Category Archives: porträtt

Företagsporträtt Stockholm – Att fotografera porträtt för företag

Företagsporträtt

Ovan ser ni en professionell studiobild som jag har tagit för en kund.

I dagens samhälle med en kamera i nästan varje mobil enhet, blir det lätt urvattnat med ett fotografi, och detta reflekteras tydligt på olika hemsidor och även professionella nätverk som LinkedIn. Profiler tagna som selfies ger endimensionella, platta bilder tagna med känslan av billiga kameror och amatörskap. Men för att inte framstå som raljerande, så förstår jag att porträttfotografering kan lätt kännas som en lyxvara, det blir bland det första man väljer bort. men vinsterna av att ha en profesionell bild kan vara väldigt stora och kostnaden för att ta sitt porträtt blir då en obetydlig investering.

Tänk dig att du lyckas sälja in en konsult delvis tack vare ett proffsigt och förtroendeingivande porträtt på CV’t eller hemsidan. En sådan affär brukar vara värd tiotusentals kronor för bolaget. Att då ha spenderat några enstaka tusenlappar på proffsiga företagsporträtt blir inte en särskilt stor sak. Undersökningar visar att proffsiga företagsporträtt ger både ett förtroendeingivande intryck och förmedlar kompetens, det är en väldigt kraftfull kombination.

En fördel jag har som porträttfotograf för företag är min flexibilitet. Med portabel studio som specialtet, kan jag ta högkvalitativa porträtt på plats hos kund. Konsultbolag inom just IT, som jag arbetar med mest, har oftast en rätt hög omsättning av anställda. Därför åker jag återkommande till bolagen – oftast i anslutning till något månadsmöte och fotograferar de nyanställda och de som vill ha en uppdaterad bild. På detta sätt kan jag också hålla ner kostnaderna till rimliga nivåer!

Det finns givetvis flera olika typer av porträtt beroende på vad kund vill ha, här kommer några fler exempel:

Företagsporträtt, vit bakgrund

Företagsporträtt vit bakgrund med gradient. Enklaste formen av företagsporträtt men ger ändå ett förtroendegivande, seriöst och kompetent intryck.

 

Företagsporträtt, skådespelare

Företagsporträtt, skådespelare. Lite mer Hollywoodkänsla och flärd i känslan av porträttet. Här är personligheten och utsrålningen också viktig att få med.

 

Företagsporträtt, exklusivt

Företagsporträtt, exklusivt. Ett bolag som arbetar med bland annat lyxresor till Dubai behöver en kombinerad känsla av exklusivitet och förtroende.

Saknar ni riktiga porträtt tagna av en fotograf? Tveka inte att kontakta mig för en offert till ert företag, det finns också mer att läsa om företagsporträtt här.

Porträttfotografering i Stockholm med Elisa

Porträttfotografering

Det som slog mig när jag arbetade med Elisa var hennes tålamod och intresse för tekniken och ljussättningen samt hennes energi och repetoar. Det märktes att hon arbetade som skådespelerska, i princip varannan bild jag tog på henne var unik. Hon ändrade konstant sina uttryck känslan hon förmedlade! Jag hade nästan 500 exponeringar när jag väl kom hem och hade svårt att sortera ut de bästa. Som jämförelse, jag brukar vara nöjd efter ca 150 exponeringar under en porträttsession – det brukar räcka gott och väl!

Eftersom hon hade så mycket energi och stort repetoar provade vi lite andra bilder också, här är några av dem:

porträttfotografering

Elisa visar upp lite av sin energi!

porträttfotografering

Repetoar av en statist, hon kan sitta still också! 🙂

Vad tycker ni, lyckades jag porträttera hennes färglada personlighet?

Tekniknörderi:

Första bilden togs med klassisk ”Clam Shell”-lighting á la Dylan Patrick. En 120cm Octa till vänster om kameran som rikades en bit ovanför modellen vinklad ca 45 grader nedåt. Som upplättning användes silversidan av en reflektor direkt under oktan vinklad 45 grader uppåt (som en musselskal = Clam Shell). Till höger om kameran och bakom modellen finns ytterligare en speedlite zoomad i 120mm som ger en ljusklick på håret och lite på ansiktet. Som vanligt använder jag mig av Canons 600EX-RT blixtar med radiosändare. Objektivet är Canons 70-200mm f2.8L IS II.

