.  Man lär sig alltså väldigt mycket på varje kapitel. Strategiskt nog har han valt olika typer av fotojobb och repetitionen av information är därför väldigt liten. Ett kapitlet kan handla om att fotografera militärer i en sjö och ett annat om en tjeckisk dockmakare i sin verkstad.

För mig som Canon användare finns det en nackdel med boken. Joe är en s.k. ”Nikon ambassadör” och använder därför endast Nikon prylar. När han går in i tekniska detaljer på blixtarna så är det alltid Nikon blixtar och trots att han ibland försöker prata om andra produkters motsvarighet så tappar man en hel del information just för att man inte använder Nikon utrustning. Det viktiga är att komma ihåg att teorin är densamma.

Det är i alla fall en fröjd att se hans fotografier och nästan ett privilegium i att läsa om hur de kom till. Man får lära sig väldigt mycket och han delar mer än gärna med sig av sina kunskaper. Personligen har jag lärt mig en hel del och har fått väldigt mycket inspiration av denna bok (har även köpt tre andra böcker av honom). Hans stil har helt klart präglat min. Boken rekommenderas varmt, om inte annat för att bara se hans fotografier!

Boken kan hittas bl a på bokus (http://www.bokus.com/bok/9789163609589/blixt-fotografering-i-kamerablixtens-ljus/), Adlibris (http://www.adlibris.com/se/bok/blixt—fotografering-i-kamerablixtens-ljus-9789163609589) eller CDON (http://cdon.se/b%C3%B6cker/mcnally%2C_joe/blixt_-_fotografering_i_kamerablixtens_ljus-7039002)

 

Fotosession: Att hålla fotografiska normer, ett måste?

Fotografering är mångfasetterat. Det finns många kategorier inom fotografi och jag har nog provat på de flesta. Jag har däremot i flera år medvetet undvikit att placeras i ett fack, att med ett ord kunna beskriva min fotografiska stil känns lite förminskat. Men det är sant vad andra fotografer säger, att ”det kommer med tiden”.

Jag har märkt ett tydligt tema i mina foton när jag börjar rannsaka mig själv som fotograf. Ibland kan jag komma att sakna ett visst element i vissa foton som skulle ge dem mer liv. Jag tänker då främst på människor. I mitt tycke finns det inget som kan ge så mycket liv och dimensioner i ett fotografi som en människa gör, även när man fotograferar djur kan man komma på sig själv att leta efter mänskliga (t ex humoristiska) drag att fota.

Jag kan efter alla dessa år bakom kameran i dagsläget säga att jag identifierar mig själv mest inom kategorin ”porträttfotograf”, men med viss twist;

  • Jag ägnar nästan lika mycket tid att tänka på omgivningen som på huvudmotivet
  • Jag föredrar att bryta mot fotograferingsnormer och regler
  • Jag försöker verkligen ha ett genustänk i fotograferandet

Den sista punkten är lite luddig och man kan ifrågasätta vad jag menar med det rent konkret och ärligt talat har jag inget direkt svar på det. Men det jag strävar mot är att porträttera människan som den är. Du kanske väger 120 kg och styrketränar 6 gånger i veckan och älskar att baka. Ja då kommer du tyvärr(?) antagligen att hamna i köket för din fotosession med mig medan andra kanske skulle ha valt gymmet.

Ibland är det däremot trevligt (och lättare) att också ha mer traditionella fotosessioner, och i somras investerade jag i en ”fjärrkontroll” till mina blixtar och såklart ville jag ut och testa den. Som hjälp följde två modeller med mig, Sonia och Janaki och tillsammans hade vi en traditionell och trevlig fotosession.

Tekniknörderi: ”Fjärrkontrollen jag talar om är Canons ST-E3-RT som ger dig möjligheterna att med radio kontrollera Canon 600EX-RT blixtar inom en radie av upp till ca 30 meter. Tänk på att det måste vara 600EX-RT blixtar (RT står för just Radio Transmission). Kom också ihåg att det finns två saker man förlorar när man använder radio, man kan inte använda blixten på bakre ridå och inte heller kan man ändra blixtens zoom.

sonia

Foto taget i naturligt ljus med guldsidan från reflektorskärm som lättar upp skuggorna och agerar samtidigt som en ljuskälla och ger effekten av att hon tittar in i en solnedgång. I själva verket är solen bakom henne.

 

Traditionellt sett ska man helst använda väldigt mjukt ljus på kvinnor och det åstadkommer man antigen med en stor ljuskälla (blixt + t ex paraply) eller att med reflektorskärm lätta upp skuggorna från solen. Just denna dag var det redan en varm och mjuk eftermiddagssol och därför lämpligt att använda en reflektorskärm och lämna blixten i väskan.

sonia

Taget i naturligt ljus med reflektorskärm som balans och upplättning av skuggor. Man kan tydligt se solen skina bakom henne.

 

Ett tredje sätt är att fotografera i skugga. Det gäller då att vara extra vaksam på omgivningen, den får inte vara för ljus eller för mörk, för då tappar man balansen i ljuset och helst ska man också ha en intressant omgivning för att tillföra lite liv.

sonia och janaki

Foto taget i skugga. Himlen i bakgrunden blev för ljus och därför bortklippt. Texturen från vassen gör det lite intressant att titta på samt ger en bra balans i färgerna.

 

Till sist ville jag såklart testa min nya fjärrkontroll, så jag tog ett halv-transparant paraply (som ger en halvstor ljuskälla och därför ett halvmjukt ljus), la på ett CTO (Color Temperatur Orange) filter, som i princip är ett orange genomskinligt papper och gör att blixtens ljus blir just orange och därför varm. Planen var att få känslan av en soluppgång.

janaki

Taget helt i skugga med blixt på min vänstra sida. Man kan tydligt se att ljuset är lite hårdare då skuggorna är lite skarpare, detta för att paraplyet inte är så stort och också en bit bort. Men visst får man en känsla av soluppgång?

Ljuset är verkligen a och o inom fotografering. Den sätter stämningen, den framhäver drag och den leder ögat rätt i fotot. I denna session använde jag tre olika metoder för ljuset. Dels reflektorskärm som lättar upp, naturlig skugga med omgivning och slutligen en blixt. Min favorit är helt klart blixten, den ger mig full kontroll över ljuset och dess natur och det gör att fotografierna får det lilla extra.