Category Archives: Naturfotografering

Naturfotografering i centrala Stockholm

naturfotografering

Som de allra flesta fotografer gjorde jag en längre resa för att upptäcka min röst inom fotograferingen. Jag provade på det mesta inom fotografering och sakta kunde jag välja bort vissa genre inom fotograferingen som inte passade mig. En av de jag rätt snabbt valde bort var t ex gatufotogrefering som inte passade mig alls.

Innan jag till slut fastnade för porträttfotografering och bröllopsfotografering (egentligen, människor), så ägnade jag mig rätt mycket åt naturfotografering. Att bara ta sin kamera och ett objektiv, gå ut i skog eller stadsmiljöer och fotografera djur och natur. Jag hade glömt bort hur terapeutiskt det faktiskt är att bara strosa runt och titta på världen ur en fotografs perspektiv.

Med det i åtanke bor jag rätt nära Karlbergskanalen och jag promenerar i området ganska ofta. Varje år ser jag samma fågelarter häcka alldeles intill en brygga och jag har varje gång tänkt att jag ska ta med min kamera och fotografera dem, speciellt när de små kommer – det är ju helt fantastiska bilder.

Och i år blev det äntligen så! Jag tog med min kamera, gick ner till kanalen och satte mig på bryggan och fotograferade lite grann.

Naturfotografering

Naturfotografering i centrala stockholm

Egentligen är det inte så mycket action just nu, det är en häckande fågel, så jag ska gå ner igen lite då och då när äggen har kläckts om jag får möjlighet, det blir nog lite mer spännande bilder. Det som däremot är lite coolt med just denna setting är att det är mycket som stämmer i naturfotograferingens regelbok, så här har ni tre tips om ni ska ut och fotografera natur som ni bör tänka på;

  • Fågeln störs inte av min närvaro. Denna fågel häckar i anknytning till promenadstråket på Karlbergskanalen. Det går alltså människor förbi där i princip varje minut, oftast är de i grupper. Med mitt teleobjektiv sitter jag på en brygga ca 5 gånger längre bort än de vandrande människorna och fågeln märker inte ens märke till mig.
  • Ljuset är i det närmaste perfekt. Jag sitter så att jag har ljuset i ryggen, alltså solen skiner rakt på fågeln jag ska fotografera, vilket är ett måste för just fågelfotografering. Förutom det hamnar också solen i rätt position just vid skymningen, jag får alltså en mjuk och varm ljuskälla i perfekt position!
  • Jag har viss möjlighet att komma så nära vattenytan som möjligt. För ta bilder på djur och just fåglar, är det viktigt att komma ner på deras nivå, det är då bilden blir intressantare, med det unika perskeptivet på fågeln.
  • Växterna har inte hunnit till sig efter vintern. Det ger mig nästan fri sikt direkt till fågelboet just nu, om en månad kommer stället vara helt igenväxt och det kommer inte att finnas möjlighet att fotografera något intressant just då.

Så, en vacker dag om några dagar eller någon vecka ska jag gå ner och fotografera igen om jag får möjlighet, hoppas på lite mer fågelungar då! Vad tror ni, kommer det bli bra?

Tekniknörderi: Utrustningen jag använde i just detta fall är min Canon 5Dm3 tillsammans med mitt Canon 70-200mm f2,8IS II objektiv och en 2x II extender. Denna kombination ger mig ett teleobjektiv på totalt 400mm vid hel inzooming med ett skärpedjup på f5.6 (som dessa bilder togs i). Nackdelarna med att använda en extender istället för ett ”färdigt” 400mm objektiv f5.6 är dels hastigheten i fokus som blir lite långsammare och att bildkvalitén försämras något. Det är också inte värt att använda en extender om man t ex har ett zoomobjektiv som har f5.6, då får du plötsligt f8 som minsta möjliga bländare, vilket kräver väldigt starkt dagsljus för att du ska ha en chans att få en skarp bild. Fördelen är såklart att en extender kostar några tusenlappar, medan ett nytt objektiv kostar över 10 000 kr!

Är det nödvändigt att efterbearbeta ett fotografi?

nattlysande moln över stockholms skärgård

Även om jag i dagsläget använder Photoshop och Lightroom som en naturlig del av mitt fotograferande och efterbearbetning är en given process i mitt arbete, vet jag inte hur många gånger jag frågade mig själv i början om efterbearbetning verkligen är nödvändigt.

Jag insåg till slut att foto direkt från kameran inte räcker till för att beskriva det jag ser och vill förmedla med mina fotografier, så jag började med efterbearbetning. Idag använder jag det till att förstärka vad jag ser och till att leda ögat rätt, för ärligt talat – en bild direkt från kameran är sällan perfekt. Så jag rotade lite i arkivet och hittade ett foto jag har ”ratat” sen tidigare och jobbade lite på den för det här inlägget. Nedan är den färdiga bilden och sedan följer processen.

Vi börjar såklart med bilden taget direkt från kameran. Jag fotograferar alltid i RAW format (JPG är ett annat format som de flesta känner igen). RAW är lite svårt att beskriva, men föreställ dig en sammansättning av JPG filer med alla färger, kontraster vitbalanser (och massa annat) samtidigt, det är en RAW bild – alltså all information finns i fotot. Det ger dig möjligheten att skruva in färg, kontrast eller t ex vitbalans tills du har uppnått det resultat du vill ha.

