Category Archives: gediphoto

Hur man fotograferar UFO’n – En fotograf tipsar!

Så, det här var lite flummigt ämne va? Perfekt! Jag har inte bloggat på väldigt länge, och anledningen är att jag blev pappa under sommaren och då blev det inte mycket tid över annat än till tankar. Jag hann med ett bröllop och några porträttjobb, i övrigt har visserligen kameran varit framme konstant, men modellen har varit densamma.

Så under fler nätter än jag vågar erkänna, har jag stått som ett spöke i lägenheten och vaggat en orolig bebis till sömns (”Soooov, klockan är 3:35 – soooooov”) och låtit tankarna vandrat, framför allt samtidigt som jag har tittat på natthimlen där ute och vaggat, vaggat, vaggat.

Många vet inte om det här, men jag har en Magisterexamen i Fysik och Astronomi, det var min stora barndomsdröm att bli Astronom, som jag följde blint. TIlls jag var typ färdigutbildad att gå vidare och insåg, att det var ju inte alls det jag ville bli. Men mycket av det finns kvar; stjärnhimlen är lika bekant för mig som kungsholmens bakgator, astrofoto är något jag har ägnat mig en del åt och såklart, fashinationen för livet där ute; ”Är vi verkligen ensamma?”.

Svaret på den frågan är i min mening glasklar: Självklart inte. Det är extremt lite (alltså vi pratar så sjukt låg) sannolikhet att vi är ensamma i Universium. Det är lika tokigt som om ett sandkorn skulle säga, ”jag är det enda sandkornet på jorden”. Eller en vattendroppe skulle säga att det är den enda vattendroppen. Det finns väldigt mycket potential till liv där ute – vi har bara inte hittat varandra än.

Det hindrar dock inte UFO-rapporter (Unidentified Flying Objects – alltså oidentifierade flygande föremål, eller UAP som det heter nu) från att hagla in! Så i min 3:35-på-natten-hjärna tänkte jag; ”varför inte bygga en hemsida som samlar UFO-rapporter med bilder av hög kvalitet?”. Så jag gjorde det jag brukar göra när jag har en ”bra” idé – kollar på nätet för att se vilka som redan har hunnit före mig.

Det fanns mycket, väldigt mycket. Problemet var dock att alla sidor hade usel kvalitet på bilderna inskickade, bilder och videos tagna med mobiler och pocketkameror. Men jag ville ändå se vad som skickades in, så jag hackade snabbt ihop ett script som samlade bilder och videos från en stor ufo-databas och visar dem på snabbt och läsbart sätt på min dator. Resultatet var ganska slående, jag tror inte på UFO (UAP) rapporter längre, jag hade visserligen mina tvivel, men nu har jag inte det längre.

Missförstå mig rätt, det är folk som i all välmening skickar in rapporter med bilder och videos, men i princip alla rapporter går att förklara och de som inte gör det, faller helt enkelt på alldeles för dålig bild-/ljudkvalitét för att avgöra något. Så, här är lite tips från en fotograf till er UFO-jägare där ute baserat på de (alldeles för många) UFO-rapporter jag roat mig med.

Ser ni någon gång vad ni tror är ett UFO, gör följande:

1) Fotografera ALLTID i RAW.

Absolut inget annat, ställ in kameran i RAW och fota på! JPG eller annat komprimerat är värdelöst i jämförelse.

2) Tänk på bländare, slutartid och fokus.

Suddiga bilder, nej tack. Ljusspår, nej tack. Se till att din kamera är rätt inställd så att du får en skarp och korrekt bild.

3) Om du inte har kamera, använd då mobilen – men filma istället.

En mobilbild kommer du inte långt med tyvärr. Speciellt om det handlar om en prick som ”rör sig” i stjärnhimlen.

4) Ta bilden eller filmen i ett kontext.

En bild på svart himmel med en ljusprick säger ingenting alls, ta med lite av omgivningen så att bilden förklarar var du står i relation till ditt UFO (ett träd, en byggnad, horisonten eller månen).

