Category Archives: Uncategorized

Jag har börjat vlogga! Kanske.

Ok, jag har länge (länge!) funderat på att göra ett fotoprojekt som sträcker sig mer än en-två fotosessioner. Så för att utmana mig själv, lära mig, utvecklas som talare (faktiskt) och ha en bra chans att fullfölja ett årslångt fotoprojekt, har jag bestämt mig för att vlogga om det samtidigt.

Det ska bli en fotoresa (eller liten tur) varje månad där jag ska försöka ta en bild som är tidstypiskt för just den månaden och vlogga om det. Mina förhoppningar är att inspirera och dela med mig av min erfarenhet av resan (eller turen). I slutet ska jag sätta ihop alla bilder till en kalender för 2020, tema Stockholm med omnejd.

Än så länge har jag bara lagt upp vloggen på min Facebooksida, men kanske i framtiden hamnar den också på Youtube. Vi får se. Kalendern kommer väl också vara till salu, det går bra att kontakta mig för intresseanmälan!

Svamp i skogen

Svamp i skogen. Tagen under septemberresan i Tyresta nationalpark.

Porträttfotografering i Stockholm med Elisa

Porträttfotografering

Det som slog mig när jag arbetade med Elisa var hennes tålamod och intresse för tekniken och ljussättningen samt hennes energi och repetoar. Det märktes att hon arbetade som skådespelerska, i princip varannan bild jag tog på henne var unik. Hon ändrade konstant sina uttryck känslan hon förmedlade! Jag hade nästan 500 exponeringar när jag väl kom hem och hade svårt att sortera ut de bästa. Som jämförelse, jag brukar vara nöjd efter ca 150 exponeringar under en porträttsession – det brukar räcka gott och väl!

Eftersom hon hade så mycket energi och stort repetoar provade vi lite andra bilder också, här är några av dem:

porträttfotografering

Elisa visar upp lite av sin energi!

porträttfotografering

Repetoar av en statist, hon kan sitta still också! 🙂

Vad tycker ni, lyckades jag porträttera hennes färglada personlighet?

Tekniknörderi:

Första bilden togs med klassisk ”Clam Shell”-lighting á la Dylan Patrick. En 120cm Octa till vänster om kameran som rikades en bit ovanför modellen vinklad ca 45 grader nedåt. Som upplättning användes silversidan av en reflektor direkt under oktan vinklad 45 grader uppåt (som en musselskal = Clam Shell). Till höger om kameran och bakom modellen finns ytterligare en speedlite zoomad i 120mm som ger en ljusklick på håret och lite på ansiktet. Som vanligt använder jag mig av Canons 600EX-RT blixtar med radiosändare. Objektivet är Canons 70-200mm f2.8L IS II.

De andra två bilderna togs med samma okta till höger om kameran riktad paralellt med marken och rakt på modellen. Till vänster om kameran fanns en naken speedlite zoomad i 20mm för att lätta upp skuggorna lite. Objektivet är Canons 24-70mm f2.8L II

Porträttfotografering för företag i Stockholm med Toivo

Porträttfotografering

Senaste tiden har jag haft ganska många fotosessioner för företagsporträtt, och som vanligt vill jag alltid förnya mig och prova något nytt som jag sedan jag erbjuda mina kunder. Så en solig dag för några veckor sedan bokade jag en porträttfotografering med min vän Toivo som skulle vara modell.

Jag tänkte prova en speciell teknik för porträttfotografering med s.k. “musselskal-belysning” (eller “clam shell lighting”) som ger ett jämt, mjukt och väldigt glamoröst ljust på modellen.

Med inspiration av Dylan Patrick (dylanpatrickphotography.com/), en fotograf verksam i Los Angeles, USA som använder samma teknik till att fotografera filmstjärnor valde jag därför en plats med intressant bakgrund en bit bort från mig och modellen (minst 100 meter, helst). Med rätt utrustning, ger detta ger en väldigt suddig bakgrund blandat med olika färger och ger en fantastisk kontrast mot modellen.

Svårigheterna med den här typen av bild är balansen tycker jag. Som fotograf måste jag tänka på att porträttet ska ha balans i både, färg komposition och ljus, samtidigt som man ska coacha modellen att ha en intressant och bra pose. Det är en iterativ process i början av sessionen, och man behöver alltid prova sig fram.

Exempel på obalans i ljuset. Blixten var för stark helt enkelt.

Exempel på obalans i ljuset. Blixten var för stark helt enkelt.