Bilden taget direkt från kameran.

Bilden taget direkt från kameran.

Man kan ganska direkt se att fotot inte är rakt, rätt matt och helt enkelt tråkig. Inte så konstigt att jag ratade den. Men om jag skulle jobba lite på den tänker jag att ljusen i horisonten är lite intressanta, så jag rätar upp bilden, klipper bort onödiga ”döytor” och ser till att ljusen och intressanta områden hamnar i fokus.

Bilden är nu rak och sätter lite fokus på ljuspunkterna.

Bilden är nu rak och sätter lite fokus på ljuspunkterna.

Jag tycker dock fortfarande att fotot är ointressant och missvisande. Jag kommer ihåg molnen som mer dramatiska, så jag lägger på en hel del skärpa i bilden. Detta ger molnen den dramatiska looken jag minns.

Med skärpa i bilden blir molnen mycket mer dramatiska.

Med skärpa i fotot blir molnen mycket mer dramatiska.

Härnäst var det dags för vitbalansen. Det kan beskrivas som ”vad kameran ser som vitt”. I det här fallet ser man att de vita molnen är lite gulaktiga (s.k. varm vitbalans), jag behöver alltså justera vitbalansen lite åt det motsatta hållet (kalla) för att kompensera för det. Molnen blir då vita och hela bilden blir kallare (och därför blåare) – detta gör också att himlen får också en vacker och djupare blå färg.

Med vitbalansen korrekt blir färgerna med levande.

Med vitbalansen korrekt blir färgerna med levande.

Nu var det dags för det röda. Jag minns att det såg ut som att himlen stod i brand. Det var en klar och intensiv röd färg som lyste längst horisonten, så jag skruvar lite på det röda i fotot och ökar dess intensitet.

Bilden efter att det röda har förstärkts. Kontrasterna i färg bli klarare och ger ytterligare en dramatisk look i bilden.

Bilden efter att det röda har förstärkts. Kontrasterna i färg bli klarare och ger ytterligare en dramatisk look i fotot.

Det sista jag känner är lite distraktion av ljuset från ön. Jag tycker det är lite för mycket hus (båtar?) så jag väljer att redigera bort den ena och behålla en ensam ljuskälla. Det ger en mer melankolisk känsla av att vara det enda ljuset i en mäktig miljö under en dramatisk himmel. Det är väl lite så man känner sig ute på skärgården tänker jag – ensam i en mäktig natur.

nattlysande moln

Den färdiga bilden. Vad tycks, var det någon förbättring?

Så, det var ett exempel på hur min tankeprocess kan vara under efterbearbetningen av ett fotografi. Personligen tycker jag att det verkligen behövdes i det här fallet. Det gjorde fotot mycket mer intressant och förmedlar det jag ville. Vad tycker ni, behövs efterbearbetning?

Hur kan rätt enkelt man få bra bilder inom naturofotografering

När jag började fotografera och tittade på andras bilder lade jag en rätt stor vikt på hur de gjorde. En sak som jag aldrig förstod mig på var de fantastiska fotografierna på djur och natur som folk tog. Superskarpa, vackra, mystiska och ibland lite humoristiska. Det tog ett tag att förstå att det är som en livsstil att fotografera natur;

– För att få bra ljus, måste man gå ut mitt i natten och fotografera under soluppgång eller solnedgång.
– För att få bra bilder på djur, vänta – vänta – vänta. Ibland över 12h på ett och samma ställe, i ditt lilla camouflageklädda gömställe.
– För att inte förlita dig helt på tur, locka med mat.
– Köp ett dyrt 100 000+ kr objektiv så att du kommer -riktigt-nära- och får skarpa bilder

Jag kände rätt snabbt att det där med naturfotografering, det var inte min grej. Åtminstone inte enligt konstens alla regler, så jag bestämde mig för att fuska lite grann.

Förra helgen åkte jag och min fru till en jättefin stuga som hade hyrt över helgen, och till hennes stora glädje ( typ.. 🙂 ) tog jag med mig min kamera. Här skulle det fotas natur! Fast med en liten twist.

– Jag orkar inte stiga upp mitt i natten, en blixt med full CTO filter (ett orange filter som färgar blixtljuset, ja.. orange) för att simulera soluppgång/solnedgång.
– Sitta på altanen under lunchen och lägga upp en liten hög med popcorn och bröd med kameran redo.
– Sitt tillräckligt nära popcornhögen för att slippa spendera hundratusen kronor på ett superteleobjektiv.

Tog en mobilbild på uppställningen av scenariot. Man kan se blixten och popcornhögen

Tog en mobilbild på uppställningen av scenariot. Man kan se blixten och popcornhögen

Här är en mobilbild från stolen jag satt på:

Väldigt bekvämt faktiskt. Sen var det bara att vänta! Här är några resultat:

Blåmes Blåmes Blåmes

Tekniknörderi: För den som undrar, objektivet jag använde var mitt Canon 70-200mm f2.8 med en 2x Extender III som dubblerar objektivets egenskaper och gör den ett effektivt 400mm f5.6 objektiv. Tillsammans med min Canon 60D blir det ett 600mm zoom-objektiv. Efterbearbetningen gjordes i Lightroom.