De andra två bilderna togs med samma okta till höger om kameran riktad paralellt med marken och rakt på modellen. Till vänster om kameran fanns en naken speedlite zoomad i 20mm för att lätta upp skuggorna lite. Objektivet är Canons 24-70mm f2.8L II

Porträttfotografering i hagaparken, Stockholm med Nadja

nadja

Fotoåret 2016 har varit väldigt bra för mig hittills. Jag har känt att balansen mellan egna fotoprojekt och fotojobb är alldeles lagom, men allt fotande har helt klart tagit tid från bloggandet.

Men nu inför sommaren, börjar det lugna sig lite och jag har äntligen både tid och lust att skriva lite i bloggen, så denna gång tänkte jag berätta om en fotosession jag hade alldeles i början av året, i 20 graders kyla tillsammans med min modell Nadja.

Jag har (äntligen) börjat specialisera mig inom fotografering och porträttering av människor är klara favoriten även om jag ibland tar kameran och gör fotokonst det jag ser. Så denna gång var det vinterporträtt på agendan.

Solen sken den dagen, men i januari innebär detta bara mer kyla. Temperaturen låg kring -20 strecket, frost började bildas på min kameradisplay, på Najdas huvud (vilket jag såklart skrattade gott åt) och hennes ansikte var en rödare nyans än vanligt (vilket gav mig mer jobb med efterbearbetningen såklart). Men vi fortsatte att plåta och fick flera väldigt bra bilder!

Nadja porträttfotografering Nadja porträttfotografering
Nadja har en varm personlighet med mycket humor och nära till skratt. Och självklart försökte jag att få med detta i porträtteringen av henne, jag ville ville att hennes personlighet skulle lysa igenom kylan och vinterkläderna. Så vi tog några bilder till innan kylan tog överhanden och vi avslutade sessionen med en tanke om att ha en fotosession till, fast på sommaren denna gång!

Nadja porträttfotografering

En fotografs tillvaro i Stockholm 2016 – Året börjar ta form

Hej kära läsare och god fortsättning!

Då sitter jag här igen, nytt år framför mig med massa spännande sessioner och så reflekterar jag såklart lite på det föregående året. Vad har jag lärt mig för läxor? Vad var bra, vad var dåligt – och framför allt, hur ska jag göra framöver?

Bruden sjunger

Bruden sjunger

De som arbetar inom IT-branchen känner nog igen dessa frågeställningar. Det kallas för ett Agilt / Lean arbetssätt och handlar mycket om att göra experiment och lyssna på kunden. Vad tycker just du om vad-det-nu-kan-vara? Med statistik/mätningar, kundformulär, användartester och annat, hittar man sakta fram till något som fungerar bra. Tillsammans bygger man alltså fram en attraktiv produkt!

Ari gör yoga

Ari gör yoga

Och tro det eller ej, jag har både hållt ett öga på er och frågat er en massa saker! Jag ser t ex att över 95% (i snitt) av er som läser ett inlägg stänger ner fönstret och går vidare någon annanstans, det är alltså väldigt lågt intresse att läsa andra inlägg som jag har gjort eller klicka runt på hemsidan och se vem jag är som fotograf och vad jag erbjuder. Jag har en massa spännande teorier och experiment i bakfickan som jag ska prova nu under årets gång. (T ex ser jag att ni som läser de inlägg som är skrivna med humor och glimten i ögat har en högre tendens att klicka runt och läsa mer!)

  • Var rolig.
  • Få inte humor-prestationsångest

Ett experiment skulle t ex kunna vara att länka något i inlägget? Läs mer om vem jag är som fotograf här, t ex? Aja, nog om detta nu.

Profilbild för anställda på företag

Profilbild för anställda på företag

För att gå vidare, 2015 har varit ett fantastiskt år för mig fotografiskt. Jag har i princip investerat klart i min utrustning, och arbetar ständigt med mitt kunnande, bildspråk och intresse för att känna mig väldigt trygg i den jag är som fotograf och vad jag erbjuder. Jag har fotograferat företagprofiler, tillställningar på bl a Grand Hotel, dokumenterat (föredrar den termen) bröllop, haft kärleksfotosessioner och fotograferat SM-medaljörer, bara för att nämna några få saker jag har gjort. Ändå är fotografering en väldigt liten del av min totala omsättning (jag är också IT-konsult och apputvecklare). Men jag hoppas kunna öka på den under året som kommer nu.

