Fotojobb, workshop med Fredy Clan och Matilda Peltonen

När en duktig dansare som Matilda ringer och frågar om man är intresserad av att fotografera en dansworkshop och en show som hon ska hålla tillsammans med Fredy Clan, en internationellt känd Kubansk dansare, är det svårt att tacka nej, trots att jag visste att detta skulle bli det svåraste jobbet jag har gjort hittills.

När man som fotograf ska ta en bild har man en intern checklista som ska uppfyllas, är kompositionen ok? Är slutartiden ok? Är bländaren rätt? Faller ljuset rätt? Är ljuset tillräckligt? Är motivet redo? Bara för att nämna några (andra kan vara ISO, skuggor, bokeh, reflektioner, bakgrund, osv). För varje gång fotografen flyttar sig, motivet rör sig eller ljuset ändras måste denna checklista tas om från början. Det är därför, när man som fotograf hittar ett läge som uppfyller dessa krav, oftast tar många bilder innan man går vidare. Eller älskar studio – där har man full kontroll över allt!

För fotografering av dans i ”naturlig miljö” råder det ett smärre kaos, jag skulle fotografera dem i en danslokal först och slutligen under sin uppvisning på klubb M5 i centrala Stockholm. Jag började räkna ner min checklista, vad hade jag?

  • Kontroll över ljuset? Nej, det var hård lysrörsbelysning som gällde och hårda skuggor skulle slå på ansiktet. Lösningen är uppenbar, använd blixt. Eller?
  • Kontroll över motivet? Nej, de skulle ju undervisa – motiven skulle vara i ständig rörelse.
  • Kontroll över komposition? Nej, av ovannämnda anledning.
  • Andra risker? Ja, en stor spegelvägg som hindrade mig att röra på mig ordentligt pga kompositionen och framför allt, hindrade mig från att använda blixten då oönskat ljus kunde spridas därifrån.

Så, vad hade jag för något som gjorde att jag ändå tackade ja till jobbet när det var uppenbart svårt? Jo, mina extremt ljuskänsliga objektiv! Och såklart, ett fantastiskt erbjudande att fotografera talang!

Tekniksnack: Alla mina (förutom ett) objektiv som jag använder är väldigt ljuskänsliga. Detta mäts med ett tal (s.k. f-talet som är direkt relaterat till bländaren – ett annat inlägg), och ju lägre detta tal är desto ljuskänsligare objektiv. f1.2 är bland det ljuskänsligaste objektiven som finns. För att jämföra, det objektiv som oftast följer med kameran har oftast f5.6 Ingen av mina objektiv har högre än f2.8 i hela zoomomfånget. Jag får alltså lika mycket ljus när jag fotograferar en stor byggnad i 24mm som när jag fotograferar en sparv från 50 meters håll i 200mm trots att det borde komma uppenbart mer ljus i objektivet när man fotograferar en byggnad.

Tekniksnack: För de som reagerar på min text om f-tal, brännvidder och ljuskänslighet – jag ska skriva flera inlägg framöver som förklarar allt på ett bättre sätt senare!

Så, jag har ljuskänsliga objektiv, vad får jag för det? Jo – (tillräckligt) skarpa bilder i en dålig miljö. Eftersom ljuset är så dåligt måste jag försöka få in så mycket som möjligt. Detta gör man genom att öka slutartiden, alltså hur länge kameran ska samla in ljus när man fotar. Problemet är att dans i rörelse gör att motiven blir suddiga då! Men med ett ljuskänsligt objektiv så kan man ändå ha en resonabel slutartid för ljuset och motiven blir ändå rätt skarpa. Så med instruktioner om att inte vara i vägen för lektionen tog jag fram mitt fantastiska 70-200mm f2.8L IS II objektiv (som jag tur nog hittade för 2000 kr billigare på Elgiganten) och började fotografera!

1

Bild tagen under lektionen. Man kan tydligt se att ljuset inte är tillräcklig då de mörka kläderna saknar kontrast, men hade jag tagit in mer ljus, genom att öka exponeringstiden, hade bilderna blivit suddigare. Det var en konstant kompromiss. Fotografierna behövde även efterbearbetning pga de jobbiga lysrören.

 

Dans

Bild tagen under lektionen på deltagarna. Här använde jag blixt med en öppen snoot av tyg som diffusor, det sprider blixtljuset lite grann och gör det mjukare. Däremot ser man tydligt att det trånga utrymmet gjorde att ljuset spred sig i oönskade riktningar och föll ändå lite oönskat hårt på motiven. Här vågade jag ändå använda blixten för att spegelväggen var nästan bakom mig och störde därför inte så mycket.