5) Detta är inte UFO – det är månen.

Allt för många UFO-rapporter inkluderade månen.

6. Det är inte ett UFO – det är bara väder.

Många UFO-rapporter var bilder på väder, alltså moln i olika formationer eller byggnader som lyste upp moln i olika färger.

7. Det är inte ett UFO – det är en lampa bakom dig som reflekteras i fönstret.

UFO! Nä – lampan bakom dig..

8. Det är inte ett UFO – det är linsöverstrålning

”Den fanns inte där när jag tog bilden, utan den syntes bara i kameran!” Det är för att linsen var ansvarig för detta, händer ofta när man fotar mot solen eller en stark ljuskälla.

9. Det är inte ett UFO – det är moln som lyses upp av solen. Detta gäller också fåglar och flygplan – om du skulle se skinande ”kors” någon gång. Man kan också se min vardagsrumslampa reflekteras.

”De lös och rörde på sig i en formation!” Självlysande kors eller ”fluff” som på bilden är i själva verket en fågelflock eller moln som ännu inte sett solnedgången då de är högre upp än oss på marken.

10. Ha koll på dina himlafenomen som Venus, Jupiter, Sirius och andra ljusstarka naturfenomen. (Ta hem en app som kan hjälpa dig)

11. Vet att stjärnor som rör sig sakta över himlavalvet är satelliter.

12. Vet att stjärnor som rör sig snabbt över himlavalvet är en meteor (eller meteorit om du har tur).

Sådär, nu slänger jag mitt skript för jag orkar inte se fler suddiga bilder på månen, men jag hoppas att denna text ger er lite tips på ert UFO-jagande och om ni någon gång fångar något på bild/video, har listan ovan i åtanke! Lycka till! 🙂

Porträttfotografering i Stockholm med Elisa

Porträttfotografering

Det som slog mig när jag arbetade med Elisa var hennes tålamod och intresse för tekniken och ljussättningen samt hennes energi och repetoar. Det märktes att hon arbetade som skådespelerska, i princip varannan bild jag tog på henne var unik. Hon ändrade konstant sina uttryck känslan hon förmedlade! Jag hade nästan 500 exponeringar när jag väl kom hem och hade svårt att sortera ut de bästa. Som jämförelse, jag brukar vara nöjd efter ca 150 exponeringar under en porträttsession – det brukar räcka gott och väl!

Eftersom hon hade så mycket energi och stort repetoar provade vi lite andra bilder också, här är några av dem:

porträttfotografering

Elisa visar upp lite av sin energi!

porträttfotografering

Repetoar av en statist, hon kan sitta still också! 🙂

Vad tycker ni, lyckades jag porträttera hennes färglada personlighet?

Tekniknörderi:

Första bilden togs med klassisk ”Clam Shell”-lighting á la Dylan Patrick. En 120cm Octa till vänster om kameran som rikades en bit ovanför modellen vinklad ca 45 grader nedåt. Som upplättning användes silversidan av en reflektor direkt under oktan vinklad 45 grader uppåt (som en musselskal = Clam Shell). Till höger om kameran och bakom modellen finns ytterligare en speedlite zoomad i 120mm som ger en ljusklick på håret och lite på ansiktet. Som vanligt använder jag mig av Canons 600EX-RT blixtar med radiosändare. Objektivet är Canons 70-200mm f2.8L IS II.

De andra två bilderna togs med samma okta till höger om kameran riktad paralellt med marken och rakt på modellen. Till vänster om kameran fanns en naken speedlite zoomad i 20mm för att lätta upp skuggorna lite. Objektivet är Canons 24-70mm f2.8L II

Porträttfotografering i hagaparken, Stockholm med Nadja

nadja

Fotoåret 2016 har varit väldigt bra för mig hittills. Jag har känt att balansen mellan egna fotoprojekt och fotojobb är alldeles lagom, men allt fotande har helt klart tagit tid från bloggandet.