Ett vackert brudpar på ett höstbröllop

Ett vackert brudpar på ett höstbröllop

Eftersom fotografering är en sån liten del av min omsättning, har jag lyxen att frossa i det jag brinner för, så 2016 kommer att innehålla mer av sånt! Jämställdhet och ett genustänk kommer alltid att finnas där, i allt jag gör. Och så älskar jag såklart att dokumentera bröllop, att portättera människor och olika talanger för det de är (och gör) samt såklart, att fånga det där magiska ögonblicket i fotosessioner med kärlekstema.

Januari har redan börjat bokas med fotosessioner, och det kommer att bli häftiga sessioner kan jag lova er! Det kommer jag självklart att skriva om!

Pride 2016

Pride 2015

En stark kvinna

En modell visar musklerna

Men tills dess, jag hoppas att ni fortsätter besöka mig här och att ni gillar det jag gör. Skriv mer än gärna en kommentar när ni får feeling – jag lovar att svara på allt. Eller varför inte kika in på min Facebooksida eller Instagramkonto där jag försöker lägga upp bilder och tankar på regelbundnare basis.

Ett fint ögonblick i en kärleksfotosession.

Ett fint ögonblick i en kärleksfotosession.

Vi ses och hörs under 2016 året! 🙂

Ett event i spegelsalen på Grand Hotel

Ett event i spegelsalen på Grand Hotel

/Georgios

Porträttfotografering i Stockholm – En session med Frida

Jag älskar porträttera människor för det de är, att försöka få fram deras personlighet i fotot och få dem att känna igen sig själva i porträttet. Så lite poserande som möjligt och matcha ljuset och bakgrunden till personen och det estetiskt tilltalande (såklart).

För inte så länge sen fick jag för mig att prova på en ljussättning från en fotograf som heter Dylan Patrick. Hans sätt att fotografera är väldigt utmärkande, ljuset är väldigt ”krämig” och ger fina, mjuka nyanser på porträttet samt en stor del av uppmärksamhet läggs på bakgrunden. Den ska vara väldigt suddig (kraftig bokeh som det heter för fotografer) och gärna med mycket färger. Jag pratade med en vän Frida, som har erfarenhet av modellande och vi bokade en dag för att prova detta.

Det krävs två grundförutsättningar för att en ljussättning á la Dylan Patrick ska fungera bra, dels måste det (helst) vara strålande sol ute och dels ska det helst vara vindstilla. Annars tar vinden tag i ljusmodifierarna (som t ex paraply, reflektorskärm eller softbox), sveper med dem och presenterar dem för marken. Vilket kan bli en dyr historia då varje blixt kostar en bra bit över 6000 kr.

Jag vaknade på dagen för fotosessionen av ljudet från fönstrets klagande. ”Pwwwwheeewwwww”. Vinden blåste i västlig riktning och gatan jag bor på var nu en uppenbar vindtunnel. ”Attans, där blev man begränsad till områden i lä” hann jag tänka. ”Aja, det är åtminstone soligt ute”. Efter frukosten hade det såklart hunnit bli molnigt.

Vi bestämde oss för att köra ändå, när man fotar utomhus måste mans ständigt kompromissa. Någon Dylan Patrick liknande scenario skulle det inte gå att få till, men man kunde göra sitt bästa. Det créme-liknande ljuset går alltid att få till. Jag träffade Frida vid rålambhovsparken i centrala Stockholm och i ett litet område skyddat från vinden hade vi vår fotosession.

Frida porträttfotografering Stockholm

Porträtt av Frida med mjukt ljus

Frida porträttfotografering Stockholm

Porträtt av Frida med créme-aktig ljussättning

Här kan man se resultatet som vädret gav upphov till. Dels var bakgrunden skiftande pga växlande molnighet och jag var tvungen att snabbt anpassa mig till de nya förhållanden mer eller mindre lyckat, men också är kompositionen lite fel i mina ögon. Jag skulle nog inte valt att placera henne till höger om bild egentligen, men eftersom mina ljusmodifierare var väldigt statiska pga vinden så var jag tvungen att komponera bilden såhär för att få med bakgrunden, annars hade paraplyet kommit i bild.

