Category Archives: Fotosession

Fotosession i Stockholm: Fotografering av talanger inom acroyoga

Per och Katarina - Acroyogainstruktörer

Jag är verkligen lyckligt lottad. Jag stöter för jämnan på otroliga talanger här i Stockholm, oftast av ren slump. Denna gång provade jag på acroyoga några gånger med min fru och kom i kontakt med två härliga individer, Katarina och Per.

De var våra instruktörer och håller kurser på olika nivåer i acroyoga här i Stockholm. Jag blev väldigt imponerad av deras talang och med deras härliga utstrålning och personligheter kände jag rätt snabbt att det skulle bli riktigt bra bilder om jag fick fotografera dem nån gång.

Per och Katarina, acroyoga

Per och Katarina, acroyoga

Efter att ha gått några gånger hos dem samlade jag till slut modet att presentera mig själv och frågade om de kunde tänka sig en fotosession med mig. Till min stora glädje tackade de ja.

Foto av acroyoga
Så, en vacker sommardag träffades vi på ett fullpackat Hornsbergs strand på Kungsholmen och började sessionen med att äta lite och prata. Deras givmilda, omtänksamma och fina attityd gentemot livet och sina medmänniskor smittade snabbt av sig på mig, och vi började plötsligt prata om allt mellan himmel och jord. Det var en väldigt trevlig och givande stund och jag glömde nästan varför vi var där.

Jämställd acroyoga!

Jämställd acroyoga!

Men med solen som smygandes mot horisonten var det dags att sätta fart! Jag tog fram min kamerautrustning som inom väldigt kort skrämde iväg spridda soldyrkare framför kameran och attraherade en publik som höll sig på behagligt avstånd. Det blev en show för dem minsann, jag menar – hur ofta ser man det här:

Balanserad acroyoga

Balanserad acroyoga

Vi hade väldigt trevligt och tiden gick snabbt. Plötsligt var solen borta och kvar fanns bara skymningen och mina blixtar. Vid det här läget kunde jag vända på kameran då det blev folktomt och få med lite mer linjer i bakgrunden med arkitekturen. Det blev också min favoritbild från hela sessionen. Vad tycker ni?

Fotograf acroyoga

Tekniknörderi: Hela sessionen togs en sommareftermiddag och strax innan solnedgång. Jag behövde använda samtliga speedlites jag har (Fyra st Canon 600EX-RT) för att kunna matcha solens styrka vid den tidpunkten, och trots att de jobbade tillsammans var det ändå svårt för blixtarna att jobba i solljuset. Tack och lov blev det enklare med tiden då solen gick ner och blev svagare. Bilderna i början togs med HSS (High Speed Sync) och mot kvällen bytte jag till en 120cm octa som spred ljuset någolunda brett för att få både armar och ben i ljus, som man kan se på sista bilden framför allt.

Skapa ett kärleksminne för alla hjärtans dag

kärleksfoto

Snart är det alla hjärtans dag! En dag att speciellt uppmärksamma sin partner, skämma bort varandra lite extra mycket (bortsett från vardagens lyx, såklart) och kanske också ge bort en liten present till sin bättre hälft. Personligen tycker jag att upplevelser är en topp tre gåva, så därför erbjuder jag din partner och dig en speciell stund i kärlekens tecken och få minnen för livet med en kärleks-fotosession!

När jag fotograferar förälskade par så använder jag inspiration från en metod utvecklad i USA baserad på övningar med tema lek och stoj samt lite parpsykologi. Allt i en lugn, vacker och avskild utomhusmiljö, som t ex en park där det blir fina foton. Vi börjar med en kort promenad till lämpligt område och pratar samtidigt om er kärlekshistoria så att jag kan få grepp om vilka samt hur ni är tillsammans, så att jag sen kan fånga det på bild. Vidare går jag igenom hur fotosessionen fungerar och berättar allt ni behöver veta. I korthet är det inget poserande, utan ni får helt enkelt interagera med varandra på ett naturligt, roligt och med ert kärleksfulla sätt medan jag dokumenterar det hela.

Kärleksfotografering

Ju fler övningar vi gör, desto längre bort går jag med min kamera – till slut är ni helt ensamma i en kärleksbubbla, och jag dokumenterar detta från håll, utan möjlighet att höra vad ni säger till varandra.