Det tar dock inte lång tid innan man hittar bra balans för allt, och då blir det väldigt bra porträtt! Är personligen väldigt nöjd med resultaten och det känns bra att kunna erbjuda ytterligare alternativ för porträttfotografering till mina kunder. Detta är verkligen ett porträtt som står ut från mängden och får betraktarens uppmärksamhet!

Toivo med solglasögon. Lägg märke till reflektionerna, ser ni “musslan” av ljus?

Toivo med solglasögon. Lägg märke till reflektionerna, ser ni “musslan” av ljus?

Oväntade saker händer när man fotar utomhus. En turist smet in i bild och photobombade en bild.

Oväntade saker händer när man fotar utomhus. En turist smet in i bild och photobombade en bild.

Fotografera yoga – att fånga ett ögonblick i styrka, balans och vighet

Det gör ont i hela kroppen när jag, (väldigt) ovig som jag är, ber Ari att hålla yogapositionen en liten stund till för att jag ska hinna få allting rätt. Kompositionen, ljuset, positioneringen, exponeringen, skärpedjupet. Jag känner mig stressad för att få allt klart, “det där kan inte vara skönt” kommer jag på mig själv tänka, inte kan man vrida kroppen sådär och vara kvar så särskilt länge?

Men för någon som har gjort detta i hela sitt liv är det småpotatis. Ari slappnar istället av ytterligare och ser nästan ut att vara redo att somna. Fantastiskt.

“Kan du vrida lite på foten så att de blir symmetriska?”. Jag var klar, ljuset var på plats och mina fotografier började äntligen ge situationen rättvisa, det var dags att rycka ut honom från sin yoga-trans och ta lite fotografier!

Ari Lipponen utövar yoga

Ari Lipponen är en sällan skådad talang. Han arbetar som instruktör på SATS och har fått flera internationella utmärkelser. Han dansar, håller träningsresor utomlands och utövar yoga. Jag skulle fotografera honom när han gör några av de (som han kallade) enklare positionerna i yoga. De mer avancerade ska vi göra en annan gång.

Dagarna innan sessionen satt jag och tänkte på hur man bäst porträtterar någon som utövar yoga. För mig hamnar tankarna genast till någon som sitter i lotus-positionen mot solnedgången en sommardag. Helst i vita kläder. En google sökning gav egentligen inget mer. Och eftersom jag inte är så stor fan av stereotypiska bilder visste jag nu vad jag inte ville ta för foton, men en sak ville jag ha med mig från det, och det var det mjuka ljuset och känslan av att solen skiner någonstans. Till min hjälp hade jag tre blixtar som skulle ge mig det jag behövde. För en känsla av soluppgång behöver också ljuset vara mjukt; en softbox gjorde det jobbet.

Yoga med känsla av solsken.

 

Den observante kanske kan se att ljuset ändå verkar komma från två håll, detta för att jag med flit positionerade Ari nära en vit vägg till vänster om honom. Den vita väggen agerade som en reflektorskärm och lättade upp skuggorna som blixten gav upphov till men också var tillräckligt stor och vit för att agera lite som en egen ljuskälla. Jag gillade det dock och lät det vara så. Utomhus var det i själva verket en väldigt mörk vinterdag där solen gått ner för länge sen.

En mobilbid på lokalen som jag hade sessionen i. Solen var på god väg ner.

En mobilbild på lokalen som jag hade sessionen i.

Den vackra lokalen på SATS Spårvagnshallarna där vi hade sessionen har, förutom superfina tegelväggar, också ett stort fönster på ena sidan väggen. Detta ville jag naturligtvis utnyttja, så mitt trogna vidvinkelobjektiv kom väl till hands. Positionerna fick Ari själv bestämma över. Proffsig som han är gav han mig massa tillfällen till bra fotografier.

Yoga i spårvagnshallarna

Yoga med Ari Lipponen

Här kan man också tydligt se hur mörkt det var utomhus vid tillfället vi fotade. Ljuset i lokalen dög såklart inte heller för fotografering så det naturliga ljuset är helt bortbländat, det ljuset som syns är endast från mina blixtar, en softbox till vänster och ett vitt paraply till höger.

Tekniknörderi: Som jag beskrivit förut så lättar paraply upp ljuset och skickar iväg det åt alla håll medan softboxen fokuserade ljuset mer i den riktning man vill. Jag ville att att lokalen och Ari skulle bada i mjukt ljus, vilket paraplyet gjorde åt mig. Samtidigt ville jag inte ha några skuggor, så med softboxen till vänster kunde jag lätta upp dem. Man kan också se hur paraplyet kastar en mörkare skugga än softboxen. Detta för att paraplyet är satt som mitt primära ljus och därför ville jag ha den som en starkare ljuskälla.