När vi hade tagit lite av dessa foton ville jag dock porträttera henne för den hon är. Frida för mig, är en lite kaxig tjej med glimten i ögat. Hon är lite oförutsägbar och har nära till skratt. Hon gillar också att röka – en del. Så, jag ändrade blixtarnas position, mörkade ner omvärlden lite och fick dessa bilder som jag tycker passar hennes personlighet lite bättre. Ser ni skillnaden?

Frida, lite kaxigare

Frida, med glimten i ögat

Frida, lite kaxigare

Frida, lite kaxigare

 

Fotografering med blixt – Yoga i Stockholms solnedgång

Yoga vid körsbärsträdet

Stockholm är en sån vacker plats, det finns många fina ställen med magnifika utsikter. Hornsbergs strand däremot, på Kungsholmen har en unik vy. Med utsikt över mälarens vatten som vetter ut åt väster och närheten till min lägenhet, finns det många tillfällen att fotografera fina solnedgångar över vatten.

Men eftersom en solnedgång är något många har tagit en bild på, och jag föredrar att porträttera människor, och vill ha någon  ställde jag mig frågan – “vem passar bäst mot en solnedgång..?”.

Svaret på den frågan svarades snabbt, yoga / dans. Självklart var det Ari Lipponen som skulle vara min modell i solnedgången! Jag har fotograferat honom tidigare på SATS där han jobbar som instruktör.

Jag gjorde upp en plan för sessionen där vi skulle börja två timmar innan solnedgång vid Karlbergskanalen och körsbärsträdet, jag tänkte att där skulle det blir lite fina bilder. Sen skulle vi vidare mot Hornsbergs strand och silhuettbilder och slutligen, när solnedgången var nära – dra på mina tre Canon 600EX-RT blixtar och ta lite bilder mot solnedgången.

Väl framme vid körsbärsträdet blev jag varse om två saker, 1) Trädet hade inte blommat ut helt och 2) Det var mycket trafik / folk som gick där. Så det var inte alls idealt, men som vanligt med “location photography” så måste man kompromissa och anpassa sig, Ari gav mig som vanligt en massa fantastiska poser som ser enkla ut men är helt galet svåra.

Det blev lite bilder mellan bilarna och människorna (som också stannade och fotade oss..) men efter ett tag kunde man bara göra så mycket där borta, så jag packade ner mina saker och vi begav oss mot Hornsbergs strand.

Att börja med silhuett-fotografering är en väldigt bra idé om man ska fotografera med blixt. Dels får man rätt inställningar på kameran för det naturliga ljuset och dels vänjer man sig vid kamerans beteende i motljus (autofokus fungerar t ex väldigt dåligt, så ibland gällde det att köra manuellt). På det får man prickar i ögonen av solen vilket gör det svårare att ställa in fokus! Men visst blev det bra bilder, speciellt om man positionerar sig lite strategiskt;

Silhuettbild

Silhuettbild

Det gäller att positionera sig rätt ibland.

Det gäller att positionera sig rätt ibland.

När solen nästan var nere var det dags för mina favoriter – blixtarna. Jag la två stycken på vardera sida av Ari och en rakt lågt framifrån riktad uppåt för att lätta upp skuggor. Solljuset gav mig mitt rim light (bakgrundsljus). Stackars Ari var rätt trött vid det här laget, men fighter som han är pressade han på, och här är några av mina favoriter;

Dans vid solnedgång

Dans vid solnedgång

Yoga mot solnedgång

Yoga mot solnedgång

Tekniknörderi: Jag lärde mig väldigt mycket på den här sessionen, jag hade tre radiostyrda, trådlösa blixtar, alla tre i TTL-läge (+1 kompensation) och HSS. Batterierna tog snabbt slut av detta, men det fanns inget att göra, solljuset är starkt, även på god väg ner! Vid körsbärsträdet använde jag en silver reflektor för att lätta upp skuggorna. Men mest för att spara på mina blixtars batterier – jag visste vad som skulle komma. 🙂

Den som vill kan följa Ari på antigen Facebook (länk ovan) eller på Instagram. Där kommer vissa av mina bilder tagna på honom ibland.

Fotografering med genustänk – kan vi bryta dessa hårt satta normer kring könsroller?

Det här inlägget har legat och bubblat inom mig ett tag nu, jag har velat berätta om frustrationen i svårigheterna med ett genustänk i fotograferandet. Men efter senaste programmet av ”Alla är fotografer” så dök frågan upp igen och nu det känns som om inlägget skriver sig självt.