Kärleksfotografering

Grundpriset för en kärleksfotosession är 1 500 kr och förutom en fin stund med lekar och övningar i kärlekens teckan får ni också ca 40-50 av de bästa bilderna från dagen efterbearbetade som högupplösta JPG’s med ett filter i er smak. Det går även att utöka paketet till printar, färdiga tavlor eller en bok!

En stund med varandra

En stund med varandra

Min förhoppning är att bilderna jag tar på er ska påminna er direkt om den dagen, även efter flera år. Och få er att känna den speciella stund av kärlek ni skapade för varandra just nu.

Låter detta intressant, eller har du flera frågor, tveka inte att kontakta mig.

En fotografs tillvaro i Stockholm 2016 – Året börjar ta form

Hej kära läsare och god fortsättning!

Då sitter jag här igen, nytt år framför mig med massa spännande sessioner och så reflekterar jag såklart lite på det föregående året. Vad har jag lärt mig för läxor? Vad var bra, vad var dåligt – och framför allt, hur ska jag göra framöver?

Bruden sjunger

Bruden sjunger

De som arbetar inom IT-branchen känner nog igen dessa frågeställningar. Det kallas för ett Agilt / Lean arbetssätt och handlar mycket om att göra experiment och lyssna på kunden. Vad tycker just du om vad-det-nu-kan-vara? Med statistik/mätningar, kundformulär, användartester och annat, hittar man sakta fram till något som fungerar bra. Tillsammans bygger man alltså fram en attraktiv produkt!

Ari gör yoga

Ari gör yoga

Och tro det eller ej, jag har både hållt ett öga på er och frågat er en massa saker! Jag ser t ex att över 95% (i snitt) av er som läser ett inlägg stänger ner fönstret och går vidare någon annanstans, det är alltså väldigt lågt intresse att läsa andra inlägg som jag har gjort eller klicka runt på hemsidan och se vem jag är som fotograf och vad jag erbjuder. Jag har en massa spännande teorier och experiment i bakfickan som jag ska prova nu under årets gång. (T ex ser jag att ni som läser de inlägg som är skrivna med humor och glimten i ögat har en högre tendens att klicka runt och läsa mer!)

  • Var rolig.
  • Få inte humor-prestationsångest

Ett experiment skulle t ex kunna vara att länka något i inlägget? Läs mer om vem jag är som fotograf här, t ex? Aja, nog om detta nu.

Profilbild för anställda på företag

Profilbild för anställda på företag

För att gå vidare, 2015 har varit ett fantastiskt år för mig fotografiskt. Jag har i princip investerat klart i min utrustning, och arbetar ständigt med mitt kunnande, bildspråk och intresse för att känna mig väldigt trygg i den jag är som fotograf och vad jag erbjuder. Jag har fotograferat företagprofiler, tillställningar på bl a Grand Hotel, dokumenterat (föredrar den termen) bröllop, haft kärleksfotosessioner och fotograferat SM-medaljörer, bara för att nämna några få saker jag har gjort. Ändå är fotografering en väldigt liten del av min totala omsättning (jag är också IT-konsult och apputvecklare). Men jag hoppas kunna öka på den under året som kommer nu.

Ett vackert brudpar på ett höstbröllop

Ett vackert brudpar på ett höstbröllop

Eftersom fotografering är en sån liten del av min omsättning, har jag lyxen att frossa i det jag brinner för, så 2016 kommer att innehålla mer av sånt! Jämställdhet och ett genustänk kommer alltid att finnas där, i allt jag gör. Och så älskar jag såklart att dokumentera bröllop, att portättera människor och olika talanger för det de är (och gör) samt såklart, att fånga det där magiska ögonblicket i fotosessioner med kärlekstema.

Januari har redan börjat bokas med fotosessioner, och det kommer att bli häftiga sessioner kan jag lova er! Det kommer jag självklart att skriva om!

Pride 2016

Pride 2015

En stark kvinna

En modell visar musklerna

Men tills dess, jag hoppas att ni fortsätter besöka mig här och att ni gillar det jag gör. Skriv mer än gärna en kommentar när ni får feeling – jag lovar att svara på allt. Eller varför inte kika in på min Facebooksida eller Instagramkonto där jag försöker lägga upp bilder och tankar på regelbundnare basis.