Ari Lipponen yoga

Det kändes som vi bara fotat en kort stund när vi insåg att vår två timmars session började ta slut. Plötsligt märkte vi att det hade börjat samlas folk utanför lokalen. Det var inte nyfikna träningsmänniskor som kom för att titta utan det var snart dags för en gruppträning. Jag hade ett sista fotografi jag ville ta så nu gällde det att vara snabb.

Ari är en person som livnär sig på träningen och har tränat hela sitt liv. I dagsläget kör han flera pass per dag och är minst sagt vältränad. Jag ville ha var en bild som fångar just detta, så jag satte två blixtar strax bakom honom och bad honom – helt enkelt – att spänna musklerna!

Ett snabbt försök att porträttera Aris fysiska kondition.

Med mer tid hade jag kunnat få just detta foto mycket bättre, men då det tog tre minuter att sätta upp allting och ta bilden och med fem minuter kvar fick jag nöja sig med den bilden, avsluta sessionen och packa ner all utrustning. Utanför stod folk och trampade och ville påbörja sitt träningspass.

Tillbakablick på fotoåret 2014 och planerna framöver

Då är 2014 snart slut och det känns lämpligt att ha en liten tillbakablick på fotoåret och planerna inför kommande år. Det har varit ett år med ytterligare investeringar, men jag har för första gången gått med plus i fotograferandet (om än väldigt lite). Kostnaderna för inköp av fotoutrustning har varit längre än intäkterna av mina fotojobb. Mycket är till att tacka  webbyrån Rushmore som jag är partner med och som har gett mig lite fotojobb.

Jag känner också att jag har utvecklats mycket under 2014. Jag har blivit bättre med ljuset och komposition och så har jag börjat nicha mig mot porträttfotografering vilket ger mig mer fokus. På allt det har jag också börjat lägga ner mer jobb på efterbearbetningen av mina foton. Jag är också ett fan av att arbeta i naturlig miljö, så några nya speedlites har det blivit. Portabel studio är bra studio!

Flod vid ramundberget

Liten bäck vid ramundberget. Några sekunders exponering och några myggbett senare.

Det finns också en del fotografier som jag inte har lagt upp här på bloggen. Vissa har kommit lite i skymundan vid byte av dator, andra kan jag helt enkelt inte lägga upp pga fotojobbets natur. Så här kommer några foton som jag tagit under 2014 eller lite äldre bilder som jag har ”pånyttfött” med lite efterbearbetning.

Kattunge. Taget i italien, på semestern som jag förlovade mig på. För att få dess uppmärksamhet lekte jag med linsskyddet på linsen.

Kattunge. Taget i italien, på byn som jag förlovade mig på. För att få dess uppmärksamhet lekte jag med linsskyddet på linsen. Eller så var det kanske förlovningsringen den tittade på?

Blickar jag istället framåt ser jag också ett fantastiskt fotoår framför mig! Jag blev väldigt inspirerad på fotomässan 2014 (ska skriva mer om det när jag är redo). Det var startskottet till att börja utveckla ett koncept för kärleksfotografering och bröllopsfotografering. Har redan testat konceptet lite smått och resultaten är slående. Jag tror det kommer bli riktigt häftigt! Har också ett bröllop bokat att fotografera i oktober 2015, det ser jag redan nu fram emot.

Bil i Gävle

En bil som ”bara stod där” i Gävle. Kunde inte låta bli att lägga mig på gräset med min vidvinkel.

En annan stor sak för mig är att jag har äntligen tagit mig mod och pratat med en ägare till ett café om jag får ställa ut och sälja tavlor där. Det blev en positiv respons och i början av nästa år kommer jag ha min första fotoutställning! Mer om det när det är dags.

soldyrkaren

Soldyrkaren utanför medeltidsmuseet i stockholm. Ett av mina favoritmotiv.

Så, jag tänkte fatta mig kort här idag. Jag vill också passa på att rikta ett stort tack till dig som läser min blogg. Jag hoppas det är intressant och rolig läsning och jag tänker fortsätta lite i samma anda när jag skriver mina inlägg; en kombination av mina tankar, tekniksnack, nyheter och lite kring aktuella händelser inom fotografering. Glöm inte att gilla min sida och dela mina inläggen så mycket du vill! 🙂

Bakgård i Gävle

En bakgård i Gävle. Taget med vidvinkel och är en sammansättning av två fotografier.

Så nu får det i alla fall räcka för i år. Eller kanske tar jag fram kameran under nyår också, vem vet. Vill i alla fall slutligen passa på att önska er alla en god fortsättning och ett gott nytt år!!