Programmet som Henrik Schyffert och Johan Rheborg gör har väckt en väldigt viktig fråga som borde gälla alla fotografer. “Hur tänker ni när ni fotograferar egentligen, eller tänker ni alls..?”.  Jag pratar givetvis om genustänket i allt man gör. Just dessa två gjorde egentligen inget speciellt, utan de gjorde som de alltid har gjort (och som många, många andra) och porträtterade pojkar som livfulla och busiga samt flickor som sköra och sårbara. Givetvis gjorde de samma sak med kvinnor och män, självständiga och kraftfulla samt sensuella och till betraktaren. Ni får själva klura ut vem som blev vad. Detta “outades” ut på TV under bästa sändningstid och reaktionerna lät inte vänta på sig.

Enligt dem så gick Genusfotografen hårdast på dem. Och även om jag inte håller med i allt han säger och gör (bl a är hans lite folkliga och ganska färgstarka retorik är lite för magstark för min smak), så tycker jag att han gör en väldigt viktig sak för världen. Han slår i alla fall effektivt igenom denna järnridå av ruttna och så hårt ingrodda normer i oss som vi inte ens tänker på att ifrågasätta.

Så, all ära till Henrik och Johan. De tog åt sig av kritiken på ett konstruktiv och vuxet sätt och ägnade ett helt program åt att försöka göra något åt sina invanda beteenden som fotografer. Självklart blir man inte en expert på genustänk i fotografering av att göra ett program, jag hoppas verkligen att jag får se mer av detta i deras kommande program och framtida jobb. Som en fotnot, jag börjar nu störa mig på att min textredigerare ständigt ändrar ordet “genustänk” till “genomtänk”.

Allt jag skriver i kommande stycke togs upp i programmet men jag tycker det är så viktigt att det förtjänar att repeteras. Varför kan vi inte bryta dessa normer som uppkom under “Mad men”-eran? Varför envisas vi med att fortfarande visa upp kvinnor som sköra och tillgängliga för betraktaren medan män ska vara så starka och oberoende? Vi fotografer arbetar inte med porträttering av människan när vi gör så här, vi förstärker bara järnridån.

För att ytterligare visa hur illa det är, här är ett exempel. SIten 500px är ett community av fotografer för fotografer i alla nivåer. Dagligen läggs hundratals (tusentals?) fotografier av varierande kvalitet upp på siten och dessa röstas sedan upp genom att ”lajkas” och kommenteras för att slutligen hamna på topplistor i olika kategorier. Jag använder själv detta community för få en indikation om mina fotografier håller en viss kvalitet. Det finns fantastiska fotografier där och jag rekommenderar varmt att besöka sidan (det är gratis att registrera sig). Jag som gillar porträttering av människor rätt mycket tittar titt som tätt lite extra på “People” kategorin och har reagerat på att det är något lustigt med just den listan. Ca varannan dag nollställs listan och nya fotografier tar plats på topplistan så det ni ser nedan är en screenshot på dagens topplista, dock inte alls olik andra dagar. Observera än en gång; denna lista är alltså framröstad av andra fotografer.

Screen-Shot-2015-03-10-at-17.44.30

Dagens topplista framröstad av fotografer i kategorin ”porträtt”

Jag hoppas 500px har överseende med att jag publicerar en screenshot från deras hemsida, fotografernas namn är med och detta är bara lågupplösta förhandsvisningar på de riktiga fotografierna. Men gör jag ett övertramp här, skriv gärna till mig så åtgärdar jag det genast. Men för att göra min poäng behövs också nästa kategori, nämligen “Sports”;

Topplistan framröstad av fotografer i kategorin "Sport"

Dagens topplista framröstad av fotografer i kategorin ”Sport”

Förstår ni nu? Och det fantastiska i detta är att ingen ens tänker på att reagera på det, vi är ju så vana vid detta! Lustigt nog verkar en av de få kvinnorna som finns med inte ens sporta.. eller..? (Föreställ er hur kategorin ”Nude” ser ut…)

Men jag vill poängtera en viktig sak här. Jag går inte omkring som en självutnämnd expert inom genustänket, jag är långt ifrån idealet. Men jag försöker verkligen bryta mina egna invanda beteenden, normer och fördomar. Jag har, och kommer att göra “fel” fotografiska val i mitt arbete. Men jag har och kommer också alltid att utmana, utvärdera och omvärdera allt jag gör. Du som läsare, försök göra samma sak, i det du gör – året är 2015 nu, när vi har kommit förbi denna “Mad men”-värld väntar självknytande skor och svävande skateboards härnäst, jag lovar!