Ett fint ögonblick i en kärleksfotosession.

Ett fint ögonblick i en kärleksfotosession.

Vi ses och hörs under 2016 året! 🙂

Ett event i spegelsalen på Grand Hotel

Ett event i spegelsalen på Grand Hotel

/Georgios

Porträttfotografering i Stockholm – En session med Frida

Jag älskar porträttera människor för det de är, att försöka få fram deras personlighet i fotot och få dem att känna igen sig själva i porträttet. Så lite poserande som möjligt och matcha ljuset och bakgrunden till personen och det estetiskt tilltalande (såklart).

För inte så länge sen fick jag för mig att prova på en ljussättning från en fotograf som heter Dylan Patrick. Hans sätt att fotografera är väldigt utmärkande, ljuset är väldigt ”krämig” och ger fina, mjuka nyanser på porträttet samt en stor del av uppmärksamhet läggs på bakgrunden. Den ska vara väldigt suddig (kraftig bokeh som det heter för fotografer) och gärna med mycket färger. Jag pratade med en vän Frida, som har erfarenhet av modellande och vi bokade en dag för att prova detta.

Det krävs två grundförutsättningar för att en ljussättning á la Dylan Patrick ska fungera bra, dels måste det (helst) vara strålande sol ute och dels ska det helst vara vindstilla. Annars tar vinden tag i ljusmodifierarna (som t ex paraply, reflektorskärm eller softbox), sveper med dem och presenterar dem för marken. Vilket kan bli en dyr historia då varje blixt kostar en bra bit över 6000 kr.

Jag vaknade på dagen för fotosessionen av ljudet från fönstrets klagande. ”Pwwwwheeewwwww”. Vinden blåste i västlig riktning och gatan jag bor på var nu en uppenbar vindtunnel. ”Attans, där blev man begränsad till områden i lä” hann jag tänka. ”Aja, det är åtminstone soligt ute”. Efter frukosten hade det såklart hunnit bli molnigt.

Vi bestämde oss för att köra ändå, när man fotar utomhus måste mans ständigt kompromissa. Någon Dylan Patrick liknande scenario skulle det inte gå att få till, men man kunde göra sitt bästa. Det créme-liknande ljuset går alltid att få till. Jag träffade Frida vid rålambhovsparken i centrala Stockholm och i ett litet område skyddat från vinden hade vi vår fotosession.

Frida porträttfotografering Stockholm

Porträtt av Frida med mjukt ljus

Frida porträttfotografering Stockholm

Porträtt av Frida med créme-aktig ljussättning

Här kan man se resultatet som vädret gav upphov till. Dels var bakgrunden skiftande pga växlande molnighet och jag var tvungen att snabbt anpassa mig till de nya förhållanden mer eller mindre lyckat, men också är kompositionen lite fel i mina ögon. Jag skulle nog inte valt att placera henne till höger om bild egentligen, men eftersom mina ljusmodifierare var väldigt statiska pga vinden så var jag tvungen att komponera bilden såhär för att få med bakgrunden, annars hade paraplyet kommit i bild.

När vi hade tagit lite av dessa foton ville jag dock porträttera henne för den hon är. Frida för mig, är en lite kaxig tjej med glimten i ögat. Hon är lite oförutsägbar och har nära till skratt. Hon gillar också att röka – en del. Så, jag ändrade blixtarnas position, mörkade ner omvärlden lite och fick dessa bilder som jag tycker passar hennes personlighet lite bättre. Ser ni skillnaden?

Frida, lite kaxigare

Frida, med glimten i ögat

Frida, lite kaxigare

Frida, lite kaxigare

 

Fotografering i Stockholm, dansare Lana Murphy och Hampus Norberg

Hampus Norberg och Lana Murphy

Det var ett tag sen jag skrev nu, det beror på att jag har varit på semester i Japan. Ett otroligt häftigt ställe där jag gatufotograferade en del med ett nytt objektiv (som jag inte kunde låta bli att köpa). Det kommer ett inlägg om den resan senare, men faktum är att jag har en hel hög med saker jag har gjort och inte hunnit berätta ännu! Vi börjar med en session i högsommarvärme, närmare bestämt juli, tidigare i år.