Men nu inför sommaren, börjar det lugna sig lite och jag har äntligen både tid och lust att skriva lite i bloggen, så denna gång tänkte jag berätta om en fotosession jag hade alldeles i början av året, i 20 graders kyla tillsammans med min modell Nadja.

Jag har (äntligen) börjat specialisera mig inom fotografering och porträttering av människor är klara favoriten även om jag ibland tar kameran och gör fotokonst det jag ser. Så denna gång var det vinterporträtt på agendan.

Solen sken den dagen, men i januari innebär detta bara mer kyla. Temperaturen låg kring -20 strecket, frost började bildas på min kameradisplay, på Najdas huvud (vilket jag såklart skrattade gott åt) och hennes ansikte var en rödare nyans än vanligt (vilket gav mig mer jobb med efterbearbetningen såklart). Men vi fortsatte att plåta och fick flera väldigt bra bilder!

Nadja porträttfotografering Nadja porträttfotografering
Nadja har en varm personlighet med mycket humor och nära till skratt. Och självklart försökte jag att få med detta i porträtteringen av henne, jag ville ville att hennes personlighet skulle lysa igenom kylan och vinterkläderna. Så vi tog några bilder till innan kylan tog överhanden och vi avslutade sessionen med en tanke om att ha en fotosession till, fast på sommaren denna gång!

Nadja porträttfotografering

Bröllopsfotografering i hagaparken, stockholm: Emma & Robert

Emma & Roberts bröllop

Härom månaden, när jag tog fram mina gamla hårddiskar för en välbehövlig sortering av mitt digitala material stötte jag på en mapp som jag trodde jag hade tappat bort för länge pga alla datorbyten. I den mappen, fanns mitt första bröllop någonsin som jag fotograferade. Inte som oficiell betald fotograf, utan som en vanlig gäst, med lite extra fotoutrustning. Jag hade precis köpt mitt första L-serie objektiv (Canons 70-200 f2.8L IS II), som för övrigt är helt fantastisk, och ville såklart testa den. Det här var augusti 2012 och jag hade precis börjat ta upp fotograferingen igen efter fem års uppehåll.

Så, vid det här tiden hade jag inte riktigt hittat mitt bildspråk. Kameran och objektiv var helt nya och rätt okända för mig, så jag gjorde vad jag brukade göra då jag var osäker på kvalitén med mina bilder – jag konsumerade minneskort. Under bröllopsceremonin på en timme tog jag 930 fotografier (det är alltså ca 16 fotografier / minut!!).

Jag öppnade upp mappen, kollade igenom bilderna och kände en enorm lättnad, i brist på annat. Oj, vad jag har utvecklats som fotograf från då till dagsläget. Det kändes så skönt att kunna se alla ”fel” jag gjorde. Visst, av 930 bilder är det ändå statistiskt rätt säkert att några blir rätt OK, men jag är ändå väldigt nöjd över mitt självkritiska sätt att vara – det får mig att utvecklas hela tiden.

Nåväl, här är några av bilderna jag tog den sommardagen för nästan 4 år sedan;

Emma & Roberts bröllop

Emma & Roberts bröllop

Emma & Roberts bröllop

Emma & Roberts bröllop

Semester på Gran Canaria och kameran med iPhone 6S

Taget under en Gävlesemester.

I februari brukar det för mig vara tids nog att känna för ett slut på vintern. Man börjar bli redigt trött på kyla, mörker och detta konstanta gråa som är under dagen. För att inte tala om hur trist det är att fotografera i såna ljusförhållanden!

Alltså, lagom tid för en solpaus med andra ord. Denna gång bar det hän med en långweekend till Gran Canaria! Och i vanlig ordning hamnade jag i dilemmat, om vilken kamera ska jag ta med. I de flesta fall brukar jag ta min trogna mellanformatskamera Canon 60D och Canons vidvinkelobjektiv på 10-22mm. Det är en kombination perfekt för semester har jag märkt. Jag kan fotografera landskap, byggnader (selfies med min fru) och få med en stor del av omgivningen samtidigt. Medan kameran och objektivet inte tar så mycket plats eller väger särskilt mycket.