Efter att ha fotat en hel del med mitt 200mm zoom-objektiv på behagligt/beklagligt avstånd från workshopen kände jag att jag behövde något lite extra. Jag var nöjd med bilderna men jag behövde mer. Jag behövde bryta mot lite fotoregler och framför allt behövde jag komma närmare dansen och människorna. Väldigt nära!

Jag bytte objektiv till ett annat favoritobjektiv (eller, alla är ju det egentligen); Mitt Canon 10-22mm f3.5

Tekniksnack: För de som har hängt med här borde genast reagera – vänta nu, f3.5 – sa du inte att alla dina objektiv (utom ett) var inte sämre än 2.8…? Aha – alla utom ett.

Så varför valde jag mitt sämsta (ur ljuskänslighet) objektiv? Jo, för att det är ett 10mm objektiv. Det betyder att jag kan få en stor del av det jag fotograferar. Objektivet är vanligt för landskapsfotografering då man vill få med mycket av storslagna miljöer. Det är också ett objektiv som ger fantastiska perspektiv och oanade effekter när man använder det på människor!

Matilda och Fredy

Matilda och Fredy visar positioner i den Kubanska dansen ”Son”.

 

Fredy reggaeton

Fredy dansar Reggaeton. Här var jag tvungen att komma in väldigt nära, nästan bara en halvmeter från dansaren. Jag klämde mig mellan honom och spegeln och visste att jag inte kunde stanna där särskilt länge då jag störde klassen.

Tiden går fort när man har roligt, och plötsligt var klassen över och etapp två av jobbet återstod; Uppvisningen på klubben.

Här ställdes jag inför en rad andra utmaningar, men ändå liknande. Jag hade ingen kontroll över kompositionen (jag visste inte ens -vad- de skulle göra på sitt uppträdande), det skulle vara fullt med folk och svårt att röra sig, kontroll över ljuset kunde jag ju bara glömma och jag ska inte ens nämna alla laserstrålar och blinkande spotlights en dansklubb har.

Jag valde istället att fokusera på två saker,

  • Jag ville ha känsla av miljön, dvs låta blixten jobba tillsammans med alla laserstrålar för att ge en cool effekt.
  • Jag behövde fånga så mycket av miljön som möjligt då jag inte visste vart jag skulle hamna i röran, alltså säga hej 10mm objektivet och lägga undan resten.

resten var utom min kontroll, det fick bli vad det blev!

Klubb m5

Klubb M5, DJ och Salsa! Foto taget med blixten i dominant läge som min enda ljuskälla.

Jag hade någon timma på mig att förbereda mig, så jag började fotografera lite grann, jag ville få den perfekta balansen mellan det befintliga ljuset och min blixt, hade jag låtit blixten dominera skulle det se ut som om det var dagtid – det ville jag inte, känslan av miljön skulle ju finnas med.

Klubb M5Referenspunkt, såhär såg det ut när blixten var avstängd.

Strax innan showen visade både Matilda och Fredy sin proffesionella sida, något jag inte alls hade tänkt på: ”-Vill du att vi ska säga till DJ’n att inte sätta på rökmaskinen under uppvisningen?”

”- Gud JA!”

Hade rökmaskinen dragit igång under uppvisningen skulle allt vara över innan det ens började. Jag hade inte ens tänkt på att det fanns en rökmaskin i en klubb (var det så länge sen jag var ute…?). Röken hade tagit allt ljus som kom från blixten, lasrarna och spot’arna och spridit ut det överallt, det hade blivit som att försöka hälla upp jordgubbssaft i ett dricksglas under vatten. En bra läxa till nästa klubbjobb!

Beroende på dansarnas intensitet blev vissa bilder skarpa och andra suddiga, i överlag var jag nöjd med dem. Här är några;

Matilda och Fredy dansar Rumba

Matilda och Fredy dansar Kubanska dansen ”Rumba”

Showen är slut

 

Det var väldigt roligt att få möjligheten att fotografera denna talangfulla duon, jag själv hade ångest ett tag för att jag visste inte om jag kunde komma över svårigheterna med de miljöer jag skulle arbeta i och om bilderna skulle bli bra. Det blev inte heller bättre av att jag halvvägs till klubben upptäckte att jag hade glömt bort alla minneskort utom det halvfulla i kameran! Lyckligtvis är jag förlovad med en fantastisk kvinna som hämtade dem åt mig medan jag förberedde jobbet!

Jag hade fantastiskt kul på detta fotojobb, det enda som var lite frustrerande över var avsaknaden av kontroll, men det är nyttigt ibland! Jag hoppas också någon gång också få möjligheten att fotografera dem i en studiomiljö, då jag har full kontroll!

Läs mer om Fredy Clan här.

Läs mer om Matilda Peltonen här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att kommentera, lös ekvationen: * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.