Jag fick den stora äran att få två tiodansare på elitnivå (bl a är de SM medaljörer) framför kameran. De önskade fotografier med kontraster – vackert mot förfallet. Skönheten skulle såklart dessa vackra dansare stå för, så det gällde att hitta ett område som dög till temat. Det finns några ställen i Stockholm som är förfallna, men just en plats är min favorit; Atlasmuren.

Efter att ha pratat med dem om sig själva och sitt dansande ett tag, började jag få en bild av dessa två. De är väldigt starkt knutna till varandra via dansen. De har varit ett danspar sen riktigt små, har tävlat många gånger i olika sammanhang och känner varandra väldigt väl. De kompletterade varandras meningar och betedde sig som två tvillingar som har växt upp tlilsammans hela livet. Som gammal dansare kunde jag själv relatera till detta, man får ett speciellt band till varandra när man är danspartners, det är svårt att beskriva.

”-Jag vill ha en sån här bild”. Säger Lana och vänder sin smartphone mot mig. I den ser man en bild på ett par i mörket med orange silhuettljus, den ser väldigt melankolist ut.

Vi pratar vidare och jag får en idé av vilka typer av fotografier de önskade, och vad jag själv kunde tillföra som fotograf. Vi började fotografera mot en vägg full med grafitti och de levererar danspose efter danspose, professionellt, stilrent och vackert. ”Jag kommer behöva mer minneskort” kommer jag på mig själv tänka, varje bild blev liksom perfekt, det var bara jag som behövde matcha detta med mitt ljus!

För att kunna leverera samma kvalitet på fotografierna som de med sin dans, behövde jag lite mer avancerad ljussättning kände jag. De ville ha kontraster, jag bestämde mig för ett kallt och ett varmt ljus tillsammans mot det förfallna och det vackra.

Värme och kyla, skönhet och förfall. I harmoni

Värme och kyla, skönhet och förfall.

Härnäst förflyttade vi oss till en gång med neonlampor, jag bytte till vidvinkelobjektivet, bländade bort nästan allt ljus som neonlamporna gav upphov till i gränden och utnyttjade dem mer som linjer för ett djup och ett ledande av blicken i bilden, tillsammans med två blixtar fick vi dessa fotografier:

Tango i mörker

Tango i en mörk gränd

Lana och Hampus

Lana och Hampus

Fotografering tar tid. Det finns så mycket som ska stämma, ljuset, komposition, modellerna, kamerans position, you name it. Efter att ha fotograferat i tre olika miljöer började tiden rinna ut och vi hade tid för en plats till. Jag bestämde mig för dörren som har ett riktigt häfitigt mönster. De som har sett mina tidigare fotografier kanske känner igen den.

För att dansarna skulle matcha den hårda bakgrunden med lite hårdare attityd frågade jag Hampus om han kunde tänkas fotograferas med bar överkropp. Det kunde han, förutsatt att han fick lite tid för att göra situps och lite armhävningar såklart!

Dans med kontrastfull bakgrund

Dans med lite hårdare stil

I vad som kändes som en kvart, hade ett par timmar passerat och tiden var ute. Vi började packa ihop våra saker och förberedde hemfärd. ”-Vad roligt att fotografera och få lite direktioner av en fotograf”, säger Hampus och förvånade mig lite grann. Dessa två kan väl ändå inte vara främmande för att stå framför en kamera? Det visade sig däremot att dessa två har tagit sina bilder rätt mycket på egen hand och inte lika mycket med en professionell fotograf på det här sättet.

Det kändes både roligt och hedrande att ha fått förtroendet att vara fotografen som fick fotografera dem! Lite visste jag då, att det skulle vara bland deras sista (om inte den sista) fotosessionen de hade som professionella dansare. Lana och Hampus bestämde sig senare i hösten 2015 att avsluta sina långa karriärer inom tävlingsdans och gå vidare med annat. Kanske var det därför Lana bad om den där silhuett-bilden, jag vet inte.

Lana Murphy och Hampus Norberg

Lana Murphy och Hampus Norberg

Vilka är dina inspirationskällor? Bröllopsfotografering och inspiration

Bröllopsfotografering

Idag är jag glad! Jag är nyligen hemkommen efter en underbar preshoot med ett par som ska gifta sig i oktober och har valt mig som deras bröllopsfotograf. Vilken ära! Och vad roligt vi hade!