Men just denna semester kände jag att det var lite för mycket med min ordinarie kamera, semestern var bara några dagar och prioriteringen var annat. Och eftersom jag ännu inte har testat kameran på min nya iPhone 6S så bestämde jag för att skippa kamera och göra som många andra, bara använda telefonen!

Bilderna som följer nedan har jag alltså tagit lite spontant under semesterns gång, och bearbetat dem lite grann i telefonens egna foto-app. Jag gjorde dem fyrkantiga då Instagram är en klassisk plattform att dela sina bilder på.

OK, färdigpratat, här är några av de jag tog som jag gillade mest;

Just denna dag var det bad rekommenderas inte på stranden.

Just denna dag var det bad rekommenderas inte på stranden. Det kan man kanske märka av bakgrundens vågor.

Ett lås som hängde mot bakgrunden. Det blir lite skärpedjup med den här kameran ändå!

Ett lås som hängde mot bakgrunden. Det blir lite skärpedjup med den här kameran ändå!

Solnedgång med Maspalomas-fyren i bild.

Solnedgång med Maspalomas-fyren i bild.

Ökensand och en plattfotad fotograf som sätter sitt spår.

Ökensand och en plattfotad fotograf som sätter sitt spår.

Hemresedags. En bild taget i farten från trapporna på väg in till planet.

Hemresedags. En bild taget i farten från trapporna på väg in till planet.

I allmänhet brukar jag använda min smartphone för vardagsbilder och jag kan tycka att det är helt OK kvalitet på semesterbilderna jag fick från min iPhone 6S denna gång. Jag måste däremot släppa tanken på att bilderna blir mästerverk eller att kunna skrivas ut i större format. Men för ändamålet tycker jag ändå att det blev bra, jag fick OK bilder och jag kundel lämna min riktiga kamera hemma istället för att försöka klämma in den i mitt lilla handbagage jag använde för de 4 semesterdagarna.

Vad tycker ni?

En fotografs tillvaro i Stockholm 2016 – Året börjar ta form

Hej kära läsare och god fortsättning!

Då sitter jag här igen, nytt år framför mig med massa spännande sessioner och så reflekterar jag såklart lite på det föregående året. Vad har jag lärt mig för läxor? Vad var bra, vad var dåligt – och framför allt, hur ska jag göra framöver?

Bruden sjunger

Bruden sjunger

De som arbetar inom IT-branchen känner nog igen dessa frågeställningar. Det kallas för ett Agilt / Lean arbetssätt och handlar mycket om att göra experiment och lyssna på kunden. Vad tycker just du om vad-det-nu-kan-vara? Med statistik/mätningar, kundformulär, användartester och annat, hittar man sakta fram till något som fungerar bra. Tillsammans bygger man alltså fram en attraktiv produkt!

Ari gör yoga

Ari gör yoga

Och tro det eller ej, jag har både hållt ett öga på er och frågat er en massa saker! Jag ser t ex att över 95% (i snitt) av er som läser ett inlägg stänger ner fönstret och går vidare någon annanstans, det är alltså väldigt lågt intresse att läsa andra inlägg som jag har gjort eller klicka runt på hemsidan och se vem jag är som fotograf och vad jag erbjuder. Jag har en massa spännande teorier och experiment i bakfickan som jag ska prova nu under årets gång. (T ex ser jag att ni som läser de inlägg som är skrivna med humor och glimten i ögat har en högre tendens att klicka runt och läsa mer!)

  • Var rolig.
  • Få inte humor-prestationsångest

Ett experiment skulle t ex kunna vara att länka något i inlägget? Läs mer om vem jag är som fotograf här, t ex? Aja, nog om detta nu.