/Georgios

En fotosession i sagans tecken

Hösten är en sagolik tid tycker jag, dagarna blir kortare och man kan verkligen känna hur mörket kryper fram. Samtidigt möter den nalkande kylan sensommarens värme och ger upphov till storslagna dimmiga landskap bland träd och buskar som har exploderat i en kaskad av färger.

Med detta i åtanke kontaktade jag Janaki, en väldigt duktig modell som jag trivs att jobba med och frågade om hon hade lust att ta lite fotografier inom just temat ”sagor”. Med mig var också Kristoffer, en duktig fotograf som skulle vara med på den här fotosessionen. Vi turades om att vara fotograf och att assistera varandra.

Jag ville att hon själv skulle tolka temat lite som hon ville, så hon dök upp i kläder och attiraljer som kombinerade en sagofigur och en stark kvinna.

”-Jag har redan gjorde den där, ’söta, fina princess-sagofiguren flera gånger'”, sa hon. Nu ville hon prova något nytt. Det passar mig perfekt, det är en av mina mål som fotograf, att försöka gå ifrån normen om den där ”fina flickan” när jag fotograferar kvinnor.

Tyvärr hade vi alla viss tidsbrist och otur med vädret, så istället för att gå till en storslagen park där hon skulle vara en del av landskapet, valde vi att ha sessionen med möjlighet till tak över huvudet, nämligen rålambhovsparken. Eftersom det inte finns särskilt storslagna områden där blev det istället mer fokus på henne.

Temat var dock fortfarande densamma, det var en sagofigur jag ville porträttera, så jag började med en av de starkaste figurerna jag vet – en drottning.

drottning

Drottning Janaki

Manteln som hon hade med sig var kraftigt röd och kunglig, men jag tyckte ändå den här bilden passade bättre i sephia, mantelns färg fortfarande lyser igenom tycker jag.

De som har fotograferats av mig (eller nja, egentligen alla som känner mig), vet att jag gillar att skoja lite ibland. Med kameran i hand kan jag också komma att smygfota en eller två bilder samtidigt. Jag gillar att fånga essensen hos en person när denne är i ett avslappnad och naturligt sinnesläge som att skratta ger upphov till. Janaki råkade ut för just det när hon skulle dra på sig manteln, jag kunde inte låta bli att skoja lite med henne och ta ett fotografi.

drottning med mantel

Drottningen tar på sig manteln

Jag överdriver däremot inte när jag sa att vi hade otur med vädret, det regnade konstant och vi höll oss under ett träd hela tiden. Lyckligtvis hade hon med sig ett paraply som attiralj och kunde byta bakgrund lite grann. Jag själv var däremot fast under trädet, min utrustning är inte vädersäkrat – framför allt inte mina blixtar. Jag använde istället en halvstark zoom för att fotografera, detta gör dock bakrunden blir rätt suddig om man inte drar upp skärpedjupet.

stockholm

Det regnar i vackra stockholm

Just på detta fotografi gick vi lite ifrån sagotemat. Hon har visserligen fortfarande kläder som ger en glimt av något annorlunda och man kan se kombinationen av ”mjuk och kaxig”. Men vädret tillät inte den variationen vi behövde så vi tog lite mer traditionella modellbilder också. Även om jag är väldigt nöjd med det här resultatet kan jag gräma mig lite över att jag inte gjorde bakgrunden (fina södermälarstrand i Stockholm) lite skarpare.

Vi avslutade fotosessionen blöta, kalla och glada. På väg hem tjattrade vi lite grann om framtida fotoidéer. Eftersom vintern var på ingång bestämde vi oss för bilder i storslagna vinterlandskap (såklart).

Nu är det december, undrar om det blir någon snö i år..?

SM i Poledance 2014

Häromdagen var jag och hejade på en kompis som deltog i SM i poledance. Självklart kunde jag inte låta bli att ta med mig kameran och fota alla dessa fantastiska talanger. Jag visste att det skulle vara mörkt och att jag antagligen skulle sitta en bit bort, så det enda objektivet för jobbet skulle vara mitt fantastiska Canon 70-200mm f2.8L IS II.

poledance

En av herrarna som tävlade, också vinnaren i sin kategori.

Tekniknörderi: Det här objektivet är helt klart mitt bästa objektiv. Skärpan är helt fantastisk, den har en supersnabb fokus och en massa finesser som bildstabilisering i två olika riktningar. (Upp – ner, samt vänster – höger). Objektivet kallas för “favoriten bland fotojournalister” och det är lätt att förstå varför, med ett omfång på 70-200mm och en ljusstyrka på f2.8 i kan man fota det mesta i olika miljöer.