Jag kommer inte visa något foto från den sessionen just nu, kanske mest för att bilderna fortfarande är på minneskortet i kameran och jäser. Som sagt, nyss hemkommen.

Eftersom det är ett par som jag känner och som jag har fotat under andra omständigheter tidigare känner de sig rätt bekväma med mig och det blir fantastiska bilder då tycker jag. Det är så viktigt för mig, att få det där naturliga hos paret och låta dem interagera med varandra och låta mig dokumentera det som sker. Visst, jag kan bestämma -var- de ska stå och kanske lite vad de ska göra, men 80% av bilden är inte jag som styr, det är de jag fotograferar som gör det jobbet.

”Att fånga samspelet, att dokumentera det naturliga, med så lite eller inget poserande alls.” 

Det står under fliken ”Tjänster” här på hemsidan – det är något jag inte kan tumma på, det är centralt och det är vad jag gör som fotograf.

Plötsligt känns det som om jag har bränt alla broar för att få Calvin Klein att ringa mig och erbjuda mig jobb som fotografen för deras nästa photoshoot (har ni sett deras senaste underklädeskampanj än, vad tycker ni?).

I alla fall, jag avviker från ämnet – preshooten och min fotografiska stil. Jag pratade med dem om det, och till min hjälp vände jag mig till mina inspirationskällor. De fotografer jag sneglar åt när jag låter mig inspireras. Visserligen är det en hel del fotografer som jag får inspiration av, men det finns två som tilltalar mig lite extra mycket, och den ena är såklart Joe McNally som jag har nämnt i tidigare inlägg men också en fotograf vid namn Joe Buissink.

Nu slog det mig att båda heter Joe.

I korthet kan man säga att Joe (Buissink) är en dokumenterande fotograf som prioriterar att fånga ögonblicken, stämningen och känslan i bilden. Många gånger till priset av det tekniska, hans bilder kan bli felfokuserade eller lite fel exponerade. Det är sånt man får ta, menar han. Joe (McNally) däremot är tekniken själv, han lämnar ingenting till slumpen, 100% kontroll gäller där.

Så föga förvånande – jag hamnar någonstans mitt emellan. Jag överlämnar bara en del till slumpen, (vilket gör att jag får bära med mig en hel del utrustning för att täcka vissa scenarios, men jag är ändå rätt stark, så det är OK). Men jag letar samtidigt ständigt efter ögonblicken när jag fotograferar. När jag får båda två i samspel; ett vackert ögonblick i en av mig, kontrollerad miljö – Wow!

Så preshooten är klar och om en månad gifter de sig, och jag älskar bröllop! Jag har i skrivande stund, två stycken bokade och tidigare i juli, ett jag inte kunde fotografera då jag var upptagen med annat, så otroligt trist. Jag hoppas på fler bröllop under 2016!

En sista sak som är värt att nämna när det kommer till bröllopsfotografering, om du vill prova det utan ansvaret att leverera. Nästa gång du är gäst på ett bröllop, ta med dig en kamera och leta efter ögonblicken! Jag gör det hela tiden, här är några jag har fått;

Bröllopsfotografering

Intåg – bruden ser alla gäster för första gången och jag fångar hennes reaktion

Bröllopsfotografering

Utomhusbröllop, naturens krafter gäller. Här gör sig vinden påmind.

Bröllopsfotografering

De nygifta går iväg för sin fotosession. Jag fångar detta ögonblick med mitt zoomobjektiv från långt håll.

Bröllopsfotografering

I väntan på brudparet. En av brudnäbbarna tittar åt mitt håll.

Bröllopsfotografering

Bruden skickar ett subtilt budskap till gästerna.

En fin stund med kärleksfotografering i hagaparken, Stockholm.

Förslag med lekar, passade dem utmärkt!

I våras när vintern äntligen (nästan) släppte sitt hårda grepp vaknade jag (som föredrar utomhusfotografering) till, det var dags för den första fotosessionen i kärlekens tecken!