Profilbild för anställda på företag

Profilbild för anställda på företag

För att gå vidare, 2015 har varit ett fantastiskt år för mig fotografiskt. Jag har i princip investerat klart i min utrustning, och arbetar ständigt med mitt kunnande, bildspråk och intresse för att känna mig väldigt trygg i den jag är som fotograf och vad jag erbjuder. Jag har fotograferat företagprofiler, tillställningar på bl a Grand Hotel, dokumenterat (föredrar den termen) bröllop, haft kärleksfotosessioner och fotograferat SM-medaljörer, bara för att nämna några få saker jag har gjort. Ändå är fotografering en väldigt liten del av min totala omsättning (jag är också IT-konsult och apputvecklare). Men jag hoppas kunna öka på den under året som kommer nu.

Ett vackert brudpar på ett höstbröllop

Ett vackert brudpar på ett höstbröllop

Eftersom fotografering är en sån liten del av min omsättning, har jag lyxen att frossa i det jag brinner för, så 2016 kommer att innehålla mer av sånt! Jämställdhet och ett genustänk kommer alltid att finnas där, i allt jag gör. Och så älskar jag såklart att dokumentera bröllop, att portättera människor och olika talanger för det de är (och gör) samt såklart, att fånga det där magiska ögonblicket i fotosessioner med kärlekstema.

Januari har redan börjat bokas med fotosessioner, och det kommer att bli häftiga sessioner kan jag lova er! Det kommer jag självklart att skriva om!

Pride 2016

Pride 2015

En stark kvinna

En modell visar musklerna

Men tills dess, jag hoppas att ni fortsätter besöka mig här och att ni gillar det jag gör. Skriv mer än gärna en kommentar när ni får feeling – jag lovar att svara på allt. Eller varför inte kika in på min Facebooksida eller Instagramkonto där jag försöker lägga upp bilder och tankar på regelbundnare basis.

Ett fint ögonblick i en kärleksfotosession.

Ett fint ögonblick i en kärleksfotosession.

Vi ses och hörs under 2016 året! 🙂

Ett event i spegelsalen på Grand Hotel

Ett event i spegelsalen på Grand Hotel

/Georgios

Porträttfotografering i Stockholm – En session med Frida

Jag älskar porträttera människor för det de är, att försöka få fram deras personlighet i fotot och få dem att känna igen sig själva i porträttet. Så lite poserande som möjligt och matcha ljuset och bakgrunden till personen och det estetiskt tilltalande (såklart).

För inte så länge sen fick jag för mig att prova på en ljussättning från en fotograf som heter Dylan Patrick. Hans sätt att fotografera är väldigt utmärkande, ljuset är väldigt ”krämig” och ger fina, mjuka nyanser på porträttet samt en stor del av uppmärksamhet läggs på bakgrunden. Den ska vara väldigt suddig (kraftig bokeh som det heter för fotografer) och gärna med mycket färger. Jag pratade med en vän Frida, som har erfarenhet av modellande och vi bokade en dag för att prova detta.

Det krävs två grundförutsättningar för att en ljussättning á la Dylan Patrick ska fungera bra, dels måste det (helst) vara strålande sol ute och dels ska det helst vara vindstilla. Annars tar vinden tag i ljusmodifierarna (som t ex paraply, reflektorskärm eller softbox), sveper med dem och presenterar dem för marken. Vilket kan bli en dyr historia då varje blixt kostar en bra bit över 6000 kr.

Jag vaknade på dagen för fotosessionen av ljudet från fönstrets klagande. ”Pwwwwheeewwwww”. Vinden blåste i västlig riktning och gatan jag bor på var nu en uppenbar vindtunnel. ”Attans, där blev man begränsad till områden i lä” hann jag tänka. ”Aja, det är åtminstone soligt ute”. Efter frukosten hade det såklart hunnit bli molnigt.

Vi bestämde oss för att köra ändå, när man fotar utomhus måste mans ständigt kompromissa. Någon Dylan Patrick liknande scenario skulle det inte gå att få till, men man kunde göra sitt bästa. Det créme-liknande ljuset går alltid att få till. Jag träffade Frida vid rålambhovsparken i centrala Stockholm och i ett litet område skyddat från vinden hade vi vår fotosession.