Poledance-par

Vinnarna i kategorin poledance i par.

Jag satte mig ca 50 meter från scenen och lamporna släcktes. Spotlights lyste upp scenen och kastade skuggor på bakgrunden som liknade byggkranar. Jag märkte rätt snabbt att ljuset inte täckte 100% och vissa delar av dansarna hamnade i kraftig skugga rätt ofta, det gällde att tajma deras rörelser med befintliga ljuset. Lyckligtvis är de rutinerade (såklart, det var ju ändå SM) så många av deras trick stannade i spotlighten och jag fick hyfsade bilder. Däremot visste jag att rätt mycket efterbearbetning behövdes göras, ljuset var långt ifrån perfekt.

poledancer

Min kompis gör sin tävlingsrutin. Hon vann tyvärr inte (denna gång).

Det var inte lätt att fånga bra bilder trots den enorma talangen jag hade framför mig. Dansarna levererade ett massivt flöde av otroliga (och till synes omänskliga) tricks. f2.8 var inte tillräckligt för att få tillräckligt skarpa bilder, det var helt enkelt för mörkt. Så jag drog upp min kamerasensor till ISO 640 och kunde då fotografera med 1/125 sekunds slutartid och tillräcklig zoom. Det var ett ständigt komprommisande.

poledancer

Kombination av dans, show och tricks på en ”stolpe” är helt fantastiskt!

I Lightroom lekte jag med vitbalansen rätt mycket. Jag gillade inte det tråkiga spotlight-ljuset, det var för gult och onaturligt. Jag drog istället bilderna det åt det kalla hållet, satte lite skärpa och kontrast i bilden samt en del vinjettering (mörka hörn). På det sättet förstärkte jag känslan av scenen.

Skugga-poledance

Mellan de tävlande projicerades en bild i bakgrunden samtidigt som stolparna rengjordes. Jag passade då på att ta denna bild.

Som vanligt utanför en studiomiljö eller en miljö där man själv inte bestämmer över ljuset fick man kompromissa. Jag var tvungen att jobba i ISO 640, ljuset flög åt alla möjliga håll och jag hade svårt att få bra och skarpa bilder. Även om slutresultatet blev helt OK och värt att nämna här,  är jag långt ifrån nöjd. Jag fick samtidigt också så många olika idéer som jag hade velat prova –om jag bara hade kontroll över ljuset. Jag hoppas att någon gång i framtiden få fotografera denna talang i en mer kontrollerad miljö. De fotografierna skulle då verkligen bli riktigt häftiga!

Ett exempel på ljusets betydelse för ett fotografi

 

I detta inlägg tänkte jag illustrera och förklara varför vi fotografer alltid tänker på ljuset. Med ett relativt enkelt exempel ska jag visa vad man kan göra med ljuset för att ge ett fotografi en viss speciell stämning.

I ett försök att göra proceduren och mitt tankearbete så tydligt som möjligt bestämde jag mig för att ta ett statiskt motiv och arbeta med ett steg i taget. Det finaste jag hade hemma var en blomma i en vas, så den fick vara min modell för detta ändamål. Steg ett i arbetet är en bild på motivet i naturligt ljus:

Motivet i naturligt ljus

Motivet i naturligt ljus

Man kan tydligt se att bilden är rätt tråkig, färglös och väldigt ospännande. Utan någon tanke kan man med en kamera eller mobil ta den här bilden. Så första steget blir att lägga på lite ljus. Jag tog min Canon 600EX-RT blixt, monterade den på en softbox för att få lite mjukare ljus och fick efter ett litet tag det här:

Motivet med Canons 600EX-RT blixt

Motivet med Canons 600EX-RT blixt

I ett enkelt steg får man med så väldigt mycket! Bilden får plötsligt liv och färg, blomman får skärpa samt djup och skuggorna ger en viss dramatisk effekt. Här kan jag nu gå åt lite olika håll. Jag kan antigen välja att behålla den dramatiska skuggan och med gelfärg på blixten få en skymning-/gryningskänsla och arbeta därifrån. Eller så kan jag välja en mer “high key” look (mycket ljus och vitt i fotot – oftast svartvitt) för att få ett häftigt fotografi. Det finns naturligtvis fler val att göra, men för just detta exempel valde jag mellan dessa två.

Eftersom jag var på ett glatt humör så valde jag bort den lite dramatiska looken och gick på high key spåret istället. Det var alltså dags för mig att tänka ut vad jag skulle göra åt skuggan. Det mesta måste ju bort.