Men framför allt vänder jag mig till alla fotografer där ute. Vi ska ju vara experter på bildspråket, vi kan kommunicera, inspirera och väcka känslor med våra fotografier. Låt oss visa världen hur människan verkligen är!

Jag avslutar inlägget med en av mina bilder som jag tog på Isabella som behövde fotografier till sitt CV. Hon som alltid får kommentarer av typen “ååååh, vad söt du ääär”. Här är min favorit från leken “tre fula miner” som jag har börjat göra med alla mina modeller. Jag gillar leken mer och mer, den drar snabbt fram människans underbara personlighet och visar sig på ett ohämmat och vackert sätt.

Bella är sig själv

Bella är sig själv

Fotosession: Att hålla fotografiska normer, ett måste?

Fotografering är mångfasetterat. Det finns många kategorier inom fotografi och jag har nog provat på de flesta. Jag har däremot i flera år medvetet undvikit att placeras i ett fack, att med ett ord kunna beskriva min fotografiska stil känns lite förminskat. Men det är sant vad andra fotografer säger, att ”det kommer med tiden”.

Jag har märkt ett tydligt tema i mina foton när jag börjar rannsaka mig själv som fotograf. Ibland kan jag komma att sakna ett visst element i vissa foton som skulle ge dem mer liv. Jag tänker då främst på människor. I mitt tycke finns det inget som kan ge så mycket liv och dimensioner i ett fotografi som en människa gör, även när man fotograferar djur kan man komma på sig själv att leta efter mänskliga (t ex humoristiska) drag att fota.

Jag kan efter alla dessa år bakom kameran i dagsläget säga att jag identifierar mig själv mest inom kategorin ”porträttfotograf”, men med viss twist;

  • Jag ägnar nästan lika mycket tid att tänka på omgivningen som på huvudmotivet
  • Jag föredrar att bryta mot fotograferingsnormer och regler
  • Jag försöker verkligen ha ett genustänk i fotograferandet

Den sista punkten är lite luddig och man kan ifrågasätta vad jag menar med det rent konkret och ärligt talat har jag inget direkt svar på det. Men det jag strävar mot är att porträttera människan som den är. Du kanske väger 120 kg och styrketränar 6 gånger i veckan och älskar att baka. Ja då kommer du tyvärr(?) antagligen att hamna i köket för din fotosession med mig medan andra kanske skulle ha valt gymmet.

Ibland är det däremot trevligt (och lättare) att också ha mer traditionella fotosessioner, och i somras investerade jag i en ”fjärrkontroll” till mina blixtar och såklart ville jag ut och testa den. Som hjälp följde två modeller med mig, Sonia och Janaki och tillsammans hade vi en traditionell och trevlig fotosession.

Tekniknörderi: ”Fjärrkontrollen jag talar om är Canons ST-E3-RT som ger dig möjligheterna att med radio kontrollera Canon 600EX-RT blixtar inom en radie av upp till ca 30 meter. Tänk på att det måste vara 600EX-RT blixtar (RT står för just Radio Transmission). Kom också ihåg att det finns två saker man förlorar när man använder radio, man kan inte använda blixten på bakre ridå och inte heller kan man ändra blixtens zoom.

sonia

Foto taget i naturligt ljus med guldsidan från reflektorskärm som lättar upp skuggorna och agerar samtidigt som en ljuskälla och ger effekten av att hon tittar in i en solnedgång. I själva verket är solen bakom henne.

 

Traditionellt sett ska man helst använda väldigt mjukt ljus på kvinnor och det åstadkommer man antigen med en stor ljuskälla (blixt + t ex paraply) eller att med reflektorskärm lätta upp skuggorna från solen. Just denna dag var det redan en varm och mjuk eftermiddagssol och därför lämpligt att använda en reflektorskärm och lämna blixten i väskan.

sonia

Taget i naturligt ljus med reflektorskärm som balans och upplättning av skuggor. Man kan tydligt se solen skina bakom henne.