Frida porträttfotografering Stockholm

Porträtt av Frida med mjukt ljus

Frida porträttfotografering Stockholm

Porträtt av Frida med créme-aktig ljussättning

Här kan man se resultatet som vädret gav upphov till. Dels var bakgrunden skiftande pga växlande molnighet och jag var tvungen att snabbt anpassa mig till de nya förhållanden mer eller mindre lyckat, men också är kompositionen lite fel i mina ögon. Jag skulle nog inte valt att placera henne till höger om bild egentligen, men eftersom mina ljusmodifierare var väldigt statiska pga vinden så var jag tvungen att komponera bilden såhär för att få med bakgrunden, annars hade paraplyet kommit i bild.

När vi hade tagit lite av dessa foton ville jag dock porträttera henne för den hon är. Frida för mig, är en lite kaxig tjej med glimten i ögat. Hon är lite oförutsägbar och har nära till skratt. Hon gillar också att röka – en del. Så, jag ändrade blixtarnas position, mörkade ner omvärlden lite och fick dessa bilder som jag tycker passar hennes personlighet lite bättre. Ser ni skillnaden?

Frida, lite kaxigare

Frida, med glimten i ögat

Frida, lite kaxigare

Frida, lite kaxigare

 

Ibland blir det ju bara fel! Fotografering som en (icke) exakt vetenskap

För sent.

Ibland kan man inte låta bli att förundras över alla fantastiska fotografier där ute. Man får känslan av att det räcker med att köpa en kamera, gå ut och ”klick, klick, klick” – tre perfekta fotografier att skicka till print och hänga på väggen eller ut på nätet för display. Enkelt!

Men det funkar inte riktigt så, eller hur? Jag fotograferar i helmanuellt läge i princip hela tiden. Det gör att jag missar något ibland. Det finns så många saker som kan gå fel; vinden börjar blåsa, blixten slår inte, en felinställd exponering, fokus hamnar lite snett.. Ja, you name it!

Så, självklart vill man ju alltid visa sina bästa bilder, och det är vad alla gör. Men tänk om, bara för skojs skull – att man skulle visa de fotografier som inte riktigt lyckades komma igenom den där benhårda sållningen. Ni vet, de som man känner, ”bättre att kunden inte ser det här”.

Här är några av mina som ännu inte försvunnit från hårddisken eller gått igenom någon efterbearbetning. Alltså, direkt från kameran, håll till godo!

Och där kom vinden..

Och där kom vinden.. Och vad är det där till höger? Ett paraply?

Hoppsan. ETTL är inte helt perfekt ibland

Hoppsan. Här fick jag ju ingenting rätt!

Vänta nu, är det där en mobiltelefon??

Vänta nu, är det där en mobiltelefon?

OK, där hamnade skärpan lite fel. Och kanske var inte blixten så välplacerad!

OK, där hamnade skärpan lite fel. Och kanske var jag inte så rätt placerad i förhållande till blixten..

 

Fem tecken på att du behöver öva lite på att ta bilder

Grattis! Du har en smartphone och därför ständigt en helt OK kamera i fickan för att ta lite vardagsbilder. Men kan du använda dess fulla potential? Här är fem tecken som visar att du kanske behöver öva lite mer:

1. Dina selfies blir lite för ofta såhär:

Eh, varför så mörkt för?

Eh, varför så dystert mörk för?

Var det kanske bakgrunden som var viktigare att visa? Sätt fokus på dig istället genom att peka på skärmen, helst nära ditt ansikte.

2. Fokus hamnar på fel plats

Var ligger fokus egentligen?

Här hamnade fokus på byggnaden i bakgrunden. Motivet, är lite suddigare än vad som borde bli.

Du vet väl om att du kan välja fokuspunkten genom att peka på skärmen?

3. Hela bilden blir oskarp!

Hela bilden hamnar ur fokus.

Hela bilden hamnar ur fokus.

Händer oftast om man har för bråttom att ta bilden. Lite ”trigger happy” kanske? Låt telefonen sätta fokus innan du tar bilden. Tänk på att ju mer du zoomar, desto större risk för fokusproblem.