Att få bort skuggan betyder egentligen bara en sak: mer ljus. Och där har jag två alternativ, antigen använder jag en reflektorskärm och studsar tillbaks en del av ljuset från min blixt till skuggsidan eller så tar jag en andra blixt och ljusar upp skuggan. Den observanta kanske tänker att det finns ett tredje alternativ; Varför inte flytta på den nuvarande blixten så att den ger ljuset rakt framifrån? Svaret på det är två anledningar, 1) Blomman kommer att få en skugga bakom sig som jag inte vill ha och 2)  Det kommer ändå att bli lite skuggor på motivet, mellan och bakom löven och vid vasen. Kort och gott, det skulle bli för många skuggor.

Eftersom en reflektorskärm mest fungerar som upplättning av skuggorna finns det bara ett alternativ kvar – jag behövde en blixt till. Och nu blir det genast lite mer komplicerat.

Jag riggade upp en andra blixt, min Canon 430EX II på blommans högra sida med ett paraply för att mjuka upp ljuset och sprida det så mycket det går, den ska ju ljusa upp skuggorna. Och för att hålla det enkelt stängde jag först av den vänstra 600EX-RT blixten:

Motivet med Canons 430EX-II blixt

Motivet med Canons 430EX-II blixt

Man kan se att de två blixtarna kompletterar varandra ganska bra. Just lövet bakom själva blomman högst upp är mörk i båda bilderna och det skulle lösas med en tredje blixt uppifrån, men jag kände att det fick vara nog med två blixtar. Skuggan ger också lite variation i lövens färger så jag valde att ha det kvar så. Jag satte på min vänstra 600EX-RT blixt och fick slutligen;

Motivet med båda blixtarna i balans

Motivet med båda blixtarna i balans

Tekniknörderi: Eftersom jag hade två olika ljusmodifierare (softbox och paraply) kunde jag inte ha båda blixtarna i samma grupp, jag behövde separera dem. Jag satte min vänstra 600EX-RT till grupp A och min 430EX-II till grupp B. Eftersom 430 blixten inte stödjer radiotriggning användes optisk triggning med min inbyggda kamerablixt. Sen kunde jag styra båda blixtarna direkt från min kamera (främst exponeringskompensation) tills jag var nöjd med balansen, väldigt praktiskt!

Här kan man säga att man är nästan klar. Motivet är mjukt och belyst jämt. Här kan jag nu välja gelfilter på blixtarna för att ge mer färg eller leka med kamerans vitbalans för att förstärka vissa färger, men istället nöjer jag mig med fotograferandet och fortsätter vidare i Adobe Lightroom för lite digital efterbearbetning. Jag valde att ljusa upp bilden ytterligare och förstärka blommans och bordets färger en gnutta;

_MG_2724-2

Och där har vi det, ett steg-för-steg exempel på vad jag gjorde för att gå från första bilden till slutresultatet ni ser ovan. Lägg märke till hur lite efterbearbetning som faktiskt behövdes när man använder sig av ljuset på ett bra sätt.

Vad blir priset av att ignorera kvalitet på fotografier?

Jag tänker i detta inlägg inte sätta på mig den höga stolen och propagera för varför en professionell fotograf borde anlitas för att ta bilder till publik exponering. ”Alla kan fota”-attityden råder och det är lättare än någonsin att ta sina bilder och direkt använda dem till olika saker, som t ex en hemsida.

Men en sak som jag stör mig på.både som IT-utvecklare och fotograf är när jag möts av en ganska populär hemsida med en mindre bra bild och som dessutom vägrar åtgärda den. Så kliar det lite argt i fingrarna; en insändare i Metro, eller ett blogginlägg?

Antagligen är det jag som är överkänslig, men det känns ändå lite fel att vara en populär hemsida om löpning och ha en bild på en tjejs rumpa. I bästa smygfotat-med-mobil kvalitet dessutom. Hade det varit min rumpa på skyltning skulle jag nog verkligen vilja få bort den!

Gå till Bellmanstafettens hemsida och avgör själva. Kolla sista bilden i bildspelet på förstasidan. Vad tycker ni? Ska man behålla bilden, vilket de uppenbarligen beslutade att göra till trots vad de sa för en månad sen;

”Vi skall ändra det”. Pyttsan.

Ja ja, jag ska inte vara så hård, det kan ju faktiskt vara så att det är helt ok att ha bilden och att jag är ensam i att ha valt bort bilden. Men jag tycker ändå det kan bli en intressant debatt. Vad tycker ni?

Min buggrapport till dem.

Min buggrapport till dem.