 

Ett tredje sätt är att fotografera i skugga. Det gäller då att vara extra vaksam på omgivningen, den får inte vara för ljus eller för mörk, för då tappar man balansen i ljuset och helst ska man också ha en intressant omgivning för att tillföra lite liv.

sonia och janaki

Foto taget i skugga. Himlen i bakgrunden blev för ljus och därför bortklippt. Texturen från vassen gör det lite intressant att titta på samt ger en bra balans i färgerna.

 

Till sist ville jag såklart testa min nya fjärrkontroll, så jag tog ett halv-transparant paraply (som ger en halvstor ljuskälla och därför ett halvmjukt ljus), la på ett CTO (Color Temperatur Orange) filter, som i princip är ett orange genomskinligt papper och gör att blixtens ljus blir just orange och därför varm. Planen var att få känslan av en soluppgång.

janaki

Taget helt i skugga med blixt på min vänstra sida. Man kan tydligt se att ljuset är lite hårdare då skuggorna är lite skarpare, detta för att paraplyet inte är så stort och också en bit bort. Men visst får man en känsla av soluppgång?

Ljuset är verkligen a och o inom fotografering. Den sätter stämningen, den framhäver drag och den leder ögat rätt i fotot. I denna session använde jag tre olika metoder för ljuset. Dels reflektorskärm som lättar upp, naturlig skugga med omgivning och slutligen en blixt. Min favorit är helt klart blixten, den ger mig full kontroll över ljuset och dess natur och det gör att fotografierna får det lilla extra.

Att alltid tänka på ljuset när man fotograferar

”Det där fixar jag på datorn sen”

Ett allt för välbekant citat, och när jag började fotografera porträtt var det mer en regel än ett undantag, alla fotografier jag tog behövde någon form av efterbearbetning. Och nu menar jag inte effekter och viss förstärkning av fotot, för det gör jag fortfarande. Det jag pratar om är att fixa skuggorna på modellen, ta bort oönskade rynkor eller rätta till ljus som har hamnat fel. Det var en tidskrävande process och ibland blev det helt enkelt inte tillräckligt bra. Jag förlorade många foton som var i grunden bra, men inte tillräckligt för att kunna använda!

Med tidens gång har jag lärt mig att använda ljuset till min fördel. Jag kan se, tolka och även förutsäga ljusets betydelse och språk i mina fotografier, jag är väldigt strategisk när det kommer till ljus, det är absolut det viktigaste för mig och mina fotografier.

Jag kan inte påstå att jag inte fått starka influenser från min första fotobok som jag fick av min fru. ”Hot shoe diaries” av Joe McNally heter den och var helt klart en puff i en riktning där jag som fotograf vill nå. Trots sin förkärlek för Nikon, är han en förebild för mig 🙂 Han är världskänd för att använda ljus som sitt språk i sina fotografier. Mest i form av blixtar eller s.k. ”Speedlights”. Med ytterligare krav från National Geografic, som han har arbetat för i flera år, att aldrig efterbearbeta ett fotografi har han lärt sig metoder att använda ljuset i detalj som han vill ha det för att få bra fotografier.

Har du precis börjat med fotografering och vill få en någolunda bra bild i mökrer så har du sannolikast en Speedlight i ditt arsenal som du sätter på kameran när det behövs. Joe är ökänd för att ibland använda 20-30 st trådlöst! Personligen har jag två i nuläget och klarar mig fint med dem, men visst kan jag ibland längta efter fler.

Joe McNally

Klassiskt Joe McNally, nöjer sig aldrig med en blixt

Härom dagen fick jag äran att fotografera en vän till mig som har en fantastisk personlighet. Han är en person som bokstavligen strålar av energi och har den där lite kaxiga-roliga utrycken, det var ingen snack om saken, mina blixtar behövdes, jag behövde fånga just den energin på bild.

Tiden var knapp, jag hade mindre än en timme på mig att planera på plats, att sätta upp allting, få det att hamna exakt som jag vill ha det och försöka göra det på fler än ett ställe så att han kunde få olika scener i sina fotografier. På det, ville jag också testa en ”filmstjärne-look”. Vi hann med två olika scenarios och mitt test.

 

Kaxig, energifull och med utstrålning – klassiskt Toivo

Att använda blixt ger två omedelbara fördelar, ena är att man får möjlighet att balansera ljuset på motivet med bakgrunden och det andra är att man får full kontroll över skuggorna (och rynkorna). För Toivo ville jag ha lite skuggor, han har ett ansikte som klarar det. Så jag använde en blixt på min vänstra sida och en silver-reflektor på min högra sida för att ta bort de skuggor som blev lite för starka. Efterbearbetningen på datorn var att snygga till färgerna lite grann – en process som tog ca en minut. Jag fotograferar också alltid i RAW (ett rå-format), så att jag får all information i fotot som min kamera kan registera för att sedan använda i efterbearbetningen.