4. Din komposition ser ut såhär:

Vad är det en bild på egentligen. Blomman? Löven? Eller kanske vattendroppen där nere?

Vad är det en bild på egentligen. Blomman? Löven? Eller kanske vattendroppen där nere?

Du måste bestämma dig vad du vill ta bild på, tänk på hur du tar bilden och hur du placerar dig!

5. Dina bilder har alltid en uppförs- eller nerförsbacke

Det lutar!

Det lutar lite.

En regel som borde brytas rätt sällan, framför allt när man tar vardagsbilder: Horisonten ska alltid vara rak!

Sådär! Nu kan du gå ut och öva på dina nyfunna kunskaper! För skojs skull, har du misslyckats totalt med en smartphone-bild någon gång? Lägg upp den på instagram och tagga mig, @gediphoto Hoppas på massa roliga bilder!

En sista sak, i november planerar jag att hålla en helgkurs i fotografering i en lokal nära St:Eriksplan. Nivån är nybörjare och vi kommer att lära oss;

  • Att gå ur helautomatiska läget på din kamera
  • ISO, skärpedjup och exponeringstid. Allt om dina objektiv.
  • Grundläggande regler för komposition

Slutlingen så går vi ut tillsammans och övar på det vi har lärt oss!

Denna kurs gäller inte smartphone kameror, utan du måste ha minst en kompakt kamera eller (helst) en systemkamera. Det går att föranmäla sitt intresse redan nu genom att maila mig på kurs@gediphoto.com Kursen kommer att vara ca 2-3h lördag och 2-3h söndag. Antal platser är begränsade och priset kommer att landa kring tusenlappen. Mera detaljer om kursen kommer snart!

Bröllopsfotografering med ny Canon 5D mIII

bröllopsfotografering

När jag började fotografera igen efter en viss tids frånvaro (räknas 10 år som ”viss tid”?), till hälften hobby och till hälften professionellt, så köpte jag såklart ett kamerahus som klassas semi-proffesionell. Med tiden utvecklas jag mer och mer som fotograf och ett strategiskt val jag har gjort är att behålla mitt kamerahus och uppdatera mina objektiv och min studioutrustning till profesionell nivå innan sista klivet, själva kamerahuset. Min Canon 60D har tjänat mig troget och jag gillar verkligen det den levererar. Alla mina fotografier hittills har varit med den kameran.

Jag har alltid sett ljuset och objektiven som de (tekniskt) viktigaste faktorerna för en bra bild, kamerahuset har mer varit som grädde på moset, och ärligt talat har jag inte känt behovet av en fullformatskamera. Förrän nu, såklart.

En sak som ett fullformats-kamerahus ger, är bl a bättre bilder i mörka omgivningar. Så, vad händer, om man har en semi-proffskamera och ska fotografera ett bröllop en (antagligen mörk och grå) eftermiddag i oktober, i en mörk kyrka? Utan blixtar?

Uh-oh.

Så om man inte är beredd att använda ISO 1000+ och få gryniga bilder behövs ett kamerahus som kan leverera bättre än den jag har. Lyckligtvis har jag som nämnt sedan länge planerat på att köpa ett fullformats-kamerahus. Så – Välkommen till Gediphoto familjen! Min sprillans, skinande, supersmutta Canon 5D mIII!

Och bröllopet? Jodå, vi har haft en pre-shoot vid kyrkan och det är en fantastisk omgivning! Jag längtar redan efter fotografierna från bröllopet, jag tror de kommer bli riktigt coola (det är väldigt coola människor som gifter sig, så..)! Eftersom jag inte har hunnit bearbeta fotografierna från pre-shooten än, har paret ännu inte har fått sina bilder, så vill jag inte lägga upp någon bild egentligen. Men jag kan göra ett undantag denna gång! 🙂

Så, ”stay tuned” för mer fotografier med en sprillans ny fullformatskamera och ett oktoberbröllop!