Fotografera yoga – att fånga ett ögonblick i styrka, balans och vighet

Det gör ont i hela kroppen när jag, (väldigt) ovig som jag är, ber Ari att hålla yogapositionen en liten stund till för att jag ska hinna få allting rätt. Kompositionen, ljuset, positioneringen, exponeringen, skärpedjupet. Jag känner mig stressad för att få allt klart, “det där kan inte vara skönt” kommer jag på mig själv tänka, inte kan man vrida kroppen sådär och vara kvar så särskilt länge?

Men för någon som har gjort detta i hela sitt liv är det småpotatis. Ari slappnar istället av ytterligare och ser nästan ut att vara redo att somna. Fantastiskt.

“Kan du vrida lite på foten så att de blir symmetriska?”. Jag var klar, ljuset var på plats och mina fotografier började äntligen ge situationen rättvisa, det var dags att rycka ut honom från sin yoga-trans och ta lite fotografier!

Ari Lipponen utövar yoga

Ari Lipponen är en sällan skådad talang. Han arbetar som instruktör på SATS och har fått flera internationella utmärkelser. Han dansar, håller träningsresor utomlands och utövar yoga. Jag skulle fotografera honom när han gör några av de (som han kallade) enklare positionerna i yoga. De mer avancerade ska vi göra en annan gång.

Dagarna innan sessionen satt jag och tänkte på hur man bäst porträtterar någon som utövar yoga. För mig hamnar tankarna genast till någon som sitter i lotus-positionen mot solnedgången en sommardag. Helst i vita kläder. En google sökning gav egentligen inget mer. Och eftersom jag inte är så stor fan av stereotypiska bilder visste jag nu vad jag inte ville ta för foton, men en sak ville jag ha med mig från det, och det var det mjuka ljuset och känslan av att solen skiner någonstans. Till min hjälp hade jag tre blixtar som skulle ge mig det jag behövde. För en känsla av soluppgång behöver också ljuset vara mjukt; en softbox gjorde det jobbet.

Yoga med känsla av solsken.

 

Den observante kanske kan se att ljuset ändå verkar komma från två håll, detta för att jag med flit positionerade Ari nära en vit vägg till vänster om honom. Den vita väggen agerade som en reflektorskärm och lättade upp skuggorna som blixten gav upphov till men också var tillräckligt stor och vit för att agera lite som en egen ljuskälla. Jag gillade det dock och lät det vara så. Utomhus var det i själva verket en väldigt mörk vinterdag där solen gått ner för länge sen.

En mobilbid på lokalen som jag hade sessionen i. Solen var på god väg ner.

En mobilbild på lokalen som jag hade sessionen i.

Den vackra lokalen på SATS Spårvagnshallarna där vi hade sessionen har, förutom superfina tegelväggar, också ett stort fönster på ena sidan väggen. Detta ville jag naturligtvis utnyttja, så mitt trogna vidvinkelobjektiv kom väl till hands. Positionerna fick Ari själv bestämma över. Proffsig som han är gav han mig massa tillfällen till bra fotografier.

Yoga i spårvagnshallarna

Yoga med Ari Lipponen

Här kan man också tydligt se hur mörkt det var utomhus vid tillfället vi fotade. Ljuset i lokalen dög såklart inte heller för fotografering så det naturliga ljuset är helt bortbländat, det ljuset som syns är endast från mina blixtar, en softbox till vänster och ett vitt paraply till höger.

Tekniknörderi: Som jag beskrivit förut så lättar paraply upp ljuset och skickar iväg det åt alla håll medan softboxen fokuserade ljuset mer i den riktning man vill. Jag ville att att lokalen och Ari skulle bada i mjukt ljus, vilket paraplyet gjorde åt mig. Samtidigt ville jag inte ha några skuggor, så med softboxen till vänster kunde jag lätta upp dem. Man kan också se hur paraplyet kastar en mörkare skugga än softboxen. Detta för att paraplyet är satt som mitt primära ljus och därför ville jag ha den som en starkare ljuskälla.

Ari Lipponen yoga

Det kändes som vi bara fotat en kort stund när vi insåg att vår två timmars session började ta slut. Plötsligt märkte vi att det hade börjat samlas folk utanför lokalen. Det var inte nyfikna träningsmänniskor som kom för att titta utan det var snart dags för en gruppträning. Jag hade ett sista fotografi jag ville ta så nu gällde det att vara snabb.

Ari är en person som livnär sig på träningen och har tränat hela sitt liv. I dagsläget kör han flera pass per dag och är minst sagt vältränad. Jag ville ha var en bild som fångar just detta, så jag satte två blixtar strax bakom honom och bad honom – helt enkelt – att spänna musklerna!

Ett snabbt försök att porträttera Aris fysiska kondition.

Med mer tid hade jag kunnat få just detta foto mycket bättre, men då det tog tre minuter att sätta upp allting och ta bilden och med fem minuter kvar fick jag nöja sig med den bilden, avsluta sessionen och packa ner all utrustning. Utanför stod folk och trampade och ville påbörja sitt träningspass.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att kommentera, lös ekvationen: * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.