Årets första kärleksfoto-session blev med ett par som är otroligt kärleksfulla och nära till sina känslor för varandra, Jonny och Malin. De hade ett sånt häftigt sätt att visa vad de känner för varandra. De var växlande lekfulla och plöstligt allvarligare med varandra samtidigt som man hela tiden såg hur mycket de älskar varandra. Jag ville försöka fånga det på bild. Vissa par är verkligen ett nöje att få jobba med, detta par var ett av dem.

Då jag föredrar att fotografera ögonblick och speciella stunder som en dokumenterande fotograf utan poserande, fick de en rad förslag med övningar från mig att göra i syfte att få dem att interagera med varandra. Under tiden från enklare lekar och vidare till mer intima övningar, rörde jag mig sakta längre och längre bort från deras personliga sfär. Tills de var helt ensamma, och jag som fotograf dokumenterade deras stund tillsammans från ett gediget avstånd.

Tur att man har zoom-objektiv.

Här är några av resultaten, vad tycker ni?

En fin stund med omtanke och reflektion kring varandra

En fin stund med omtanke och reflektion om varandras kärlek

Omfamning

En kärleksfull omfamning

Ännu en omfamning

En personlig favorit

Fotografering med blixt – Yoga i Stockholms solnedgång

Yoga vid körsbärsträdet

Stockholm är en sån vacker plats, det finns många fina ställen med magnifika utsikter. Hornsbergs strand däremot, på Kungsholmen har en unik vy. Med utsikt över mälarens vatten som vetter ut åt väster och närheten till min lägenhet, finns det många tillfällen att fotografera fina solnedgångar över vatten.

Men eftersom en solnedgång är något många har tagit en bild på, och jag föredrar att porträttera människor, och vill ha någon  ställde jag mig frågan – “vem passar bäst mot en solnedgång..?”.

Svaret på den frågan svarades snabbt, yoga / dans. Självklart var det Ari Lipponen som skulle vara min modell i solnedgången! Jag har fotograferat honom tidigare på SATS där han jobbar som instruktör.

Jag gjorde upp en plan för sessionen där vi skulle börja två timmar innan solnedgång vid Karlbergskanalen och körsbärsträdet, jag tänkte att där skulle det blir lite fina bilder. Sen skulle vi vidare mot Hornsbergs strand och silhuettbilder och slutligen, när solnedgången var nära – dra på mina tre Canon 600EX-RT blixtar och ta lite bilder mot solnedgången.

Väl framme vid körsbärsträdet blev jag varse om två saker, 1) Trädet hade inte blommat ut helt och 2) Det var mycket trafik / folk som gick där. Så det var inte alls idealt, men som vanligt med “location photography” så måste man kompromissa och anpassa sig, Ari gav mig som vanligt en massa fantastiska poser som ser enkla ut men är helt galet svåra.

Det blev lite bilder mellan bilarna och människorna (som också stannade och fotade oss..) men efter ett tag kunde man bara göra så mycket där borta, så jag packade ner mina saker och vi begav oss mot Hornsbergs strand.

Att börja med silhuett-fotografering är en väldigt bra idé om man ska fotografera med blixt. Dels får man rätt inställningar på kameran för det naturliga ljuset och dels vänjer man sig vid kamerans beteende i motljus (autofokus fungerar t ex väldigt dåligt, så ibland gällde det att köra manuellt). På det får man prickar i ögonen av solen vilket gör det svårare att ställa in fokus! Men visst blev det bra bilder, speciellt om man positionerar sig lite strategiskt;

Silhuettbild

Silhuettbild

Det gäller att positionera sig rätt ibland.

Det gäller att positionera sig rätt ibland.

När solen nästan var nere var det dags för mina favoriter – blixtarna. Jag la två stycken på vardera sida av Ari och en rakt lågt framifrån riktad uppåt för att lätta upp skuggor. Solljuset gav mig mitt rim light (bakgrundsljus). Stackars Ari var rätt trött vid det här laget, men fighter som han är pressade han på, och här är några av mina favoriter;

Dans vid solnedgång

Dans vid solnedgång

Yoga mot solnedgång

Yoga mot solnedgång

Tekniknörderi: Jag lärde mig väldigt mycket på den här sessionen, jag hade tre radiostyrda, trådlösa blixtar, alla tre i TTL-läge (+1 kompensation) och HSS. Batterierna tog snabbt slut av detta, men det fanns inget att göra, solljuset är starkt, även på god väg ner! Vid körsbärsträdet använde jag en silver reflektor för att lätta upp skuggorna. Men mest för att spara på mina blixtars batterier – jag visste vad som skulle komma. 🙂

Den som vill kan följa Ari på antigen Facebook (länk ovan) eller på Instagram. Där kommer vissa av mina bilder tagna på honom ibland.