 

Fotojobb, workshop med Fredy Clan och Matilda Peltonen

När en duktig dansare som Matilda ringer och frågar om man är intresserad av att fotografera en dansworkshop och en show som hon ska hålla tillsammans med Fredy Clan, en internationellt känd Kubansk dansare, är det svårt att tacka nej, trots att jag visste att detta skulle bli det svåraste jobbet jag har gjort hittills.

När man som fotograf ska ta en bild har man en intern checklista som ska uppfyllas, är kompositionen ok? Är slutartiden ok? Är bländaren rätt? Faller ljuset rätt? Är ljuset tillräckligt? Är motivet redo? Bara för att nämna några (andra kan vara ISO, skuggor, bokeh, reflektioner, bakgrund, osv). För varje gång fotografen flyttar sig, motivet rör sig eller ljuset ändras måste denna checklista tas om från början. Det är därför, när man som fotograf hittar ett läge som uppfyller dessa krav, oftast tar många bilder innan man går vidare. Eller älskar studio – där har man full kontroll över allt!

För fotografering av dans i ”naturlig miljö” råder det ett smärre kaos, jag skulle fotografera dem i en danslokal först och slutligen under sin uppvisning på klubb M5 i centrala Stockholm. Jag började räkna ner min checklista, vad hade jag?

  • Kontroll över ljuset? Nej, det var hård lysrörsbelysning som gällde och hårda skuggor skulle slå på ansiktet. Lösningen är uppenbar, använd blixt. Eller?
  • Kontroll över motivet? Nej, de skulle ju undervisa – motiven skulle vara i ständig rörelse.
  • Kontroll över komposition? Nej, av ovannämnda anledning.
  • Andra risker? Ja, en stor spegelvägg som hindrade mig att röra på mig ordentligt pga kompositionen och framför allt, hindrade mig från att använda blixten då oönskat ljus kunde spridas därifrån.

Så, vad hade jag för något som gjorde att jag ändå tackade ja till jobbet när det var uppenbart svårt? Jo, mina extremt ljuskänsliga objektiv! Och såklart, ett fantastiskt erbjudande att fotografera talang!

Tekniksnack: Alla mina (förutom ett) objektiv som jag använder är väldigt ljuskänsliga. Detta mäts med ett tal (s.k. f-talet som är direkt relaterat till bländaren – ett annat inlägg), och ju lägre detta tal är desto ljuskänsligare objektiv. f1.2 är bland det ljuskänsligaste objektiven som finns. För att jämföra, det objektiv som oftast följer med kameran har oftast f5.6 Ingen av mina objektiv har högre än f2.8 i hela zoomomfånget. Jag får alltså lika mycket ljus när jag fotograferar en stor byggnad i 24mm som när jag fotograferar en sparv från 50 meters håll i 200mm trots att det borde komma uppenbart mer ljus i objektivet när man fotograferar en byggnad.

Tekniksnack: För de som reagerar på min text om f-tal, brännvidder och ljuskänslighet – jag ska skriva flera inlägg framöver som förklarar allt på ett bättre sätt senare!

Så, jag har ljuskänsliga objektiv, vad får jag för det? Jo – (tillräckligt) skarpa bilder i en dålig miljö. Eftersom ljuset är så dåligt måste jag försöka få in så mycket som möjligt. Detta gör man genom att öka slutartiden, alltså hur länge kameran ska samla in ljus när man fotar. Problemet är att dans i rörelse gör att motiven blir suddiga då! Men med ett ljuskänsligt objektiv så kan man ändå ha en resonabel slutartid för ljuset och motiven blir ändå rätt skarpa. Så med instruktioner om att inte vara i vägen för lektionen tog jag fram mitt fantastiska 70-200mm f2.8L IS II objektiv (som jag tur nog hittade för 2000 kr billigare på Elgiganten) och började fotografera!

1

Bild tagen under lektionen. Man kan tydligt se att ljuset inte är tillräcklig då de mörka kläderna saknar kontrast, men hade jag tagit in mer ljus, genom att öka exponeringstiden, hade bilderna blivit suddigare. Det var en konstant kompromiss. Fotografierna behövde även efterbearbetning pga de jobbiga lysrören.

 

Dans

Bild tagen under lektionen på deltagarna. Här använde jag blixt med en öppen snoot av tyg som diffusor, det sprider blixtljuset lite grann och gör det mjukare. Däremot ser man tydligt att det trånga utrymmet gjorde att ljuset spred sig i oönskade riktningar och föll ändå lite oönskat hårt på motiven. Här vågade jag ändå använda blixten för att spegelväggen var nästan bakom mig och störde därför inte så mycket.