Tekniknörderi: Med mig i fotosessionen hade jag två ljusmodifierare, en softbox och ett paraply. Eftersom paraply sprider ljuset mycket mer än vad en softbox gör så skulle jag få spill-ljus på den vita skjortan och därmed få obalans i ljuset. Av denna anledning använde jag min softbox istället, då fick jag en koncentration av ljuset på ansiktet. Det går att se på skjortan att den blir snabbt lite mörkare ju längre ner den kommer. Tyvärr fick skjortans krage lite för mycket ljus, men det är inte så märkbart. Softboxen är placerad alldels utanför bild för att få mjukt ljus.

_MG_1937

Klicka på bilden för att få den större (och bättre)

Mitt experiment med filmstjärnelooken var en enkel uppsättning, jag ville ha honom titta in i ljuset som skulle se ut som en spotlight. Så jag satte upp en blixt och en s.k. ”snoot” som kan beskrivas som en formbar kon i tyg (just den jag har) och kunde därför fokusera ljuset. I efterbearbetningen gjorde jag den svartvit och lättade upp vissa skuggor då jag bara hade en enda ljuskälla.

 Det var däremot inte en naturlig look för Toivo, jag bad honom vara lite arg mot ljuset i ett försökt att få det lite artistiskt. Jag tog några fotografier men det var inte förrän Toivo blev, ja.. Tovio som det blev bra!

Toivo är sig själv!

Toivo är sig själv

 

Fotosession, att fotografera en skådespelerska

Isabella Alveborg, skådespelerska och tillika en god vän fyllde år härom månaden. Då hon behövde nya fotografier till sitt CV, slog hon till och önskade sig en fotosession av mig i present.

Tekniksnack: Det var ett ypperligt tillfälle för mig att prova mitt nya studioparaply. På det fick jag låna en eTTL synkkabel till min blixt från en fotokollega Kristoffer då mitt senaste köp (radiokontroller till blixt) inte fungerar på min nuvarande (trots att Mediamarkt försäljaren verkligen lovade att det skulle göra). Onödigt att säga – mitt nästa köp blir Canons 600EX-RT. En blixt kompatibel med min nya radiokontroller som jag aldrig använt. Får skylla mig själv som litade på en försäljare som uppenbarligen inte hade så bra koll på blixtar.

Ett problem med att inte använda studioblixtar är att man inte får lampan som en studioblixt kommer med. Lampan ger en förhandstitt på hur ljuset från blixten kommer att landa på modellen vilket gör det lättare att positionera ljuset efter det man vill ha. Tur för mig ville Isabella ha bilder som krävde i princip en blixt rakt framifrån vilket gjorde det lättare för mig att ge henne det hon ville ha och efter det experimentera lite med ljusets positioner.

2 _MG_0256-done copy

 

Eftersom jag fick rätt fria händer som fotograf att prova lite olika uppsättningar, testade jag även att sätta ljuset till vänster om Isabella och lätta upp skuggorna med en reflektorskärm. Det var vid en viss position som jag fick väldigt fina skuggor på henne vilket framhäver hennes ansiktsdrag på ett mjukt sätt. Så på efter-bearbetningen la jag på lite extra mjukhet.

3 bella-test

 

Det sista jag ville göra var att få fram det hon är, en skådespelerska. SÅ jag började fundera på ledord som ”glamour”, ”diva”, ”filmstjärna”. Av någon anledning hamnar jag alltid på tankar om ett svartvit fotografi på en filmstjärna från 60-talet. Så jag var helt enkelt tvungen att prova något liknande, fast i en modernare tappning.

1 bella-test-bw

 

Är personligen väldigt nöjd med fotografierna, jag hoppas hon gillade dem också. När jag hade en bild kvar att ta i slutet av sessionen bad jag henne att göra sin värsta (eller bästa?) grimasch. Det kommer bli den värdefullaste bilden på Isabella Alveborg när hon slagit stort. Vi ses på auktionen 😉

Isabellas jobb kan ni se på http://isabellaalveborg.com/