En speciell stund med kärleksfotografering. Insipration av fotomässan 2014

I höstas var det återigen dags för den årliga fotomässan i stockholm. Jag hade mest siktat in mig på utställningarna och framför allt en föreläsning med en fotograf som (enligt presentationen) var ett stjärnskott och fotograferar med jämställdhetstänk samt gör starka porträtt. Själva prylhetsen tänkte jag undvika, jag gillar inte den dominanta kommersiella aspekten på mässan egentligen (även om jag ändå lyckades investera i ännu en Canon 600 EX-RT blixt).

Utställningarna var jättefina och inspirerande, många skolor ställer ut under mässan och det är intressant att se framtidens fotografers jobb. Däremot var föreläsningen inget annat än en besvikelse. Det visade sig att presentationen inte alls stämde, fotografen pratade istället om dennes jobb inom en stor modekedja och hur häftigt det var. Med ett arsenal av folk som ska bestämma minsta aspekt på hur bilden ska tas (som sagt, en stor modekedja) finns det inte mycket plats för fotografen. Än mindre jämställdhets-tänket.

Jag hade precis gett upp fotomässan, ganska besviken av brist på inspiration och var på väg ut när jag i sista stund ändå bestämde mig för att lyssna på en certifierad ”Beloved” fotograf som skulle presentera konceptet.

Som amerikanskt koncept är det ganska förutsägbart, en mix av väletablerade/publika vetenskaper som paketeras ihop till något säljbart med namn och certifiering. Så att bli en certifierad ”Beloved” fotograf skulle inte vara särskilt aktuellt, men det var däremot väldigt bra inspiration och jag rekommenderar alla att kolla upp det! Det handlar om att fotografera bl a kärlekspar och med instruktioner (eller ”invites” som de kallar det) att få dem att interagera med varandra på olika sätt och plan (också med parpsykologiska övningar) för att sedan dokumentera förloppet med kameran. Fotografen hamnar alltså i ett läge där denne är i ett dokumenterande syfte mer än ett styrande (”- ställ dig här”, ”- lägg armen såhär” osv..). Hela fotosessionen blir också en fin upplevelse för de som fotograferas.

Föreläsningen blev en tankeställare för mig och på mitt sätt att fotografera par, jag gillade konceptet till viss del, den hade verkligen sina styrkor. Så jag bestämde mig för att omvärdera mitt sätt att arbeta på till en viss grad, kanske kunde jag få lite andra typer av foton med detta!

Så, för inte så länge sedan, när jag skulle fotografera Hermine och Mats, ett väldigt fint och kärleksfullt par med massa energi och humor gentemot varandra, tänkte jag ta lite inslag av den nyfunna inspirationen och få dem att interagera med egna påhittade lekar samtidigt som jag jobbade som jag brukar göra.

Jag vågar tro att de hade lite trevligt och roligt som jag. Vi skrattade gott under tiden och de var så kärleksfulla, fina och lekfulla mot varandra samtidigt som de noga lyssnade på alla mina instruktioner. Detta gav mig gott om stunder för att ta jättefina fotografier. Det var också roligt för mig att ta in något något nytt. Hoppas på mer inspiration av samma sort i framtiden. Här är några av mina favoriterbilder från den dagen. Vad tycker ni? 🙂

Kärleksfotografering Kärleksfotografering Kärleksfotografering Kärleksfotografering

Fotosession: Att hålla fotografiska normer, ett måste?

Fotografering är mångfasetterat. Det finns många kategorier inom fotografi och jag har nog provat på de flesta. Jag har däremot i flera år medvetet undvikit att placeras i ett fack, att med ett ord kunna beskriva min fotografiska stil känns lite förminskat. Men det är sant vad andra fotografer säger, att ”det kommer med tiden”.