Efter att ha fotat en hel del med mitt 200mm zoom-objektiv på behagligt/beklagligt avstånd från workshopen kände jag att jag behövde något lite extra. Jag var nöjd med bilderna men jag behövde mer. Jag behövde bryta mot lite fotoregler och framför allt behövde jag komma närmare dansen och människorna. Väldigt nära!

Jag bytte objektiv till ett annat favoritobjektiv (eller, alla är ju det egentligen); Mitt Canon 10-22mm f3.5

Tekniksnack: För de som har hängt med här borde genast reagera – vänta nu, f3.5 – sa du inte att alla dina objektiv (utom ett) var inte sämre än 2.8…? Aha – alla utom ett.

Så varför valde jag mitt sämsta (ur ljuskänslighet) objektiv? Jo, för att det är ett 10mm objektiv. Det betyder att jag kan få en stor del av det jag fotograferar. Objektivet är vanligt för landskapsfotografering då man vill få med mycket av storslagna miljöer. Det är också ett objektiv som ger fantastiska perspektiv och oanade effekter när man använder det på människor!

Matilda och Fredy

Matilda och Fredy visar positioner i den Kubanska dansen ”Son”.

 

Fredy reggaeton

Fredy dansar Reggaeton. Här var jag tvungen att komma in väldigt nära, nästan bara en halvmeter från dansaren. Jag klämde mig mellan honom och spegeln och visste att jag inte kunde stanna där särskilt länge då jag störde klassen.

Tiden går fort när man har roligt, och plötsligt var klassen över och etapp två av jobbet återstod; Uppvisningen på klubben.

Här ställdes jag inför en rad andra utmaningar, men ändå liknande. Jag hade ingen kontroll över kompositionen (jag visste inte ens -vad- de skulle göra på sitt uppträdande), det skulle vara fullt med folk och svårt att röra sig, kontroll över ljuset kunde jag ju bara glömma och jag ska inte ens nämna alla laserstrålar och blinkande spotlights en dansklubb har.

Jag valde istället att fokusera på två saker,

  • Jag ville ha känsla av miljön, dvs låta blixten jobba tillsammans med alla laserstrålar för att ge en cool effekt.
  • Jag behövde fånga så mycket av miljön som möjligt då jag inte visste vart jag skulle hamna i röran, alltså säga hej 10mm objektivet och lägga undan resten.

resten var utom min kontroll, det fick bli vad det blev!

Klubb m5

Klubb M5, DJ och Salsa! Foto taget med blixten i dominant läge som min enda ljuskälla.

Jag hade någon timma på mig att förbereda mig, så jag började fotografera lite grann, jag ville få den perfekta balansen mellan det befintliga ljuset och min blixt, hade jag låtit blixten dominera skulle det se ut som om det var dagtid – det ville jag inte, känslan av miljön skulle ju finnas med.

Klubb M5Referenspunkt, såhär såg det ut när blixten var avstängd.

Strax innan showen visade både Matilda och Fredy sin proffesionella sida, något jag inte alls hade tänkt på: ”-Vill du att vi ska säga till DJ’n att inte sätta på rökmaskinen under uppvisningen?”

”- Gud JA!”

Hade rökmaskinen dragit igång under uppvisningen skulle allt vara över innan det ens började. Jag hade inte ens tänkt på att det fanns en rökmaskin i en klubb (var det så länge sen jag var ute…?). Röken hade tagit allt ljus som kom från blixten, lasrarna och spot’arna och spridit ut det överallt, det hade blivit som att försöka hälla upp jordgubbssaft i ett dricksglas under vatten. En bra läxa till nästa klubbjobb!

Beroende på dansarnas intensitet blev vissa bilder skarpa och andra suddiga, i överlag var jag nöjd med dem. Här är några;

Matilda och Fredy dansar Rumba

Matilda och Fredy dansar Kubanska dansen ”Rumba”

Showen är slut

 

Det var väldigt roligt att få möjligheten att fotografera denna talangfulla duon, jag själv hade ångest ett tag för att jag visste inte om jag kunde komma över svårigheterna med de miljöer jag skulle arbeta i och om bilderna skulle bli bra. Det blev inte heller bättre av att jag halvvägs till klubben upptäckte att jag hade glömt bort alla minneskort utom det halvfulla i kameran! Lyckligtvis är jag förlovad med en fantastisk kvinna som hämtade dem åt mig medan jag förberedde jobbet!

Jag hade fantastiskt kul på detta fotojobb, det enda som var lite frustrerande över var avsaknaden av kontroll, men det är nyttigt ibland! Jag hoppas också någon gång också få möjligheten att fotografera dem i en studiomiljö, då jag har full kontroll!

Läs mer om Fredy Clan här.

Läs mer om Matilda Peltonen här.