Category Archives: Landskapsfotografering

Att vara bröllopsfotograf i Stockholm under dessa tider och utloppet med att skapa fotokonst

FotokonstIbland tar liksom livet bara en paus och för mig blev det lite dubbelt upp. Strax över ett år sedan fick vi vårt andra barn och då finns det plötsligt ingen tid över till något annat än arbete och familjen. Jag visste att lagom till sommaren 2020 skulle hon vara tillräckligt gammal för att jag skulle kunna vara borta några timmar och fotografera lite bröllop. Men jag var beredd på att de följande 10 månaderna behöva prioritera familjen och den dyrbara sömnen. Jag pausade all bröllopsfotografering och istället spenderade jag tiden till att lära jag mig något nytt, nämligen videografi.

Planen var att i mars 2020 när vår och sommar kom, att starta en Youtube-kanal där jag dokumenterar hur jag skapar fotokonst och även kunna erbjuda en liten video till mina brudpar när jag arbetar som deras bröllopsfotograf.

Men ack, vad livet ville annorlunda.

Så där satt man, utmattad efter sömnbrist och slit i mars 2020 och var redo att prova något annat. Att gå ut och träffa vänner, att få andra intryck än hemmets fyra väggar – att fotografera bröllop och skapa mer fotokonst, att äntligen träffa folk och få vara ute i friska luften!

Jag behöver inte direkt berätta vad som hände från mars 2020, och i skrivandets stund, december 2020 längtar jag fortfarande, om än – nästan lite avtrubbat.

Istället har jag ägnat min kreativitet och min överbliva sociala energi till två saker, utöva videografi och skapa innehåll till min Youtube-kanal, där det mesta gjordes i somras och att skapa ett nätverk för heltidsfotografer som behöver all den hjälp de kan få i dessa tider. Det betyder, att alla jobb jag har fått under 2020 har jag direkt skickat vidare till de heltidsfotografer som har bett om att få vara en del av nätverket utan avgifter eller baktankar. Det handlar om medmänsklighet för mig.

Jag har ju ”turen” att vara en deltidsfotograf och klarar mig därför fint med att försörja mig och min familj på annat sätt än fotograferingen, därför kan jag göra såhär. Jag hoppas att andra deltidsfotografer i liknande situation som mig kan inspireras till att göra samma för drabbade heltidsfotografer.

Videografin då? Jo, där landar nästan all min kreativa energi just nu. Jag har i skrivande stund 37 prenumeranter och växer sakta, men säkert. Målet är att fortsätta skapa fotokonst och dokumentera arbetet kring det. Lite som en bok egentligen, att berätta historien bakom bilden i annat medium än i tryck.

Så kära läsare, har du orkat läsa ända hit vill jag passa på att tacka för det och samtidigt önska dig en God Jul och ett gott nytt år, mot ljusare tider för oss alla! Ta hand om dig och dina medmänniskor, så tar vi oss ur den här misären tillsammans.

Georgios Dimitriadis

 

Är det nödvändigt att efterbearbeta ett fotografi?

nattlysande moln över stockholms skärgård

Även om jag i dagsläget använder Photoshop och Lightroom som en naturlig del av mitt fotograferande och efterbearbetning är en given process i mitt arbete, vet jag inte hur många gånger jag frågade mig själv i början om efterbearbetning verkligen är nödvändigt.

Jag insåg till slut att foto direkt från kameran inte räcker till för att beskriva det jag ser och vill förmedla med mina fotografier, så jag började med efterbearbetning. Idag använder jag det till att förstärka vad jag ser och till att leda ögat rätt, för ärligt talat – en bild direkt från kameran är sällan perfekt. Så jag rotade lite i arkivet och hittade ett foto jag har ”ratat” sen tidigare och jobbade lite på den för det här inlägget. Nedan är den färdiga bilden och sedan följer processen.

Vi börjar såklart med bilden taget direkt från kameran. Jag fotograferar alltid i RAW format (JPG är ett annat format som de flesta känner igen). RAW är lite svårt att beskriva, men föreställ dig en sammansättning av JPG filer med alla färger, kontraster vitbalanser (och massa annat) samtidigt, det är en RAW bild – alltså all information finns i fotot. Det ger dig möjligheten att skruva in färg, kontrast eller t ex vitbalans tills du har uppnått det resultat du vill ha.

Bilden taget direkt från kameran.

Bilden taget direkt från kameran.

Man kan ganska direkt se att fotot inte är rakt, rätt matt och helt enkelt tråkig. Inte så konstigt att jag ratade den. Men om jag skulle jobba lite på den tänker jag att ljusen i horisonten är lite intressanta, så jag rätar upp bilden, klipper bort onödiga ”döytor” och ser till att ljusen och intressanta områden hamnar i fokus.

Bilden är nu rak och sätter lite fokus på ljuspunkterna.

Bilden är nu rak och sätter lite fokus på ljuspunkterna.

Jag tycker dock fortfarande att fotot är ointressant och missvisande. Jag kommer ihåg molnen som mer dramatiska, så jag lägger på en hel del skärpa i bilden. Detta ger molnen den dramatiska looken jag minns.

Med skärpa i bilden blir molnen mycket mer dramatiska.

Med skärpa i fotot blir molnen mycket mer dramatiska.

Härnäst var det dags för vitbalansen. Det kan beskrivas som ”vad kameran ser som vitt”. I det här fallet ser man att de vita molnen är lite gulaktiga (s.k. varm vitbalans), jag behöver alltså justera vitbalansen lite åt det motsatta hållet (kalla) för att kompensera för det. Molnen blir då vita och hela bilden blir kallare (och därför blåare) – detta gör också att himlen får också en vacker och djupare blå färg.

Med vitbalansen korrekt blir färgerna med levande.

Med vitbalansen korrekt blir färgerna med levande.

Nu var det dags för det röda. Jag minns att det såg ut som att himlen stod i brand. Det var en klar och intensiv röd färg som lyste längst horisonten, så jag skruvar lite på det röda i fotot och ökar dess intensitet.

Bilden efter att det röda har förstärkts. Kontrasterna i färg bli klarare och ger ytterligare en dramatisk look i bilden.

Bilden efter att det röda har förstärkts. Kontrasterna i färg bli klarare och ger ytterligare en dramatisk look i fotot.

Det sista jag känner är lite distraktion av ljuset från ön. Jag tycker det är lite för mycket hus (båtar?) så jag väljer att redigera bort den ena och behålla en ensam ljuskälla. Det ger en mer melankolisk känsla av att vara det enda ljuset i en mäktig miljö under en dramatisk himmel. Det är väl lite så man känner sig ute på skärgården tänker jag – ensam i en mäktig natur.

nattlysande moln

Den färdiga bilden. Vad tycks, var det någon förbättring?

Så, det var ett exempel på hur min tankeprocess kan vara under efterbearbetningen av ett fotografi. Personligen tycker jag att det verkligen behövdes i det här fallet. Det gjorde fotot mycket mer intressant och förmedlar det jag ville. Vad tycker ni, behövs efterbearbetning?