Jag har märkt ett tydligt tema i mina foton när jag börjar rannsaka mig själv som fotograf. Ibland kan jag komma att sakna ett visst element i vissa foton som skulle ge dem mer liv. Jag tänker då främst på människor. I mitt tycke finns det inget som kan ge så mycket liv och dimensioner i ett fotografi som en människa gör, även när man fotograferar djur kan man komma på sig själv att leta efter mänskliga (t ex humoristiska) drag att fota.

Jag kan efter alla dessa år bakom kameran i dagsläget säga att jag identifierar mig själv mest inom kategorin ”porträttfotograf”, men med viss twist;

  • Jag ägnar nästan lika mycket tid att tänka på omgivningen som på huvudmotivet
  • Jag föredrar att bryta mot fotograferingsnormer och regler
  • Jag försöker verkligen ha ett genustänk i fotograferandet

Den sista punkten är lite luddig och man kan ifrågasätta vad jag menar med det rent konkret och ärligt talat har jag inget direkt svar på det. Men det jag strävar mot är att porträttera människan som den är. Du kanske väger 120 kg och styrketränar 6 gånger i veckan och älskar att baka. Ja då kommer du tyvärr(?) antagligen att hamna i köket för din fotosession med mig medan andra kanske skulle ha valt gymmet.

Ibland är det däremot trevligt (och lättare) att också ha mer traditionella fotosessioner, och i somras investerade jag i en ”fjärrkontroll” till mina blixtar och såklart ville jag ut och testa den. Som hjälp följde två modeller med mig, Sonia och Janaki och tillsammans hade vi en traditionell och trevlig fotosession.

Tekniknörderi: ”Fjärrkontrollen jag talar om är Canons ST-E3-RT som ger dig möjligheterna att med radio kontrollera Canon 600EX-RT blixtar inom en radie av upp till ca 30 meter. Tänk på att det måste vara 600EX-RT blixtar (RT står för just Radio Transmission). Kom också ihåg att det finns två saker man förlorar när man använder radio, man kan inte använda blixten på bakre ridå och inte heller kan man ändra blixtens zoom.

sonia

Foto taget i naturligt ljus med guldsidan från reflektorskärm som lättar upp skuggorna och agerar samtidigt som en ljuskälla och ger effekten av att hon tittar in i en solnedgång. I själva verket är solen bakom henne.

 

Traditionellt sett ska man helst använda väldigt mjukt ljus på kvinnor och det åstadkommer man antigen med en stor ljuskälla (blixt + t ex paraply) eller att med reflektorskärm lätta upp skuggorna från solen. Just denna dag var det redan en varm och mjuk eftermiddagssol och därför lämpligt att använda en reflektorskärm och lämna blixten i väskan.

sonia

Taget i naturligt ljus med reflektorskärm som balans och upplättning av skuggor. Man kan tydligt se solen skina bakom henne.

 

Ett tredje sätt är att fotografera i skugga. Det gäller då att vara extra vaksam på omgivningen, den får inte vara för ljus eller för mörk, för då tappar man balansen i ljuset och helst ska man också ha en intressant omgivning för att tillföra lite liv.

sonia och janaki

Foto taget i skugga. Himlen i bakgrunden blev för ljus och därför bortklippt. Texturen från vassen gör det lite intressant att titta på samt ger en bra balans i färgerna.

 

Till sist ville jag såklart testa min nya fjärrkontroll, så jag tog ett halv-transparant paraply (som ger en halvstor ljuskälla och därför ett halvmjukt ljus), la på ett CTO (Color Temperatur Orange) filter, som i princip är ett orange genomskinligt papper och gör att blixtens ljus blir just orange och därför varm. Planen var att få känslan av en soluppgång.

janaki

Taget helt i skugga med blixt på min vänstra sida. Man kan tydligt se att ljuset är lite hårdare då skuggorna är lite skarpare, detta för att paraplyet inte är så stort och också en bit bort. Men visst får man en känsla av soluppgång?

Ljuset är verkligen a och o inom fotografering. Den sätter stämningen, den framhäver drag och den leder ögat rätt i fotot. I denna session använde jag tre olika metoder för ljuset. Dels reflektorskärm som lättar upp, naturlig skugga med omgivning och slutligen en blixt. Min favorit är helt klart blixten, den ger mig full kontroll över ljuset och dess natur och det gör att fotografierna får det lilla extra.